KYRKOORDNINGEN 1571 visningen). I dessa frågor kan även k. taga initiativ och anmäla önskningar hos regeringen. K. utser förstärkta biskopsmötets lekmannaledamöter och ger Kyrkostyrelsen och förstärkta biskopsmötet uppdrag inom deras verksamhetsområde. Den begränsade självbeskattningsrätt, som kyrkan som helhet äger sedan 1918, utövas av k. Över förslag till förändring av kyrkolag och kyrkliga böcker skola, förrän de föreläggas k., stiftens präst- och stiftsmöten och ìi vissa fall Kyrkostyrelsen avge utlåtande. Präst- och stiftsmötena äga, liksom jämväl Kyrkostyrelsen och förstärkta biskopmötet, initiativrätt i förhållande till k. Gäller frågan de kyrkliga böckerna eller viktigare kyrkolagsändringar, skola även församlingarna avge utlåtande om den. Ändring av kyrkolag eller kyrkliga böcker kan avy k. beslutas blott med tre fjärdedelars majoritet. Finlands k. har visat sig vara ett funktionsdugligt och effektivt organ för kyrkans självstyrelse. Litt.: Förslag till kyrkolag 1845 och 1863; Kyrkolagen 1869 jämte ändringar intill 1950, redigerad av 0O. D. Schalin (Helsingfors 1950); L. Ingman, Finlands kyrka efter 1809 (i Kyrkohist. årsskr. 21, Uppsala 1922); Y. Brilioth, Finlands kyrkoskick (i Svensk teol. kvartalskr. 1929); G.O. Rosenqvist, Finlands kyrka i det senaste halvseklets brytningstider (Lund 1946). G.O. R. Norge. De geistlige möter (synoder, stiftsmöter, prestestevner o.l.) som ble holdt noenlunde regelmessig i för-reformatorisk tid, falt etter reformasjonen for det meste bort, særlig etter eneveldet 1660. Kongeloven 1665 fastslo at Kongen alene kunne sammenkalle möter og forsamlinger om religionssaker. Grunnloven 1814 har nesten ordrett tatt opp samme bestemmelse i § 16: »Kongen anordner ... alle Möder og Forsamlinger om Religionssager ...». Adgangen er ikke brukt i nevneverdig utstrekning. Spörsmäålet om anordning av prostimöter og kirkemöter m.m. var oppe i 1850- och 60—70- årene i samband med reformbevegelsen (se Kyrkoförfattning) men förte ikke til noe på grunn av divergenser mellom Stortinget og regjeringen. Senere ble det etter bestemmelse av 703 Kongen anordnet menighetsmöter til uttalelse om visse saker (salmebok, endring i gudstjenesteordninger m. m.). Fra 1869 og 1873 er det med visse mellomrom holdt henholdsvis frivillige kirkelige stiftsmöter og landsmöter. Det 6. frivillige kirkemöte 1908 vedtok omfattende lovutkast om forfatning, kirkemöte m.m. for en fri norsk folkekirke (se Kyrkoförfattning). De friv. kirkelige lands- og bispedömmemöter har senere fortsatt og holdes nå regulært hvert 4. år. De forberedes og ledes av et friv. kirkeråd som velges av landsmötet. Loven av 1953 om Den norske kirkes ordning fastsetter et fellesmöte av alle bispedömmeräådene hvert 4. år til rådslagning om felles oppgaver. Mötet blir på 45 medlemmer, derav samtlige biskoper, 9 prester og 27 lekmenn. Det kan ikke binde bispedömmerådene i deres gjøremål og får ingen særlig myndighet. Litt.: A. V. Heffermehl, Geistlige møder i Norge (Kristiania 1890); A. Seierstad, Kyrkjelegt reformarbeid i Norig (Oslo 1923). Kr. H. KYRKOORDNINGEN 1571. Den svenska K. av 1571 är ärkebiskop Laurentius Petris verk. Den hade föregåtts av åtminstone två av Gustav Vasa resp. Erik XIV icke godkända förslag av 1546 och 1561 och ett flertal s. k. delstatuter, innan den i slutet av 1560-talet omarbetades, stadfästes av Johan III, trycktes 1571 och antogs på ett kyrkomöte i Uppsala 1572, då prästerna lovade att bliva vid »de ceremonier och kyrkoseder, som här till dags ... uti våra församlingar ha varit i bruk och nu författade äro uti vår kyrkoordning». Genom K. lades grunden till en för den svenska kyrkan säregen form både i fråga om lära, kult, författning och kyrkotukt, och på denna grund bygger sedan hela den följande utvecklingen. Vid kyrkomötet i Uppsala 1593 förklarade också de närvarande, att man skulle förbli vid »den religion, som uti ... ärkebiskop Lars Petri . den äldres livstid både i lärdom och kyrkoseder här i riket hållet och igenom den präntade kyrkoordningen i trycket utgången anno 1572 samtyckt och bejakat bliven». Genom Gustav Adolfs konungaför- 704