bröder som söndagsskollärare, medhjälpare i ungdomsarbetet, ledare av andaktsstunder i sjukhus och ålderdomshem, anordnare av församlingsaftnar, kyrkorådsdagar o. d. I Danmark motsvaras k. närmast av Den kristne lægmandsbevægelse (mest känd under förkortningen LYM — efter rörelsens ursprungliga namn »Lægmandsbevægelsen for ydre mission»). Den fick sin start vid ett besök av John R. Mott i Köpenhamn 1912 och avsåg till att börja med att bland män väcka intresse för den yttre missionen. Senare inriktade man sig även på kyrkligt arbete i hemlandet. Rörelsen syftar att »føre mænd til Kristus, styrke det kristne broderskab og anspore mænd til at tage deres ansvar op for Kristi missionsbefaling hjemme og ude. Dette søges fremmet gennem kristen påvirkning, vejledning til forståelse af bibelen, oplysning om kristne forhold herhjemme og ud over jorden samt tilskyndelse til at støtte ydre mission». LYM, som helt ledes av lekmän, har lokalavdelningar i alla landets städer och större samhällen, vartill kommer stifts- och rikskommittéer och ett representantskap. Då man ej för någon medlemsförteckning, kan rörelsens omfattning ej siffermässigt redovisas. Det årliga landskonventet på »Nyborg Strand» brukar samla 700—1.000 män. Arbetet, som ej kan inrangeras under någon speciell kyrklig riktning, bedrives i form av praktiska uppgifter i församlingen, bibelstudier, studiecirklar och andra möten. Missionen har alltsedan rörelsens begynnelse fått ekonomiskt stöd. I Norge förekommer icke någon egentlig organisation av lekmannaarbetet. Sedan 1949 är emellertid verksamheten bland män i de olika församlingarna sammanknuten genom en samarbetsnämnd med säte i Oslo och 10-kala nämnder i vissa stift. Genom förtroendemän och andra intresserade enskilda samt delvis genom kyrkoråden har samarbetsnämnden utvidgat förbindelserna med församlingsgrupper av män och föreningar av män. Varje år hålles ett årsmöte; anslutningen till dessa möten har ökats och spörsmålet om fastare organisation har diskuterats. Kontakt- och underrättelseorgan för 20 609 KYRKOBYGGNAD församlingarnas mansarbete är veckotidningen »Vår Kirke». På svenskt håll i Finland har en kyrkobrödrarörelse kommit i gång. Ett förbund har bildats, som har visat sig utvecklingskraftigt men ännu är av ganska ringa omfattning. Inom de flesta övriga länder och kyrkor finnas liknande organisationer som ta sikte på männen. Själva arbetets inriktning är dock olika i olika länder, delvis beroende på kyrkornas och kyrkosynens art. Verksamheten kan uppfattas som antingen huvudsakligen ett männens arbete för kyrkan eller ett kyrkans arbete bland och för männen. Inom de flesta av Amerikas protestantiska kyrkor t.ex. räknar man alla manliga kyrkomedlemmar utan vidare som medlemmar i deras »Men’s work», som samtliga äro pliktiga att arbeta med i. I Tyskland ser man likaså mäns arbete bland männen gärna som en given församlingsuppgift men söker mer principiell grund därför och ställer det betydligt mer under prästerlig ledning, varigenom det mer får prägeln av ett kyrkans arbete bland männen. Den ekumeniska rörelsen har intresserat sig även för denna sida av kristet arbete; på det ekumeniska institutet Bossey nära Genève anordnades våren 1952 en konferens rörande sådana frågor med deltagare från många länder, däribland Sverige och Finland. Litt.: E. Timelin, Lekmannagärning i Sveriges kyrka (Sthm 1938); Kyrkobröderna. En kort orientering och handledning (2 ed. Sthm 1945). A. Wd KYRKOBYGGNAD. Den kristna k. framträder omedelbart efter Konstantins seger över Maxentius 312 som en monumental arkitekturform. Tidigare hade gudstjänstrummen varit inrymda i privathus, och genom sin ställning inom samhället hade de kristna saknat möjligheter att skapa en egen arkitekturtyp av monumental hållning. Men det är detta som nu sker direkt efter kristendomens seger. Kejsaren själv låter uppföra ståtliga k. i Rom, Betlehem och Jerusalem, hans son och efterträdare Constantius befrämjar kyrkobyggandet i den nya kejsar- 610