Dopbassäng från 1246 i baptisteriet i Pisa. tergötland). Retablet växer under hög- och senmedeltiden ut till en altartavla och sedermera till ett altarskåp med mittparti och slutbara flyglar. Stundom utvecklas korskranket till en läktare tvärsöver kyrkan med läsepulpet, plats för kören och ibland även orgel. För reserverande av den vigda hostian uppfördes sakramentshus, som ofta fingo ståtlig arkitektonisk utformning. De nordiska sockenkyrkorna fingo koret avgränsat med ett korskrank och med tvärbjälken, trabes, tvärs över triumfbågen, där triumfkrucifixet uppställdes. Reformationen gick olika hårt fram mot den medeltida k. De lutherska kyrkorna bevarade högaltaret men avskaffade sidoaltarna. På reformert område rensades kyrkorummet på all äldre inredning, även högaltaret, och kyrkorummet förvandlades till en osmyckad predikolokal, mässa och mässkläder avskaffades, och då nattvard firades, framsattes ett enkelt träbord som kultmöbel. Dopfunt fanns icke i de fornkristna kyrkorna. Platsen för dopets sakrament var 653 KYRKOINREDNING dopbrunnen i atrium framför basilikan. Sedermera byggdes dopkapell, baptisterier med rund eller åttkantig plan, varvid dopbassängen bildade rummets arkitektoniska och liturgiska medelpunkt (S. Giovanni in fonte vid Lateranbasilikan, baptisteriet vid domen i Ravenna samt baptisterierna i Pisa och Florens). Från medeltidens förra del återfinnes dopfunten i kyrkorna (av lat. fons, källa, fons baptismalis, dopkälla). Dess plats var förhallen i nedersta tornvåningen i den romanska tornkyrkan eller strax innanför dörren i kyrkans västra del. Bakom denna placering låg en symbolisk tanke på dopfunten som en port att passera vid inträdet i de heligas samfund, vilket även överensstämmer med det dåtida dopritualets gestaltning. Funten gavs på 1100-talet formen av en kalk med fot, mellanstycke och skål eller cuppa. Dess rika skulpturskrud symboliserade frälsningen undan mörkrets makter genom Kristusgärningen. Märkliga i detta hänseende äro de gotländska och skånska funtarna från 1100-talet och 1200-talets förra del. Dopfunten i Tryde kyrka i Skåne. 1170-talet. 654