skilda kyrkor. I allmänhet söka nu de sistnämnda att stärka k. gentemot Islam och Rom i stället för att öka splittringen. K. har även i sen tid fått lida blodig förföljelse under europeiska invasionsperioder i Egypten (Napoleon 1798—1801; engelsmännens beskjutning av Alexandria 1882). Kopterna ha nämligen härvid gärna av muslimerna identifierats med sina kristna trosbröder från Europa och betraktats som främlingsvänner och förrädare. Då de emellertid nu äro ivriga anhängare av den egyptiska nationaliströrelsen, har dock denna spänning minskat. Det nationella bandet är lika starkt som det panislamiska. Kopterna företräda ur denna synpunkt bättre än någon annan folkgrupp den egyptiska traditionen, varför deras nationella solidaritet icke kan betvivlas. Därmed äro dock icke de besvärliga minoritetsproblemen lösta. De kristna ha haft svårigheter med byggnadstillstånd till nya kyrkor, deras barn få icke kristendomsundervisning i de statliga, obligatoriska skolorna, och de komma sig svårligen för att söka befrielse från koranundervisningen. Kristna och judar — liksom anhängare av de islamiska sekterna — röna lätt en partisk behandling inom polis- och förvaltningsärenden liksom i utnämnings- och anställningsfrågor. Se även Etiopien, Monofysitiske kirker. Litt.: Allmänt: Utom Attwater och Spuler (se Armenien), G. Graf, Geschichte der christl.- arabischen Literatur 1—5 (Città del Vaticano 1944—53; standardverk med inledande historik); K. Algermissen, Konfessionskunde (6 ed. Celle 1950; bibliografi över tidigare litteratur om k.); W. de Vries, Der christl. Osten in Geschichte und Gegenwart (Würzburg 1951). Specialarbeten: R. Strothmann, Die koptische Kirche in der Neuzeit (Tübingen 1932); S. A. Morrison, Arab nationalism and Islam (i The middle east journal 1948); J. W. Kammerer, A coptic bibliography (Ann Arbor 1950); 7. Andrae, Det religiösa anlaget (Uppsala 1951, s. 186 ff.; arabernas behandling av Egyptens kristna under medeltiden); O. H. E. Burmester, Rites and ceremonies of the Coptic church (i The eastern churches quarterly 1952); P. du Bourguet, Bulletin de littérature religieuse copte (i Recherches de science religieuse 1953). De belgiska unions- 413 KORALBOG benediktionernas tidskrift Irénikon och gammalkatolikernas Internationale kirchliche Zeitschrift innehålla goda, fortlöpande översiktsartiklar med rikhaltig dokumentering. C.-M. E. KORAL (av lat. cantus choralis=körsång) användes dels som beteckning för den gregorianska sången*, dels för den protestantiska kyrkovisan*. KORALBOG. Ved en k. (ty. Choralbuch) forstås almindeligt en samling af salmemelodier udsat for orgel, beregnet til at bruges af organisten til ledsagelse af menighedens salmesang i gudstjenesten. (Udtrykket anvendes på svensk undertiden også om salmebøger med melodier trykt over teksten; her anvendes dog også, mere præcist, udtrykket »koralpsalmbok»). Melodisamlinger af denne art dukker først op i slutningen af det 17. årh. og vinder almindelig udbredelse i det 18. Ireformationstiden var orgelledsagelse af menighedssang endnu ikke kommet i brug. De lutherske salmer blev sunget enten enstemmigt (uden orgelledsagelse) eller som korsange i flerstemmig udsættelse, og salmemelodierne blev derfor trykt dels i salmesamlinger, med melodien alene oven over de enkelte salmetekster, dels i korsangbøger, trykt i separate stemmer, og hvor salmemelodien fra først af normalt blev lagt i tenorstemmen. Ved udgangen af det 16. årh. blev en enklere korsats med melodien i overstemmen almindelig, og lidt ind i det 17. årh. kan vi finde samlinger, hvor der til korudsættelsen føjes en generalbasbetegnelse til brug for eventuel orgelledsagelse (Scheins Cantional 1627). Om orgelledsagelse til menighedssang har vi lidt senere et uomstødeligt vidnesbyrd i Scheidts Tabulatur Buch 1650 med 100 melodier firstemmigt udsat »Für die Herren Organisten, mit der Christlichen Kirchen und Gemeine auff der Orgel ...». Omtrent ved samme tid dukker de første samlinger op, hvor korudsættelsen er forsvundet, og en generalbasudsættelse (melodi, basstemme og ledsagende generalbasbecifring) står tilbage. Sådanne generalbasudsættelser finder vi først i de almindelige salmesamlinger (som f.eks. den meget udbredte »Praxis pietatis melica», 414