KYRKANS ÄMBETE i Norge tekstbok), mässbok* (i Norge även kallad graduale) och koralbok*. Deras historia och innehåll äro beskrivna i artiklarna om de olika böckerna. Utmärkande för k. är, att de äro gillade och stadfästa såsom de böcker, som uteslutande skola användas i kyrkan. Inga andra böcker än de stadfästa få brukas på de områden, vilka de vilja normera. Härom finnes t. ex. i norsk kyrkolag utförliga föreskrifter. I vissa fall få dock även äldre k. användas, såsom i Finland tidigare officiell katekes. Den ordning, i vilken k. tillkomma och stadfästas till ett sådant bruk, äro dock olika i de nordiska kyrkorna. I Danmark auktoriseras k. genom kunglig resolution på grundval av uttalanden av rikets biskopar och vad avser bibelöversättningen även av de teologiska fakulteterna. 1949 utgåvo biskoparna en »Vejledning i den danske folkekirkes gudstjenesteordning». Denna kyrkohandbok äger endast biskoparnas auktoritet men dess olika kapitel utgöras dels av förut av konungen fastställda ritual, dels av bestämmelser, som vila på äldre kyrklig lagstiftning och sedvanerätt. Översättningar av danska k. till färöiska och grönländska fastställas av Köpenhamns biskop. I Finland stadfäster kyrkomötet samtliga k. utom kyrkolagen, vilken senare efter förslag av kyrkomötet underställes presidentens och riksdagens prövning och godkännande. De övriga k., psalm- och evangeliebok, kyrkohandbok, katekes och bibelöversättning godkännas och antagas av kyrkomötet. Detta utser också de personer, som skola avge förslag till förändring av k., eller uppdrager deras utarbetande åt kyrkostyrelsen. Innan dessa förslag framläggas i kyrkomötet skola utlåtanden om dem ha inhämtats av präst- och stiftsmöten, samt i vissa viktigare frågor av församlingarna. Innehållet i k. är bundet av den evangeliska läran och inga andra k. få utfärdas än de som överensstämma med denna. I Norge är konungen ensam lagstiftande på det liturgiska området i enlighet med grundlagens § 16: »Kongen anordner all offentlig kirke- och gudstjeneste». Konungen 559 är dock bunden av att k. skola vara överensstämmande med den lutherska läran. Konungen plägar också inhämta rådgivande uttalanden av biskoparna. Även i Sverige tillhör utfärdandet och stadfästandet av k. konungen. Endast när det gäller kyrkolagen har konungen att inhämta godkännande av kyrkomöte och riksdag men äger betr. övriga k. ensam att bestämma. Enligt sedvanerätt ger konungen emellertid kyrkomötet tillfälle att yttra sig vid förändringar av k. Initiativet till liturgiska k. har också i regel utgått från kyrkomötet. De nu gällande kyrkomusikaliska k., nämligen mässbok och koralbok, ha dock av konungen stadfästs utan kyrkomötets hörande. Litt.: Se litt. under de olika kyrkliga böckerna samt vidare F. Cabrol, Les livres de la liturgie latine (Paris 1930); J. A. Jungmann, Missarum sollemnia. Eine genetische Erklärung der römischen Messe 1—2 (2 ed. Wien 1949); W. H. Frere, A new history of the Book of common prayer on the basis of the former work by F. Procter (London 1908); C. 7T. Engelstoft, Liturgiens eller alterbogens og kirkeritualets historie i Danmark (Khvn 1840); S. Borregaard, Danmarks og Norges kirkeritual af 1685 (Khvn 1953); E. F. Larsen, Den danske kirkeret 1—2 (Khvn 1901—1908); Kr. Hansson, Norsk kirkerett (Oslo 1935); A. O. T. Hellerström, Liturgik (3 ed. Sthm 1953); Y. Brilioth, Svensk kyrkokunskap (2 ed. Sthm 1946); Kyrkolag för den evang.- luth. kyrkan i Finland, utg. av 0O. D. Schalin (Helsingfors 1950). R A. KYRKANS FRIHET, se Andligt och världsligt regemente, Stat og kirke. KYRKANS ÄMBETE. N.77. Om k:s uppkomst och första utveckling i nytestamentlig tid har ständigt rått en vetenskaplig diskussion, som ännu ej är avslutad. Då N. T:s utsagor äro knapphändiga och lämna många frågor obesvarade, har en entydig bild av k. ej kunnat erhållas. Man kan dock tala om två exegetiska huvudtraditioner, vilka äro avspeglingar av katolsk, resp. protestantisk grundsyn. De ha närmat sig varandra, dock utan att i sina grunddrag mötas. Frågorna ha gällt: Fanns ett k. i N.T. och var det i så fall av Jesus menat och instiftat? Eller härskade i den urkristna församlingen en 560