ation». Marken var sålunda beredd då George Williams i London grundade sin KFUM 1844, denna förening vars insats historiskt sett blivit oöverskådlig. I Paris ordnade sig denna rörelse som världsförbund i augusti 1855. Dess avläggare är den kristliga studentrörelsen som i Vadstena 1895 bildade Kristliga studentvärldsförbundet. Den kristliga ungdomsrörelsen har på ett avgörande sätt verkat för kyrkans arbete bland ungdomen i hela den protestantiska världen. Kyrkans egen ungdomsvård övertar i allt större grad de funktioner som tidigare sköttes av föreningarna. På 1800-talet har i hela den västerländska kristenheten en stark kristligt-social verksam het gjort sig gällande, vilken utgjort en fjärde faktor för uppkomsten av k. Den starka industrialiseringen av samhället har haft med sig ett masselände, som ej lämnat det kristna samvetet i ro. Kingsley, Wichern och många andra ha gått i spetsen för denna rörelse, som strävat efter att mobilisera alla tillbuds stående krafter för att motverka den ekonomiska, sedliga och andliga nöden hos massorna. Denna verksamhet kallas även inre mission* och framträder i många olika former. Alltsedan Th e odor Fliedner 1836 grundade diakonissanstalten i Kaiserswerth har den västerländska kristenheten livligt accepterat denna form av kristlig kärleksverksamhet. Mångahanda föreningar äro i funktion vid sidan av församlingarna i detta syfte. S ettlementsrörelsen såsom en förgrening av det kristligt-sociala arbetet har uppkommit i England på 1880-talet och dess syftemål är att bygga broar över den sociala klyftan mellan universitetsbildade och arbetare. Genom att bosätta sig (eng. settle) på kortare eller längre tid i arbetarkvarter sträva de bildade till att vinna större förståelse för kroppsarbetarnas verkliga levnadsvillkor. I de nordiska länderna har i regel det frivilliga kristliga arbetet inom olika föreningar visat den väg, som kyrkan sedan slagit in på. Därför kan man säga att i den mån kyrkan själv tar upp de försummade verksamhetsgrenarna kan föreningsverksamhe- 601 KYRKOBOKFÖRING ten i viss utsträckning träda tillbaka. Dock torde erfarenheten visa att det på många områden alltfort är ändamälsenligt att det kristliga arbetet utföres genom föreningar, emedan de individuella gåvorna bäst finna sin rätta plats under de fria former föreningarna företräda. L. P—aa KYRKLIGT UNGDOMSARBETE, se Ungdomsarbete. KYRKOBOKFÖRING. Sverige. Folkregistreringen ombesörjes i Sverige av prästerna och benämnes därför k. Redan omkring år 1600 förekomma vissa föreskrifter om uppteckning i dopbok av de döpta barnen. I 1686 års kyrkolag åläggas prästerna på landsbygden att hålla vissa längder på alla sina åhörare, att anteckna ort och dag för ett barns födelse och dop, barnets och föräldrarnas namn samt dopvittnen. De skulle vidare under vissa blad och titlar införa alla brudfolk med deras och föräldrarnas namn samt varifrån de voro komna och vad »vittnesbörd» de haft, alla barns och dessas föräldrars och faddrars namn, födelsetid och art, de avlidnas namn och var de blivit begravna, samt deras stånd, villkor och ålder; vidare deras namn som inflyttat uti eller utflyttat ur församlingen med uppgift, varifrån de voro komna, hur de förhällit sig och vart de foro. Allt detta avsåg att tjäna prästernas själavårdande verksamhet. Det borgerliga samhällets intresse — främst utskrivning av krigsfolk samt beskattningen — ledde till den s. k. mantalsskrivningen, som förrättades av häradsskrivaren och kan ledas tillbaka till mitten av 1500-talet. Den var beroende av kyrkobokföringen och prästerna skulle till denna lämna upplysningar ur sina kyrkoböcker. 1735 utfärdades närmare bestämmelser om tjänstefolks flyttning. Flyttningsbetyget skulle innehålla pastors attest om den flyttandes leverne och kristendomskunskap samt omedelbart överlämnas till pastor i inflyttningsorten. Enligt förordning år 1812 ålåg det envar inflyttande att hos pastor inlämna prästbevis angående sig själv, hustru och barn samt husfolk. För hela riket enhetliga formulär till kyrkoböcker och prästbevis saknades ännu 602