nåd aldrig är blott avknappning på lagens krav. Endast om 1. och evangelium bilda en oupplöslig enhet, undgår förkunnelsen av |. att bli stel och andelös legalism och av evangelium att bli fadd hyperevangelism. Se även Bud, Evangelium, Lag och evangelium, Naturrätt. Beträffande 1. i kyrkorättslig mening, se Kyrkolag, Kirkerett. Litt.: E. Troeltsch, Vernuft und Offenbarung bei Johann Gerhard und Melanchthon (Göttingen 1891); dens., Gesammelte Schriften 1, Die Soziallehren der christl. Kirchen u. Gruppen (Tübingen 1912); M. Luther, Disputationen ... hrsg. v. P. Drews (Göttingen 1895); K. Thieme, Die sittliche Triebkraft des Glaubens (Leipzig 1895); W. Lütgert, Gesetz und Geist (Gütersloh 1919); W. Herrmann, Der Verkehr des Christen mit Gott (7 ed. Tübingen 1921); M. Kliefoth, Gesetz und Evangelium in der altlutherischen Dogmatik (i Neue kirchl. Zeitschrift 1925); P. Bläser, Das Gesetz bei Paulus (Münster i. W. 1941); C. Maurer, Die Gesetzlehre des Paulus (diss. Zürich 1941); R. Josefson, Den naturliga teologiens problem hos Luther (Uppsala—Leipzig 1943); dens., Guds och Sveriges lag (Uppsala—Leipzig 1950); D. Daube, Studies in biblical law (Cambridge 1947). Hj. L. LAG OCH EVANGELIUM. Med »lag och evangelium» brukar man inom luthersk teologi söka angiva hela kristendomens huvudinnehåll. Lagen anger allt vad Gud fordrar av människan, och bibeln sägs innehålla lag i den mån den framställer bud och förbud. Evangeliet åter är sammanfattningen av allt vad Gud giver. Lagens egentliga hemort i bibeln är Gamla testamentet, evangeliets det Nya, där Kristus dominerar. Därför säges stundom, att Moses betecknar lagen och att evangeliet är detsamma som Kristus. Men förhållandet mellan lag och evangelium är för luthersk teologi ej så enkelt, som om evangeliet kunde fogas till lagen eller att lagen betecknade Gamla och evangeliet Nya testamentet. Lagen kan ej rätt förstås utan evangeliet och evangeliet ej utan lagen; lagen blir av evangeliet både fullbordad och upphävd (jfr Matt. 5: 17 och Rom. 3: 31). Detta komplicerade förhållande, stundom kallat dialektiken mellan lag och evangelium, framhålles inom luthersk teologi på ett särskilt sätt. Blott i denna 757 LAG OCH EVANGELIUM komplikation återger lag och evangelium kristendomens hela liv och innehåll, och blott så ha termerna lag och evangelium för Luther kommit att stå i centrum för teologien. Sammanställningen av uttrycken lag och evangelium har förekommit långt före reformationen, om än andra begrepp voro vanligare. Löfte och lag eller tro och lag i N.T., eller förhållandet mellan Kristi naturer inom den grekiska teologien voro aktuella uttryck, under vilka det innehåll delvis angavs, vilket med andra utgångspunkter i luthersk teologi sammanfattats under lag och evangelium. — Enligt Augustinus ger evangeliet vad lagen fordrar; evangeliet ger kraft att fullgöra 1agens fordran, men först Luthers sätt att tolka bibeln, särskilt Pauli teologi, gjorde begreppen lag och evangelium till nyckelbegrepp och utgångspunkt för att förstå hela kristendomen. Därigenom blev tolkningen och utläggningen av förhållandet mellan lag och evangelium lika outtömlig som den av kristendomen över huvud. Enklast förstår man reformationens syn på lag och evangelium om man anlägger ett frälsningshistoriskt perspektiv. Vid skapelsen fick människan ett bud; genom hörsamhet mot detta skulle hon växa till i frihet och gudslikhet, i enlighet med sin bestämmelse. Gudslikheten innebar ej, att hon skulle bli en gud vid sidan av Gud, utan att hon skulle leva som ett Gud tillhörigt barn, i fri lydnad för och harmoni med Gud, i en växande salighet. Budet innebar ej något för människans väsen yttre och främmande utan var ägnat att fullkomna hennes i skapelsen givna natur och bestämmelse. Överträdelsen av budet betydde ett försök att hävda sig såsom en gud vid sidan av Gud genom att missbruka den frihet, som kunde komma till sin rätt, blott om den utvecklades i harmoni med den av Gud givna naturen, till en egoistisk självhävdelse gentemot Gud. Efter »fallet» levde alltså människan i skilsmässa från sin skapare, utan att likväl kunna bli fri från honom, då han alltjämt faktiskt var hennes rätte herre. Hon levde, med en modern bild, som invånare i ett ockupe- 758