skiftningar. I Kainuu, i norra Karelens avlägsna bygder och vid gränsen härskar ännu en gammaldags stilla kristendomsform, präglad av enkla seder och nedärvd gudsfruktan, men där tätorter och industricentra uppstå, föra de med sig en orolig livsrytm t.o.m. till de förr öde bygderna. »De väcktas» fromhet präglar kyrkolivet i norra Savolax, Kainuu och en del av norra Karelen, och deras inflytande gör sig gällande även där denna riktning ej är förhärskande. Den »evangeliska rörelsen», hedbergianismen, framträder i mellersta Finland och norra Karelen, laestadianismen i någon mån i olika delar av stiftet, i synnerhet i norra Karelen. I många församlingar äro kyrko- och nattvardsbesöken och särskilt deltagandet i »de väcktas» möten (seurat) mycket imponerande, men det finns också bygder med lamt religiöst liv. Biskopar: 1) Robert Valentin Frosterus 1851— 1884; Gustaf Johansson 1885—1896; Otto Immanuel Colliander 1897—1900. 2) Eino Aukusti Sormunen 1939—. Litt.: E. Sormunens herdabrev och redogörelser för stiftets tillstånd, avlämnade till synodalmötena (den senaste 1952); Y. A. Wallinmaa, Piirteitä Gustaf Johanssonin toiminnasta Kuopion hiippakunnan piispana (Uleåborg 1937). O. T—nen KVEKERE, se Kväkare. KVIETISME (af lat. quies, hvile) betegner i mystikken* sjælens bortvendthed fra verden til en rolig tilværelse uden affekter eller begær, idet menneskets hele higen er vendt mod Gud, bort fra det ydre til det indre. I vesteuropæisk filosofi har k. en fremtrædende plads hos Schopenhauer“, der betragter den som modsætningen til motivet (af lat. motus, bevægelse). Medens viljen i verden drives af motiver, vil erkendelsen af den ydre verdens illusionære karakter forvandle motivet til et kvietiv, som bringer selve livsviljen til standsning. Medens motivet altså bringer viljen fra hvile til bevægelse, vil kvietivet bringe den fra bevægelse til hvile. Den vil præges af ataraxi, af den uforstyrrelighed af ydre former, som de vise i Indien og stoicismen anså for idealet. I kristendommen har k. spillet en stor rolle i 17. årh. Den spanske mystiker Michael Molinos anså det for målet at 517 KVINNA synke hen i Gud, først gennem meditationen og så gennem kontemplationen, til man var ligedannet med den guddommelige vilje. På samme måde ville Mme Guyon døde egenviljen ved at opnå det fuldkomne vindstille i sjælen, en tilstand, i hvilken der intet villes eller vides. Det gælder blot om gennem bønnen at dvæle i Gud, som stadig skal findes i sjælen, idet mennesket bliver til intet og Gud til alt. Disse tanker spores allerede i 17. årh.s begyndelse hos Frans af Sales, der hævdede, at kærligheden til Gud må lutres til en hengivenhed, der er uden begær, selv efter saligheden, og denne betragtning møder os ved årh.s slutning hos ærkebiskop Fénelon, der lærte lamour désintéressé de Dieu, den uinteresserede kærlighed til Gud, som paven dog fordømte. Også i reformerte kredse trængte k., der ellers stammer fra katolsk jordbund, ind og påvirkede bl.a. Gerhard Tersteegen, Gottfried Arnold og Angelus Silesius. Man talte her om den uselviske »overladenhed», Gelassenheit, eller Gelassenheit in der Gelassenheit, der lader mennesket synke ned i Gud, som dråben forsvinder i det bundløse hav. K. er mere el. mindre forbunden med al mystik. Litt.: H. Heppe, Geschichte der quietistischen Mystik in der katholischen Kirche (Berlin 1875); dens., Geschichte des Pietismus und der Mystik in der reformierten Kirche (Leiden 1879); C. E. Scharling, Mystikeren Michael Molinos’ lære og skjæbne (Khvn 1852); H. Delacroix, Études d'histoire et de psychologie du myssticisme (Paris 1908); F. Heiler, Die buddhistische Versenkung (2. ed. München 1922); E. Lehmann, Mystik i hedenskab og kristendom (2. ed. Khvn 1921); R. A. Knox, Enthusiasm (Oxford 1950; kat.). S. H. KVINDEFORENINGER, se Syföreningar. KVINNA. Under äldre tider har k. i regel stått under mannens förmynderskap och betraktats som hans tillhörighet eller rent av som hans egendom. I verkligheten har k. dock gjort sig gällande i betydligt större utsträckning än vad som framgår av bestämmelserna om priset för en hustru och skadeståndet för en vanärad jungfru. I de flesta länder i Främre Orienten har drottningen 518