KYRKOLAG Efter 1869 har man i många punkter ändrat och kompletterat k. delvis med syfte att allt konsekventare genomföra dess intentioner. Rösträtten i kyrkostämma och därmed vid prästval har lösgjorts från ekonomiska faktorer. Kyrkofullmäktiginstitutionen har införts. Biskopsmötet blev redan i början av 1900-talet en legal institution. Nattvardstvånget avskaffades. En kyrklig centralfond grundades 1941. Den största kyrkorättsliga reformen, som ytterligare ökat och befäst kyrkans självstyrelse, genomfördes 1944, då en kyrkostyrelse skapades, som handhar kyrkans gemensamma ekonomiska angelägenheter och andra administrativa uppgifter, och ett förstärkt biskopsmöte, som är överordnat kyrkostyrelsen och jämväl tar initiativ i frågor om det andliga arbetet. Stiftsmöten bestående av lekmän och präster ha tillkommit (1950), och äga, liksom prästmötena, initiativrätt. Lekmännen ha fått rätt att deltaga i biskopsval (1949). Litt.: Kyrkolag ... 1869 jämte ändringar intill 1950, redigerad av O. D. Schalin (Helsingfors 1950); Förslag till k. 1845 och 1863; P. P. Piispanen—M. Saloheimo, Kirkon lakikirja (Helsingfors 1950); E. G. Palmén, 1869 vuoden kirkkolain vanhemmista esitöistä (i Finska kyrkohist. samf:s årsskr. 4, Helsingfors 1915); L. Ingman, Finlands kyrka efter 1809 (i Kyrkohist. årsskr. 1922, Uppsala 1922); K. R. Brotherus, Valtio ja kirkko (Borgå 1923); dens., Stat och kyrka i Finland (i Statsvetenskaplig tidskrift 1930); V. T. Rosenqvist, Frans Ludvig Schauman 1—2 (Helsingfors 1927—28; slutfört av A. Takolander); Y. Brilioth, Finlands kyrkoskick (i Svensk teol. kvartalskr. 1929); G. O. Rosenqvist, Finlands kyrka i det senaste halvseklets brytningstider (Lund 1946; på finska 1952); S. Lindman, Johan Jacob Nordström 1 (Acta acad. aboensis humaniora 16, Åbo 1948); P. Virkkunen, Kyrka och stat i Finland (Sthm 1950; på finska 1951); E. J. Ahla, Kirkkolain isän johtavia aatteita (i tidskr. Lakimies, Helsingfors 1953). G.O. R. Danmark. Af den nugældende danske kirkelovgivning er kun lidt af ældre dato. Christian V.s Danske Lov 1683, hvis 2. bog omhandler religionen og geistligheden, er ikke ophævet som helhed, men de fleste af dens bestemmelser er dog afløst af nyere lovbe- 683 stemmelser eller gået af brug. Forordning 30/5 1828 om adskilligt, som i henseende til dåben bliver at iagttage, gælder fremdeles, men de ved forordningen fastsatte tvangsmidler til gennemførelse af borgernes pligt til at lade deres børn døbe er — som følge af den ved grundloven 1849 indførte religionsfrihed — ophævet ved lov 4/3 1857. Med grundloven 5/6 1849 indledtes en ny epoke i den kirkelige lovgivning. Det bestemtes i kap. VII, at borgerne har ret til at forene sig i samfund for at dyrke Gud pà den måde, der stemmer med deres overbevisning, dog at intet læres eller foretages, som strider mod sædeligheden eller den offentlige orden, at ingen er pligtig at yde personlige bidrag til nogen anden gudsdyrkelse end den, som er hans egen, og at ingen på grund af sin trosbekendelse kan berøves adgang til den fulde nydelse af borgerlige og politiske rettigheder. Og om den ev.-luth. kirke — den hidtidige statskirke — udtales det, at denne kirke er den danske folkekirke, der som sådan understøttes af staten (§ 3). Det var hermed tanken at give den ev.-luth. kirke en friere stilling i forhold til staten, end den hidtil havde haft, og samtidig give den en fortrinsstilling i sammenligning med andre trossamfund. Der blev dog ikke i grundloven fastsat nærmere bestemmelser om, hvorledes kirkens ændrede stilling til staten skulle give sig udtryk. Man nøjedes med at henskyde spørgsmålet til ordning ved lov (§ 80). Lov 15/5 1903 om valgmenigheder (med ændringer 27/1 1905 og 23/2 1915), lov 19/4 1907 om forskellige forhold vedrørende begravelser og lov 8/5 1908 om sognekirkers udvidelse er stadig gældende. Det samme gælder anordning 22/3 1897 vedrørende udtræden af og genoptagelse i folkekirken. Men iøvrigt er i det væsentlige den kirkelige lovgivning efter 1849 afløst af nyere love. Der blev i anledning af Nordslesvigs genforening med Danmark efter første verdenskrig nedsat et udvalg til omarbejdelse af de kirkelige love, således at disse også kom til at gælde for de indlemmede sønderjydske landsdele. Dette udvalgs arbejde resulterede i vedtagelsen af følgende love af 30/6 1922, der med nogle ændringer er gæl- 684