sung und Eherecht (Leipzig 1908); A. Taranger, Den protestantiske kirkeforfatnings udvikl. og nuv. standpunkt (i Norsk teol. tidsskr. 1902); Indstilling IV ang. den norske kirkes organisation (av kirkekommisjonen 1908, Kristiania 1911); A. Seierstad, Kyrkjelegt reformarbeid i Norig i nittende hundreaaret (Bibl. Norvegiae Sacrae 2, Bergen 1923); Kr. Hansson, Stat og kirke (Bergen 1945); dens., Ny kirkeordning i Norge (i Svensk Tidskrift 1951); E. Berggrav, Kirkens ordning i Norge (Oslo 1945). Kr. H. KYRKOGEOGRAFI är en nybildad term för försöket att regionalt bestämma dels de olika kyrkosamfundens utbredning inom ett land, dels de olika religiösa riktningarna eller schatteringarna inom ett kyrkosamfund. Romersk-katolska kyrkan, som är ett världsomfattande, olika stater integrerande samfund, har sedan länge kartlagt utbredningen och omfattningen av sina anhängare. Även i fråga om flera länder, som inom sig rymma Olika konfessioner, har man fört statistik över dessa jämte deras regionala utbredning. I Norden var saken icke aktuell, så länge samtliga dit hörande länder voro enhetligt lutherskt konfessionella och inga främmande trosbekännare ägde hemortsrätt där. När under 1800-talet dessa lutherska enhetskyrkor differentierades och nya religiösa strömningar av olika slag vunno ett större antal anhängare, vaknade intresset att geografiskt och statistiskt bestämma de olika samfund eller religiösa riktningar som där fått rotfäste. I våra dagar utgör k. ett viktigt hjälpmedel att överblicka ett visst lands religiösa struktur och ett visst kyrkosamfunds olika schatteringar mot bakgrunden av den gemensamma religiösa grundvalen. Någon vetenskapligt tillfredsställande framställning av de nordiska ländernas religiösa geografi kan emellertid icke givas, förrän en rad primärundersökningar företagits för att historiskt utreda och geografiskt klarlägga de olika faktorer som orsakat den nuvarande differentieringen på det andliga området. Se vidare Nordens kyrkogeografi. Litt.: Romersk-katolska kyrkans nuvarande utbredning (jämte statistik och kartor) skildras i: Lexikon für Theologie und Kirche, hrsg. v. M. Buchberger 1—10 (2 ed. Freiburg i. Br. 1930— 637 KYRKOHANDBOK 38). — Olika länders religionsstatistik finns i: The stateman’s yearbook (London; utkommer årligen). Åtskilliga kyrkor äro tecknade även ur kyrkogeografisk synpunkt i det år 1934 påbörjade men ännu icke avslutade samlingsverket: Ekklesia. Eine Sammlung von Selbstdarstellungen der christlichen Kirchen, hrsg. von Fr. Siegmund-Schultze (Gotha 1934 ff.). Hg Pl KYRKOGÅRD, sc Kirkegård. KYRKOHANDBOK. Handbok är ursprungligen den svenska benämningen på den yngsta av den romerska kyrkans ritualböcker (se Kyrkans böcker), på latin benämnd manuale, rituale, sacerdotale eller pastorale, vilken innehåller ritual för församlingsprästens förrättningar, d.v.s. för dop, vigsel och sista smörjelsen samt vissa prästerliga välsignelsehandlingar (sakramentalier) såsom begravning. Manualet innehåller däremot ej ritualet för mässan, som har sin egen liturgiska bok, »missalet», och ej heller för de biskopliga handlingarna, vilka återfinnas i »pontificalet». De äldsta bevarade medeltida ritualena härröra från 1000-talet och ha sammanställts i klostren, varifrån de sedan spredos till det sekulära prästerskapet. Mot medeltidens slut hade varje stift sin handbok, men dess komposition var föga enhetlig och formulären rätt varierande från stift till stift. Den första för hela den romerska kyrkan avsedda handboken, »Rituale Romanum», utkom 1614. Den nu gällande normalupplagan av Rituale Romanum är av år 1925. En av reformationens första och viktigaste uppgifter blev att översätta de medeltida liturgiska formulären och samtidigt bringa dessa i överensstämmelse med evangeliska principer. Av normerande betydelse för alla evangelisk-lutherska kyrkor blev härvid Luthers dopritual, »Das Taufbüchlein», av år 1523, förkortad och reviderad upplaga 1526, samt hans vigselritual, »Ein Traubüchlein für die Pfarrherr» av år 1529, båda ofta utgivna tillsammans med katekesen (»Enchiridion»). Sveriges första evangeliska handbok, »Een handbock påå swensko, Ther doopet och annat mera vthi ståår» av år 1529, författad av Olavus Petri, innehåller ritual för dop, vigsel, kyrkotagning, sjukkommunion, 638