KYRKOKUNSKAP KYRKOKUNSKAP. Redan Schleiermacher nämner i sitt arbete »Kurze Darstellung des theologischen Studiums» (1811) bland de teologiska facken »den kyrkliga statistiken», vars uppgift vore att skildra kyrkans tillstånd i ett givet moment. Den föregående utvecklingen inom olika teologiska discipliner (kyrkohistoria, symbolik) hade förberett de nya strävandena, när P. Drews i Tyskland (1901) framlade programmet för k., innefattande religiös folklivsskildring (»religiöse Volkskunde»). Även om den allmänna folkloristiken gav impulser, var Drews’ program betingat av primärt kyrkliga behov: prästen borde, och det redan under sin utbildning, lära noggrant känna sitt arbetsfält, folkets religiösa föreställningar och bruk, kyrkliga livs- och arbetsformer m.m. Drews förverkligade sitt program genom att under samarbete med M. Schian starta skriftserien »Evangelische Kirchenkunde» (1902), som han inledde med en framställning av det kyrkliga livet i konungariket Sachsen. Från 1910 införde C. Clemen m. fl. i serien »Studien zur Praktischen Theologie» en »Kirchenkunde des Auslandes», i vilken bl.a. Norges (M. Gjessing) och Sveriges kyrka (E. Rodhe) behandlades. Arbeten i kyrklig statistik och olika länders kyrkliga årsböcker äro uttryck för besläktade strävanden. Detta gäller även Fr. Siegmund-Schultzes stort anlagda sammelverk Ekklesia, från 1930-talet, som därtill fullföljer ekumeniska syften. En praktisk teologi starkt påverkad av folkpsykologiska och folkloristiska synpunkter möter oss i F. Niebergalls arbeten. I Norden ha under de senaste decennierna liknande tendenser präglat viktiga skikt av kyrkohistoriens och praktiska teologiens arbete. I Finland presenterade J. Gummerus redan 1906 k. och yrkade på forskningar i dess tecken. Y. Brilioths skildringar av engelskt kyrkoliv och arbete i svensk k., E. Mollands och G. O. Rosenqvists framställningar av Norges, resp. Finlands nyare kyrkolivy äro exempel på strävanden av ifrågavarande art. Kyrkohistorien har förts in på k:s område, när den kompletterat den 675 person- och idéhistoriska forskningen med sociologiska synpunkter. Här bör även nämnas det av H. Pleijel startade kyrkohistoriska arkivet i Lund, som samlat ett betydande material till kännedom om folkligt fromhetsliv, föreställningar, folkseder och kyrkobruk i gången tid och nutid. P. G. Lindhardt i Danmark och W. A. Schmidt i Finland ha intresserat sig för liknande forskningsuppgifter. Se även Kyrkliga seden. Litt.: P. Drews, »Religiöse Volkskunde», eine Aufgabe der praktischen Theologie (i Monatschrift für die kirchliche Praxis, 1901); dens., Das kirchliche Leben der ev.-luth. Landeskirche des Königreichs Sachsen (Tübingen—Leipzig 1902); E. Rodhe, Schwedische Kirchenkunde (Giessen 1913); M. Gjessing, Norwegische Kirchenkunde (Giessen 1911); J. Gummerus, » Kirkollinen tilasto» eli »kirkkotieto» (i Teol. tidskr., Helsingfors 1906); G. O. Rosenqvist, Kyrkans förkunnelse och nutidsläget (avd. Kyrkokunskap, s. 192 ff., diss. Helsingfors 1927); P. Pieper, Kirchliche Statistik Deutschlands, (2 ed. Tübingen—Leipzig 1900); Kirchliches Jahrbuch (begynte 1874 m. titeln Schreib- und Hülfskalender für Geistliche, senare varierande titlar, sedan 1900 K. J.); Ekklesia. Eine Sammlung von Selbstdarstellungen der christlichen Kirchen hrsg. v. F. Siegmund-Schultze, 2. Die skandinavischen Länder (Gotha 1935—36); The official year-book of the Church of England (London 1883 ff.); Y. Brilioth, Svensk kyrkokunskap (2 ed. Sthm 1946); G. 0O. Rosenqvist, Finlands kyrka i det senaste halvseklets brytningstider (Lund 1946); E. Molland, Fra Hans Nielsen Hauge til Eivind Berggrav (Oslo 1951); H. Pleijel, Från hustavlans tid (Sthm 1951); B. Gustafsson, Kyrkoliv och samhällsklass i Sverige omkring 1880 (Sthm 1950); dens., Socialdemokratien och kyrkan 1881—1890 (diss. Lund, Sthm 1953). G.O. R. KYRKOLAG. Den samling av rättskällor, som utgöra den kanoniska rätten*, Corpus juris canonici, var medeltidskyrkans främsta lag, »den helga kyrkolag» eller »Guds lag», som alla voro skyldiga att lyda. Även i Norden formades den inre kyrkoförfattningen enligt principerna i denna lag, ehuru den här aldrig kunde restlöst genomföras eller helt undantränga den inhemska kyrkorätten, sådan denna utformats i de 676