KRISTENDOMENS VÄSEN logien, särskilt under dess centrala skede, neologien. Så betonade t.ex. Semler skillnaden mellan teologi och religion; till teologien hänfördes då svårtillgängliga, sakligt oväsentliga, dogmatiska meningar, medan »religionen» vore enkel, lättfattlig och entydig och i grunden densamma Ööverallt. Det funnes alltså en kärna eller ett väsen i varje religion, och detta vore identiskt med k. Detta kunde angivas såsom vissa enkla, med moral och allmännytta sammanfallande, i sig sanna idéer, vilka också utgjorde kärnan i Kristi förkunnelse. Hemvisten för »religionen» (i motsats till »teologien») var för Semler den individuella upplevelsen, vilken dock i praktiken ansågs bekräfta de allmänna förnuftsidéerna. Upplysningstidens allmänna tankar om det väsentliga i kristendomen fördes vidare av den tyska idealismen, där själva väsensbegreppet genomtänktes filosofiskt och tanken på k. förbands med historiefilosofiska idéer, enligt vilka kristendomen sågs såsom en sluten historisk enhet under alla tillfälliga växlingar. Schleiermacher*, enligt vilkens allmänna tänkesätt kristendomen fattades såsom den av Jesus Kristus väckta och fullkomnade känslan av absolut beroende, bestämde direkt k. såsom den fromhetsart, där allt hänföres på den av Jesus av Nasaret fullbordade förlossningen (jfr Der christliche Glaube § 11). Under 1800-talet gjordes många försök att behandla och bestämma k.; en skildring av dessa skulle omfatta en stor del av 1800-talets teologi. Då Adolf von Harnack vid sekelskiftet 1900 höll sina berömda föreläsningar om k., var själva temat alltså ej nytt. Innehållsmässigt kan Harnack sägas ha på ett glänsande sätt fullföljt och på ett klassiskt enkelt sätt utformat vissa av de intentioner, som funnits i upplysningsteologi, tysk idealism och liberal teologi. K. kan enligt honom framställas i tre idékretsar, vilka behandla Guds rike och dess kommande, Gud såsom Fadern och människosjälens oändliga värde samt den bättre rättfärdigheten och kärleksbudet (observeras bör, huru dessa idékretsar påminna om upplysningsidéerna »Gud, dygd och odödlighet»). Dessa 447 tre idékretsar, vilka Harnack ansåg utgöra huvudinnehållet i Kristi förkunnelse, kommo att för lång tid framåt i huvudsak sammanfatta den liberala teologiens syn på k. Under innevarande sekel har uppfattningen av vad som är k. varit ganska olika inom skilda teologiska riktningar. Å ena sidan har liberalismen i dess av Harnack givna utgestaltning på teologiskt håll kommit att framstå som en övervunnen ståndpunkt i vad uppfattningen av k. angår. Å andra sidan har den historisk-kritiska metod, som liberalismen velat sätta i högsätet, alltmer utvecklats och själv bidragit till, att liberalismens kristendomssyn visats vara historiskt ohållbar. Emellertid har liberalismen fått en viss fortsättning i det så kallade avmytologiseringsprogrammet, vars främste företrädare är Rudolf Bultmann. K. är enligt denne att söka i en existentiell inställning, vilken nu bör lösgöras från den mytologiska dräkt, vari kristendomen alltsedan äldsta tider varit klädd. Bultmann utför sina tankar i anslutning till Heideggers existentialfilosofi*. Mot olika försök att avdogmatisera eller avmytologisera kristendomen stå andra riktningar inom nutida teologi, vilka velat påvisa, att k. från begynnelsen varit knutet till konkreta föreställningar, till »dogmer» liksom till en bestämd kult. Den teologiska forskningen har, menar man då vidare (t.ex. A. Nygren), i främsta rummet att söka historiskt fastställa, vad som varit och är kristendomens organiska centrum, ej att så förändra den kristna åskådningen, att den bleve mer antagbar för olika nutida populärvetenskapliga teorier eller livsåskådningar. Avmytologiseringsprogrammet har, påpekar man, knäsatt såsom en dogm, att en modern populärvetenskaplig livsåskådning vore i sig sann, under det att den i själva verket måste förändras med tiden. Kritiken av avmytologiseringen och det historiska sättet att bestämma k. behöver emellertid icke föra till att k. bestämmes såsom något, som blott hör till en förgången tid. Tvärtom är k. en andlig storhet, som är levande i nutiden och som representerar något också gentemot nu populära tänkesätt be- 448