KYRKANS BÖCKER Varje väckelserörelse har sitt eget organ: de väckta ha »Hengellinen Kuukauslehti» (Andligt Månadsblad), de evangeliska »Sanansaattaja» (Budbäraren), gammallæstadianerna »Siionin Lähetyslehti» (Sions Missionstidning), nylæstadianerna »Vartijan ääniä» (Väktarens röster), bedjarna »Länsi-Suomen Herännäislehti» (Västra Finlands väckelseblad). »Herää valvomaan» (Vakna upp för att vaka) är ett av prosten Urho Muroma redigerat andligt månadsblad. »Yhdysside» (Föreningsbandet) representerar settlementrörelsen. Den ledande tidskriften för kyrkomusiken är »Kirkkomusiikkilehti» (Kyrkomusikbladet). Ungdomsblad utkomma rikligt. De mest spridda äro »Kirkon Nuoriso» (Kyrkans ungdom), »Nuorison Ystävä» (Ungdomens vän), »Elämän Kevät» (Livets vår) och »Kyrkans Ungdom». »Etsijä» (Sökaren) är organet för den kristliga studentrörelsen, den svenska motsvarigheten heter »Ad Lucem ». De största stadsförsamlingarna ha sina egna ungdomstidningar. Dessa och några landsförsamlingar utgiva även egna församlingsblad. Den mest betydande är » Helsingin Kirkkosanomat» (Helsingfors Kyrkoblad). A. N. KYRKANS BÖCKER kallas de av kyrkans myndigheter fastställda böcker, vilka föreskrivits till bruk i kyrkan. Hit höra såväl de böcker som fastställa kyrkans lära såsom bibel och bekännelseskrifter som de som ordna hennes gudstjänstliv, d. v. s. de liturgiska böckerna, samt de som reglera hennes rättsförhällanden såsom kyrkolag ochkyrkoordningar. K. ha en lång utvecklingshistoria. Denna har präglats av de olika kyrkornas skilda åskådningar om fastställda bekännelsers och ordningars värde och förpliktande karaktär. Den ena kyrkan kan sålunda lägga stor vikt vid i skrift fastställda ordningar och ritual och tillägga dem gudomlig karaktär, medan andra värja sig mot varje fastställande av kyrkans lära och ordningar utöver det som man direkt kan utläsa ur bibeln. Medan vidare den ena kyrkan lägger tyngdpunkten på de k., som precisera läran, såsom fallet är inom lutherdomen, lägga 555 andra den på de liturgiska böckerna, såsom fallet är i den anglikanska kyrkan, där Book of Common Prayer* på ett trognare sätt återger denna kyrkas egenart än de rent läromässiga k. Kyrkans alla andra normerande bok är bibeln*. Då kyrkan fastställde kanon, fastslog den bibelns omfattning, och spörsmälet har sedan endast gällt i vad mån apokryferna* skola medtagas i kyrkobiblarna eller ej. I den ortodoxa kyrkans bibel ha några apokryfer medtagits och i den romersk-katolska kyrkan flertalet, medan Luther medtog dem som ett bihang såsom »goda och nyttiga till att läsa». Däremot ha de ej medtagits i de reformerta kyrkornas biblar. På grund av att Brittiska bibelsällskapet (se Bibelsällskap) med den reformerta uppfattningen som sin (apokryfstriden) — den anglikanska kyrkan avvisar eljest icke apokryferna — vägrat ge ekonomisk hjälp åt bibelsällskap, som medtogo apokryferna i bibeln, ha alltifrån 1800-talet apokryferna utelämnats även i flertalet lutherska bibeleditioner, även där de gällande kyrkobiblarna, såsom fallet är i Norden, fortfarande ha apokryferna med som bihang i officiellt godkända översättningar. Såsom k. utkommer nämligen bibeln alltid i officiell och stadfäst översättning (se Bibelöversättningar), och ingen annan än den stadfästa översättningen får brukas i kyrkans gudstjänster och undervisning. Den andra gruppen av k. bilda bekännelseskrifterna*, som fastställa kyrkans lära. Först i och med reformationstidens lärostrider preciserade kyrkorna sin lära i auktoriserade och påbjudna bekännelseskrifter. De nordiska kyrkorna antogo de lutherska bekännelseskrifterna men i olika omfattning. Sålunda omfatta de danska, isländska och norska kyrkornas bekännelseskrifter de tre allmänkyrkliga symbola (se Oldkirkelige symboler), Augsburgska bekännelsen* och Luthers lilla katekes*, medan Finlands kyrka förutom de nämnda antagit alla »övriga den lutherska kyrkans i den så kallade Konkordieboken upptagna bekännelseskrifter». Beträffande den svenska kyrkan har det rått viss tveksamhet, om alla Konkordiebokens* skrifter äro hennes bekän- 556