lagsärende äger det endast att godkänna eller avslå till detsamma av Kungl. Maj:t hänskjutet kyrkolagsförslag men ej att ändra detta. Vad kyrkostadgar beträffar har kyrkomötet endast att avge förslag härom till Kungl. Maj:t, som ensam äger att avgöra dem. Mer och mer har dock kyrkomötets initiativrätt beaktats på detta område. Vid sidan av kyrkomötet träder genom dessa begränsningar Kungl. Maj:t som ett annat kyrkans högsta organ. Statens uppgift gentemot kyrkan angives i Kyrkolagen 1686 som »uppsikt, vård och försvar» av denna. Denna uppgift omfattar statens plikt såväl i egenskap av »kyrkans främste medlem» som i egenskap av »vårdare av lagens båda tavlor». Staten — d. v.s. Kungl. Maj:t och riksdagen — stiftar i samverkan med kyrkomötet kyrkolag* och Kungl. Maj:t utfärdar »kyrkostadgar», d.v.s. föreskrifter om kyrkoförvaltningen i allmänhet m.m. Statliga organ handha förvaltningen av kyrkofonden och äga uppsikten över kyrkans övriga ekonomiska förvaltning men ha också skyldighet att försvara kyrkans egendom* vore det så mot staten själv. Statliga domstolar handha den kyrkliga domsrätten, där denna icke bibehållits vid domkapitlen. Ett tredje kyrkans högsta organ, dock icke av förvaltningsmässig utan av helt andlig och rådgivande karaktär, äger kyrkan i det samlade episkopatet. Detta sammanträder sedan 1919 till årliga biskop smöten. I stiftet utöva biskop och domkapitel den kyrkliga myndigheten. Biskop en* avgör ensam vilka som skola prästvigas och utnämner ensam kontraktsprostarna, vilka äro hans förtroendemän inom kontrakten. Han beslutar ensam om visitationerna och har den andliga ledningen av stiftet om hand, men delar i övrigt ansvaret för stiftet med domkapitlet i vilket han är preses. Domkapitlet“ antager de präster, som skola tjänstgöra i stiftet och giver dem deras »missiv», upprättar förslag till prästtjänster och utnämner de till dessa valda prästerna, där detta ej skall ske av Kungl. Maj:t, samt vakar över den kyrkliga ordningen i stiftet och har därvid i disciplinmål en begränsad 625 KYRKOFÖRFATTNING domsrätt över prästerskapet. Förvaltningen av den kyrkliga egendomen i stiftet ombesörjes av stiftsnämnden och de denna underställda boställsnämnderna. Stiftet är indelat i kontrakt’ under ledning av en kontraktsprost och kontrakten i pastorat, sammansatta av en eller flera församlingar. I ett pastorat tjänstgör kyrkoherden antingen som ensam präst eller med en eller flera komministrar och kyrkoadjupn kter vid sin sida. Där arbetet så kräver kan domkapitlet även förordna pastoratsadjunkt. Liksom på en viss stiftssjälvständighet är den svenska k. byggd på en viss sockensjälvstyrelse. Varje församling äger sin kyrkostämm a, där alla en församlings medlemmar äga rösträtt, samt sitt kyrkoråd, valt av kyrkostämman och med kyrkoherden som ordförande. Större församlingar äga därtill av kyrkostämman valda kyrkofullmäktige, som handha kyrkostämmans övriga ärenden. För de gemensamma angelägenheterna i ett pastorat bestäende av två eller flera församlingar finnes ett pastoratskyrkoråd. Genom dessa organ handha församlingarna sina egna angelägenheter, vartill bl. a. höra val av präst (kyrkoherde och komminister) och andra församlingens tjänstemän (kyrkomusiker, kyrkovaktmästare 0.s.v.) samt den ekonomiska förvaltningen av sin egendom. Se även Församlingsstyrelse. Litt.: Sverige. Fr. W. v. Schubert, Sveriges kyrkoförfattning och lärowerk, för äldre och nyare tid beskrefne, 1—2 (Lund 1822—25); L. G. Rabenius, Lärobok i svenska kyrkolagfarenheten (Örebro 1836); A. E. Knös, Kurze Darstellung der vornehmsten Eigenthümlichkeiten der schwedischen Kirchenverfassung mit Hinblick auf ihre geschichtliche Entwicklung (Stuttgart 1852); Y. Brilioth, Svensk kyrkokunskap (2 ed. Sthm 1946; med utförlig litt.förteckning beträff. svensk kyrkoförfattning); H. Sundberg, Kyrkorätt (Helsingfors 1948). R.A. Danmark. Ved reformationen i 1536 (reces 30/10 1536) overtog statsmagten styrelsen af kirken, og denne ophørte at eksistere som et retsligt selvstændigt samfund. Siden da har statsmagten under vekslende former 626