nischer Theologie (Tübingen 1929); A. Fridrichsen, Till frågan om Jesus och lagen (i Ny kyrklig tidskrift 1941); O. Linton, Paulus och juridiken (Svensk teol. kvartalskr. 1945); H. Schlier, Der Brief an die Galater (Göttingen 1949). R. Gg 2. I dogmatiskt hänseende har 1. en helt annan innebörd än i naturvetenskapligt, rättsfilosofiskt, juridiskt och etiskt. Inom naturvetenskapen betecknar 1. ett nödvändigt, vanligen ut från kausalitetskategorien eller stundom helt enkelt ut från tidsföljdens före- och eftervartannat tänkt, sammanhang mellan olika naturföreteelser. Hos rättsfilosofiens stora representanter betecknar |. i betydelse av lex naturae en i människans förnuftiga natur inneliggande princip för all rätt. Inom den positiva rätten eller juridiken utgör 1. den sammanfattande beteckningen. för ett av staten proklamerat regelsystem för mänskliga och samhälleliga förhållanden. I etiskt hänseende betecknar |. den norm, varefter människan har att gestalta sitt handlingssätt i förhållande till sig själv och sin omvärld för att höja sig över naturstadiet. Inom dogmatiken, d. v.s. ut från den kristna trons sätt att se, är 1. uttryck för Guds heliga och goda vilja. I dogmatiskt språkbruk betecknar 1. sålunda icke relationen mellan olika naturföreteelser eller samhälleliga faktorer och är icke uttryck för en i människans förnuftiga väsen nedlagd rättsprincip eller en etisk norm, som reglerar människans relation till henne själv och hennes omvärld, utan här är 1. såsom beteckning för Guds heliga och goda vilja och därmed för Guds fordran på människan uttryck för människans gudsrelation och står sålunda helt inom trons sfär. Då ett konstitutivt drag hos 1. i denna bemärkelse är att den är given av Gud, följer därav, att varje tanke på autonomi eller människans självlagstiftning är utesluten. Men |. såsom given av Gud är icke heller uttryck för heteronomi, d.v.s. en människan utifrån påtryckt främmande viljas fordran. Ty då Gud, som givit 1., är Skaparen och människan med allt annat i tillvaron hör skapelsen till, står hon med allt detta i beroende 753 LAG av Gud och kan aldrig inta en självständig, absolut position i förhållande till honom. »I honom är det som vi leva och röra oss och äro till ... Vi äro ock av hans släkt» (Apg. 17:28). Därför att Gud såsom Skaparen helt omsluter människan och allt annat skapat, kan Guds 1. såsom uttryck för hans egen heliga och goda vilja och därmed för hans fordran på människan aldrig betraktas som en människan utifrån påtryckt främmande viljas krav. Den |l:s teonoma karaktär, som framträder däri, att den är given av Gud, är sålunda att klart avgränsa från såväl autonomi som heteronomi. Då Gud såsom Skaparen omsluter allt skapat, så att intet i egen självständighet och självtillräcklighet kan draga sig undan honom, följer därav, att Gud med sin ]l:s arm når allt och alla. Detta betyder närmast, att Skaparen, som är icke oordningens, utan ordningens Gud och som vill icke kaos, utan kosmos, med sin |. fortsätter sin skapande gärning och uppehåller sin skapelse. L. i denna bemärkelse uttrycker sålunda’ alltings relation till Gud och är ej att förväxla med 1. i naturvetenskaplig mening liksom icke heller i rättsfiløsofisk, juridisk eller etisk bemärkelse, där tanken på gudsrelationen icke intar en konstitutiv plats. Ut från denna syn på 1. såsom Guds arm, varmed han omsluter allt skapat och med sitt krav når varje enskild, får den naturliga teologiens problem (jfr Naturlig religion) sin teologisk-dogmatiska lösning. Då den kristna tron på något sätt räknar med att människan av naturen har religion och att den naturliga människan sålunda alltid har en Gud, innebär detta icke en naturlig teologi i skolastisk mening, enligt vilken den i människans natur nedlagda |. (lex naturae) är ett direkt uttryck för Guds eviga 1. (lex aeterna), ej heller en naturlig teologi i upplysningens anda, enligt vilken gudskunskapen inneligger i människans förnuft, och slutligen icke heller en religionshistoriskt och religionspsykologiskt orienterad naturlig teologi, som räknar med ett hos människan föreliggande, allmänt konstaterbart religiöst anlag, utan tanken är den, att enligt kristen tro Gud når människan även 754