KULTUR gion of Israël (i Theol. Tijdschr. 53, 1919; ett ex. bland många på sådan litt., som måste beaktas för erhållande av vetenskapshistorisk balans); K. Tallqvist, Konungen med Guds nåde (Helsingfors 1920); F. R. Lehmann, Der Beitrag der Völkerkunde zur Religionswissenschaft (i Archiv f. Rel:swiss. 34, 1937; bl.a. betoning av mytens förankring i k. och av »das religiöse Führertum»); R. Labat, Le caractère religieux de la royauté assyro-babylonienne (diss. Paris 1939; väldokumenterad och måttfull); J. Engnell, Studies in divine kingship in the ancient Near East (diss. Uppsala 1943); dens., Gamla testamentet. En traditionshistorisk inledning 1 (Sthm 1945); dens., art. Religionsvetenskap (i Sv. bibl. uppslagsverk 2, 1952), m. fl. arbeten; G. Widengren, Religionens värld (2 ed. Sthm 1953); dens., Det senaste decenniets religionshistoriska forskning i Sverige (i Ord o. Bild 1945; instruktiv självpresentation, upprepad i större skala inför intern. forum i Zeitschr. f. Religions- u. Geistesgeschichte 1953); dens., Konungens vistelse i dödsriket (i Sv. exeg. årsbok 10, Uppsala 1945); Aa. Bentzen, Det sakrale kongedøme (Khvn 1945); dens., Messias—Moses redivivus — Menschensohn (Zürich 1948); E. Dhorme, Les religions de Babylonie et d'Assyrie (»Mana» 1:2, Paris 1945; 2 ed. 1949); H. S. Nyberg i Sakkunnigutl. ang. lediga professorsämb. i exeg. teol. i Lund 1947 (viktig vetenskapshist. skiss) och 1948; H. Frankfort, Kingship and the gods (Chicago 1948); C.-M. Edsman, Ignis divinus (Lund 1949; jfr dens., anmälan av Å. V. Ström, Vetekornet, i Kyrkohist. årsskr. 1944, Uppsala— Sthm 1945, och i Sv. teol. kvartalskr. 1945; dens., Allm. religionshistoria, ibm. 1947); dens., Res aut verba? (Lund 1949); C. H. Gordon, Ugaritic literature (Rom 1949); G. W. Anderson, Some aspects of the Uppsala school of Old Testament study (i Harv. Theol. Review 43, 1950); Th. H. Gaster, Thespis. Ritual, myth and drama in the ancient Near East (New York 1950); A. R. Johnson, Divine kingship and the Old Testament (i The Expository Times 62, 1950—51; god historik över diskussionen med hänsynstagande till både kontinentala, skandinaviska och engelska bidrag av äldre och yngre datum; kritiken av Uppsalaskolan viktig, eftersom den kommer från en åsiktsfrände); M. Noth, Gott, König, Volk im A. T. Eine methodologische Auseinandersetzung mit einer gegenwärtigen Forschungsrichtung (i Zeitschr. f. Theol. u. Kirche N. F. 47, 1950); A. Weiser, Zur Frage nach den Beziehungen der Psalmen zum Kult (i Festschrift A. Bertholet, Tübingen 1950); S. Mowinckel, Religion og kultus 487 (Oslo 1950; äv. ty. övers.); dens., Han som kommer. Messiasforventningen i det G. T. og på Jesu tid (Khvn 1951; standardverk; jfr rec. av C. R. North i Norsk Teol. Tidsskr. 1952); dens.; Die vermeintliche »Passahlegende» Ex. 1—15 (i Studia Theologica 5:2 1951); H.-J. Kraus, Gottesdienst in Israel (Bonn 1954; viktig uppgörelse framför allt med Mowinckels teorier). C.-M. E. KULTUR av lat. cultura, urspr. »odling», redan i klassiskt lat. i överförd betydelse, t.ex. animi cultura = själsodling, bildning (Cicero). I sistnämnda mening sättes k. vanligen i motsats till natur. Den sistnämnda är allt som »finns där» utan människors åtgörande, den förra inbegreppet av allt som människor göra för att omdana detta. Man talar ibland om »personlig k.», men ordet brukas vanligen om kollektiva, över långa tidrymder och stora områden utbredda skapelser. I romanska språk är k. synonymt med civilisation. I tysk kulturfilosofi har man. däremot stundom skilt de båda begreppen. Med k. har man då snarast menat andliga, med civilisation materiella skapelser (teknik o.s. v.). Enl. Spengler inträder varje k. på sin »ålderdom» i civilisationsstadiet, som kännetecknas av högt utvecklad teknik, rationalitet (»vakenhet»), effektivitet, men då den organiska skaparkraften, som yttrar sig i konst, etos och religion, är död. I det följande tages begreppet k. i den förra, mera allmänna meningen. Det omfattar då alla livsområden: teknik, hushållning, socialt liv, sed, rätt, politiskt liv, religion, konst, vetenskap. I k.-livet står de alla i växelverkan och påverkar varandra inbördes. Enl. vissa åskådningar är det emellertid en av dessa faktorer, som »i sista hand» bestämmer och förklarar de övrigas förändringar. I marxismen spelar t. ex. »produktivkrafterna» (närmast då tekniken) denna roll. Vetenskap, religion, konst, moral är blott en »ideologisk överbyggnad» på, en »reflex» av en k:s »materiella underlag». — Ofta skiljer man mellan >»materiell» och »andlig» k. Denna skillnad är likväl svår att klart genomföra. Tekniken är t.ex. visserligen »materiell» men på samma gång tillämpad vetenskap, institutionerna är materiella men uttryck 488