Petrus: »du är Petrus och på denna klippa skall jag bygga min församling», Matt. 16: 18, och i Efeser- och Kolosserbreven, Ef. 1: 22 etc.; Kol. 1:18, också Hebr. 12:23. Betydelsen »lokalförsamling» kommer särskilt till uttryck i de äldre paulinska breven, t.ex. 1 Kor. 4:17; 2 Kor. 8: 1; Gal. 1:2, 22 etc. Detta förhållande har man bedömt mycket olika. Medan den katolska forskningen naturligtvis lade Matt. 16:18 till grund för sin kyrkosyn utan att förneka betydelsen »lokalförsamling» och den äldre protestantismen — särskilt på kalvinskt håll — ställde lokalförsamlingen i centrum utan att förneka betydelsen av totaliteten av alla kristna, har den nyare kritiska protestantiska forskningen ofta betraktat de två användningarna av ordet som alternativa och uppfattat den ena som primär, den andra som avledd. Utifrån en kritisk grundsyn — Matt. 16:18 oäkta, Efeser- och Kolosserbreven deuteropaulinska — kom man, särskilt i tiden kring det senaste sekelskiftet till det resultatet, att den lokala betydelsen måste vara primär, den totala avledd. Till förmån för denna tes anförde man också att det vore »naturligare» att tänka sig en övergång från den konkreta betydelsen till den abstrakta än vice versa. Det sista argumentet betyder emellertid i detta sammanhang föga, då termen inte präglats i nytestamentlig tid utan fått sin »teologiska» betydelse redan i Septuaginta. Den totala betydelsen kan alltså vara den primära, och den finns som man framhållit redan i de tidigare paulinska breven, t.ex. Gal. 1:13; Kor. 10:32. Vad åter Matt. 16:18 beträffar ha nyare undersökningar visat att denna vers är full av arameismer och följaktligen i varje fall går tillbaka till ett tidigare skede i evangelietraditionen än man förut ofta räknade med. Jämte dessa två förklaringar — att betydelsen »lokalförsamling», resp. »totalförsamling» är den primära — finns ännu ett tredje förklaringsförsök. Den första församlingen grundades i Jerusalem och redan den kallades ekklesia, jfr Apg. 2:41 etc. Denna församling var ju i den första tiden på en gång en lokalförsamling och totaliteten av alla kristna, samlade i den heliga staden. Det 529 KYRKA finns också vissa tecken på att församlingen i Jerusalem rätt och slätt kallades »församlingen», Apg. 18:22, och att man med »de heliga» eller »de fattiga» kunde mena menigheten i Jerusalem, jfr Rom. 15:25, 31, Gal. 2: 10. I varje fall är uttrycket ekklesia från början ett ärenamn, som skall karakterisera de kristna som »Guds folk», det »nya Israel, »de kallade», »de utvalda», »de heliga». Det som framför allt karakteriserar denna k. är att den endast existerar i och genom Kristus. Detta har på några ställen i N.T. fått ett pregnant uttryck däri att kyrkan är »Kristi kropp», 1 Kor. 12:27, jfr 10:17, 12: 13; Rom. 12:5, särskilt Efeser- och Kolosserbreven, och Kristus kyrkans »huvud», Ef. 4:15, 5:23; Kol. 1:18, 2:19. Ofta har man i dessa tankar blott sett sekundära »spekulationer» och så till vida med rätta som dessa speciella uttryck endast uppträda på några ställen i N.T. och där ha en utpräglat »teologisk» färg. Men den till grund liggande övertygelsen att församlingen endast existerar i och genom Kristus behärskar hela N.T. Traditionellt har man betraktat andeutgjutelsen på den första pingstdagen, Apg. 2, som k:s »födelsedag». I den moderna forskningen har man ofta gjort gällande att k. kommit till genom en längre konsolideringsprocess, som lett till en allt fastare organisation. K. var alltså inte till från början utan har växt fram så småningom i den mån de kristna slutit sig fastare samman och skapat en avgränsad organisation. Men oavsett om det är riktigt att på detta sätt kombinera »k.» och »organisation», är det tydligt att redan de första kristna visste sig vara cn genom tron på Kristus avgränsad krets. Detta moment måste anses så avgörande att det är fullt berättigat att betrakta redan den lilla kretsen kring apostlarna som en ekklesia, som en ny menighet. Men om så är uppstår frågan om inte »k.» rent av är äldre än den första pingstdagen och går tillbaka på Jesus själv. Särskilt vid tiden kring det sista sekelskiftet blev denna kontinuitet ofta bestridd: k. har kommit i stället för det av Kristus förkunnade Guds- 530