lertid var föga lämpad för en endräktsformel, verkställde Andreae en omarbetning av predikningarna, som resulterade i den s. k. Schwäbische Konkordie. Efter olika bearbetningar i Schwäbisch-Sächsische Konkordie, Maulbronn-formeln och Torgisches Buch erhöll man 1577 i den s. k. Bergisches Buch, fullbordad vid en konferens mellan Andreae, Selneccer, Chemnitz, Chytraeus, Musculus och Cornerus i klostret Bergen nära Magdeburg, den enhetsformel, som sedermera blivit känd under beteckningen K. K. utsändes i avskrift till de evangeliska ständerna för godkännande och underskrift, varvid två tredjedelar av de ständer, som anslutit sig till Augustana, undertecknade densamma. En del av de kyrkor, som avvisade K., drevos genom sitt ställningstagande definitivt över till calvinismen. K. består av två delar. Huvudpartiet utgöres av »Samfälld, klar, vederbörlig och slutgiltig upprepning och förklaring av några artiklar i den Augsburgska bekännelsen, om vilka någon tid bland en del teologer strider stått, etc.» (Solida declaratio). Detta avsnitt föregås av en kortare »Sammanfattning» (Epitome) av innehållet i Solida declaratio med samma uppställning som denna. Båda avsnitten äro försedda med en betydelsefull inledning, vari man icke blott bekänner sig till Skriften som enda rättesnöre utan också anger de urkunder, vilka böra betraktas som bekännelseskrifter. Främst nämnas de tre gammalkyrkliga symbola (se Oldkirkelige symboler), vidare den oförändrade Augsburgska bekännelsen* och dess Apologi, de Schmalkaldiska artiklarna* samt därjämte även Luthers Lilla och Stora katekes*. Tillsammans med K. trycktes dessa urkunder på tyska i den s. k. Konkordieboken*, som publicerades 1580. År 1584 förelåg Konkordieboken även i en officiellt erkänd latinsk version. K:s 12 artiklar behandla arvsynden och den fria viljan, rättfärdiggörelsen, goda gärningar, lag och evangelium och lagens tredje bruk, nattvarden, kristologien, Kristi nedstigande till dödsriket, adiafora, predestinationen samt »andra kätterier och sekter». K. söker medla mellan filippister och gne- 393 KONSIL siolutheraner genom att fördöma extrema synpunkter hos båda parter, varvid sympatierna dock i regel befinna sig på gnesiolutheranernas sida. Trots önskan att vara en trogen uttolkare av Augustana och Luthers teologi kan K. dock ej frigöra sig från de av Melanchthon präglade frågeställningar, som behärska diskussionen efter Luthers död, och den kommer därför att i sin helhet framstå som ett uttryck för melanchthonsk skoltradition, i vilken filippistiska ensidigheter korrigerats. Avgränsningen mot Rom blir fullt tydlig, men skarpast är uppgörelsen med calvinismen, varvid den djupaste motsatsen mellan Calvin och Luther dock ej berÖres. Litt.: Die Bekenntnisschriften der evangelischlutherischen Kirche 1—2 (2 ed. Göttingen 1952) med inledning om K. s. XXXII—XLIV. Olika nordiska upplagor av Konkordieboken se l|litt.- förteckning till Bekännelseskrifter; Konkordieformeln i svensk översättning med inledning och kommentar av Hj. Lindroth (Sthm 1953); Fr. H. R. Frank, Die Theologie der Concordienformel 1—4 (Erlangen 1858—1865); G. Billing, Lutherska kyrkans bekännelse (Lund 1878); O. Ritschl, Dogmengeschichte des Protestantismus 1—4 (Leipzig—Göttingen 1908—27); W. A. Curtis, A history of creeds and confessions of faith (Edinburgh 1911); H. Pleijel, De lutherska bekännelseskrifterna (Lund 1936); E. Schlink, Theologie der lutherischen Bekenntnisschriften (3 ed. München 1948). Beträffande utvecklingen från Luther till K. se även: R. Bring, Förhållandet mellan tro och gärningar inom luthersk teologi (Lund 1933); dens., Gesetz und Evangelium und der dritte Gebrauch des Gesetzes (Helsingfors 1943); H. Lindström, Skapelse och frälsning i Melanchthons teologi (diss. Lund, Sthm 1944); L. Haikola, Gesetz und Evangelium bei Matthias Flacius Illyricus (diss. Lund 1952). V. Lm KONSIL (lat. concilium, forsamling) og synode (gresk soúvoðos, sammenkomst) _ brukes synonymt som betegnelser for en forsamling hvor offisielle representanter for en større eller mindre kirkeavdeling treffer avgjørelser vedrørende lære, kirkeskikker eller kirkerett. 1. Opprinnelsen. De eldste k. som er bevitnet, ble holdt i Lilleasia i 1600-årene i anledning av montanismen*. I denne kritiske situasjon kom »de troende i Asia» sammen 394