Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kyrkoinredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dopbassäng från 1246 i baptisteriet i Pisa.
tergötland). Retablet växer under hög- och
senmedeltiden ut till en altartavla och
sedermera till ett altarskåp med
mittparti och slutbara flyglar. Stundom
utvecklas korskranket till en läktare tvärsöver
kyrkan med läsepulpet, plats för kören och
ibland även orgel. För reserverande av den
vigda hostian uppfördes sakramentshus, som
ofta fingo ståtlig arkitektonisk utformning.
De nordiska sockenkyrkorna fingo koret
avgränsat med ett korskrank och med
tvärbjälken, trabes, tvärs över triumfbågen, där
triumfkrucifixet uppställdes.
Reformationen gick olika hårt fram
mot den medeltida k. De lutherska
kyrkorna bevarade högaltaret men avskaffade
sidoaltarna. På reformert område rensades
kyrkorummet på all äldre inredning, även
högaltaret, och kyrkorummet förvandlades till
en osmyckad predikolokal, mässa och
mässkläder avskaffades, och då nattvard
firades, framsattes ett enkelt träbord som
kultmöbel.
Dopfunt fanns icke i de fornkristna
kyrkorna. Platsen för dopets sakrament var
653
KYRKOINREDNING
dopbrunnen i atrium framför basilikan.
Sedermera byggdes dopkapell,
baptisterier med rund eller åttkantig plan, varvid
dopbassängen bildade rummets
arkitektoniska och liturgiska medelpunkt (S.
Giovanni in fonte vid Lateranbasilikan,
baptisteriet vid domen i Ravenna samt
baptisterierna i Pisa och Florens). Från medeltidens
förra del återfinnes dopfunten i kyrkorna
(av lat. fons, källa, fons baptismalis,
dopkälla). Dess plats var förhallen i nedersta
tornvåningen i den romanska tornkyrkan
eller strax innanför dörren i kyrkans västra
del. Bakom denna placering låg en
symbolisk tanke på dopfunten som en port att
passera vid inträdet i de heligas samfund, vilket
även överensstämmer med det dåtida
dopritualets gestaltning. Funten gavs på
1100-talet formen av en kalk med fot,
mellanstycke och skål eller cuppa. Dess rika
skulpturskrud symboliserade frälsningen undan
mörkrets makter genom Kristusgärningen.
Märkliga i detta hänseende äro de gotländska
och skånska funtarna från 1100-talet och
1200-talets förra del.
Dopfunten i Tryde kyrka i Skåne.
1170-talet.
654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:28 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/2/0339.html