KYRKOBOKFÖRING vid 1800-talets mitt, men föreskrifter funnos t. ex. av år 1748 att domkapitlen noga skulle tillse, att prästerna förde riktiga husförhörslängder över alla åhörare med utsatt ålder samt att i längderna infördes döpte, döde, vigde och avflyttade. Födelse-, vigsel- och dödböcker finnas i allmänhet bevarade sedan 1686, husförhörsböcker sedan omkring år 1800 men här och var några årtionden tidigare. År 1860 fastställdes formulär för in- och utflyttnings- samt husförhörslängder men ej förrän 1894 tillkom någon fullständig k:s-förordning vilken i allt väsentligt gällde intill år 1947. Den nu gällande kyrkobokfďöringsförordningen utfärdades 1946. Inom varje kyrkoförsamling skall finnas a) Församlingsbok, upptagande envar inom församlingen bosatt person, hans adress, namn, yrke, födelsetid, födelsenummer, födelsehemort, civilstånd, varifrån han inflyttat och varthän han utflyttat, uppgift om han är konfirmerad och om han gått till nattvard, hans värnpliktsförhållanden och nationalitet m. m., samt då han avlidit, datum för hans död. Boken har ett bihang: Bok över obefintliga, till vilken alla överföres, som varit bosatta i församlingen men utflyttat utan känd adress; b) Inflyttningsbok, upptagande envar till församlingen inflyttad; c) Avgångsregister, upptagande alla avlidna eller utflyttade; d) Ministerialböcker d. v.s. Födelse- och dopbok, Lysnings- och vigselbok, Död- och begravningsbok samt Konfirmationsbok; e) Församlingsliggare, d.v.s. en »personakt» för varje person inom församlingen, upptagande möjligast fullständiga demografiska uppgifter. Då personen utflyttar översänder pastor denna akt till pastor i inflyttningsförsamlingen för hans inskrivning i därvarande församlingsbok; f) Församlingsregister, med i alfabetisk ordning kort för varje i församlingen bosatt person med anteckning om namn, födelsetid, adress m. m. Då en person inflyttar i en församling anmäler han sig omedelbart hos pastor, som rekvirerar hans personakt från utflyttnings- 603 församlingen för inskrivning i församlingsboken. Barn, som födes, införes i den församlings födelsebok, där modern vid tillfället är kyrkobokförd och får denna församling som sin födelsehemort. Inom varje län finnes en länsbyrå hos vilken alla inom länet kyrkobokförda personer finnas registrerade på plåtar och dit varje förändring, som i k:s-avseende äger rum inom en församling anmäles. Varje år skall envar inom församlingen bosatt till pastor överlämna uppgifter om sin adress m.m. Med ledning härav kontrollerar och kompletterar pastor sin församlingsbok. Häradsskrivaren erhåller från länsbyrån en förteckning på alla inom varje församling kyrkobokförda personer och jämför denna med pastors församlingsbok. Detta kallas mantalsskrivning och den sålunda kontrollerade förteckningen översändes till länsbyrån samt ligger sedan till grund för byråns tryckning av diverse längder, mantals-, debiterings-, röstlängd m. fl. Riksbyrån, en avdelning inom Statistiska Centralbyrån, utövar viss kontroll över kyrkobokföring och mantalsskrivning och har samtliga i landet folkbokförda personer registrerade. Sådan kontroll utövas i församlingarna av kyrkobokföringsinspektörer, som äro präster utsedda till denna uppgift av Kungl. Maj:t. Danmark. I äldre tider hade Danmark ingen folkregistrering. Prästerna förde civilståndsregister och man hade diverse register för olika ändamål. I Köpenhamn fick man ett folkregister, som byggde på » Politiplakaten» från år 1816. Polisen sände varje halvår mantalslistor till stadens husägare, och dessa skulle ombesörja att alla i resp. fastighet boende över 10 års ålder uppfördes å listorna. Skyldighet att anmäla flyttning fanns endast beträffande inneboende och tjänare. Först 1922 framlades ett sedermera i allt väsentligt fastställt förslag till allmän folkregistrering. Särskilda bestämmelser gälla tillsvidare för de tillkomna provinserna i Sydjylland. Folkregistreringen är civil sedan år 1924. Pastor för ministerialböcker. Till honom 604