KYRKOKONST der och Marias sju smärtor. Även Mariabilden inordnas härigenom i konstens tolkning av de båda motiven i mässan, inkarnationen och offret. Ett av de skönaste motiven i Mariaframställningarna, pietà, Marias sorg, kan också ses i samband med Helga Lekamens kult. I pietabilden ses Maria sittande med sonens döda lekamen över sina knän. En av medeltidens mäktigaste tolkningar av människoblivandets och återlösningens mysterium har Giotto utfört i Arenakapellets stora bildsvit i Padua. Ännu renässansens stora mästare ställde sitt konstskapande i kyrkans tjänst (Michelangelos Pietà i Peterskyrkan i Rom och Sixtinska kapellets berömda takmāålningar, Lionardos Nattvarden i Milano, Rafaels stanser i Vatikanen, där ett så äktmedeltida motiv som nattvardsundret och sakramentets förhärligande intaga en central ställning: La disputa del sacramento och Vinundret i Bolsena). Den sydeuropeiska barockkonsten från omkr. 1600 är till mycket stor del en k. som mottagit starka impulser från jesuitisk religiositet och tjänat rent liturgiska syften. På lutherskt område fortsatte det kyrkliga bildskapandet, om ock i mindre omfattning än på rom.-katolskt, medan de reformerta kyrkobildningarna direkt avvisade varje yttring av bildkonst i kyrkolivets tjänst och gestaltade sina kultrum som osmyckade samlingssalar av arkitektoniskt torftig karaktär. Från 1700-talet visar k., att dess liturgiska och överhuvud kristna karaktär mattats. Under 1800-talet uppstå några riktningar, som hämtat inspiration ur medeltidens fromhetsliv och i den konstnärliga formgivningen söka förnya senmedeltidens och ungrenässansens formspråk (de tyska nasarenerna och de engelska prerafaeliterna). I vårt eget sekel har man sökt kläda k. i radikalt modernt formspråk (Matisse, Rouault i Frankrike). Se även Kunst og religion, Kyrkobyggnad, Kyrkoinredning, Paramenter. Litt.: E. Mâle, L'art religieux de la fin du moyen âge en France (Paris 1908); dens., L'art religieux du XIII:e siècle en France (4 ed., Paris 1919; grundläggande, genomgår Vicentius’ av 659 Beauvais Speculum majus); dens., L'art religieux du XII:e siècle en France (Paris 1922); F. Z. Kraus—J. Sauer, Geschichte der christlichen Kunst 1—2 (Freiburg i.B. 1896—1908); B. Kleinschmidt, Lehrbuch der christlichen Kunstgeschichte (Paderborn 1910); W. Molsdorf, Führer durch den symbolischen und typologischen Bilderkreis der christlichen Kunst des Mittelalters (Leipzig 1920); K. Künstle, Ikonographie der christlichen Kunst 1—2 (Freiburg i. B. 1926—28) ; H. Lützeler, Die christliche Kunst des Abendlandes (Bonn 1932); J. Roosval, Fornkristen konst samt bysantinsk och karolingisk (2 ed. Sthm 1941); dens., Romansk konst (Sthm 1930); H. Cornell, Gotiken (2 ed., Sthm 1941); A. L. Romdahl, Nordeuropeisk bildkonst under 14- och 1500-talen (Sthm 1926); R. Stenberg, Kyrka och kyrkoskrud (Uppsala 1950). Sverige äger, med hänsyn till landets storlek, ett ovanligt rikt bestånd av medeltida k. Den romanska stenkonsten fick en plantskola vid den stora dômbyggnadshyttan i Lund, där under 1100-talets förra del en förnämlig stenskulptur med härstamning från Lombardiet och Rhentrakterna växer fram. I Lund fostrades av de inkallade stenmästarna en generation inhemska stenhuggare, som efter läroåren vid dômbygget verkade som funtskulptörer i Götalandskapen, framförallt på Gotland samt i Skåne och Småland. Märkligast äro de stora gotländska funtmästarna, vilkas arbeten tillhöra våra dyrbaraste kulturminnen. I Skåne giva oss en rad kor- och absidutsmyckningar i kalkmāåleri en god inblick i den romanska målarkonsten fr. omkr. 1150 till 1200-talets förra del (Övraby, Vä, Vinslöv, Finja, Bjäresjö). Ett enastående minnesmärke av en eljest försvunnen mäålarkonst från tiden omkr. 1275 är det rikt ornerade brädtaket i Dädesjö kyrka i Småland, signerat av den svenske mästaren Sighmunder. Beståndet av romansk träskulptur är ovanligt rikt. Ett ypperligt arbete av franskt ursprung är den nobelt gestaltade madonnan från Viklau, Gotland, medan den egenartade Mariaskulpturen från Mosjö, Närke, i sin långt drivna stilisering framstår som en äktnordisk skapelse. Äkta svensk är också den järnsmideskonst, som möter oss i de beslagna kyrkodörrarna och kistorna från 660