och evangelium. Se särskilt: R. Seeberg, Lehrbuch der Dogmengeschichte 4 (2—3 ed. Leipzig 1920); E. Hirsch, Initium theologiae Lutheri (i Festgabe für D. Dr. J. Kaftan, Tübingen 1920); K. Holl, Gesammelte Aufsätze 1 (Tübingen 1921); G. Ljunggren, Synd och skuld i Luthers teologi (Sthm 1928); E. Vogelsang, Die Anfänge von Luthers Christologie (Arbeiten z. Kirchengesch. 15, Berlin—Leipzig 1929); dens., Der angefochtene Christus bei Luther (Arbeiten z. Kirchengesch. 21, Berlin-Leipzig 1932); R. Bring, Dualismen hos Luther (diss. Lund, Sthm 1929); dens., Förhållandet mellan tro och gärningar inom luthersk teologi (Acta acad. aboensis humaniora 9, Helsingfors 1933); dens., Gesetz und Evangelium und der dritte Gebrauch des Gesetzes (Helsingfors 1943); dens., Kristendomstolkningar (Sthm 1950); Æ. Seeberg, Luthers Theologie 1—2 (Göttingen 1929—37); R. Hermann, Luthers These »Gerecht und Sünder zugleich» (Gütersloh 1930); A. Nygren, Den kristna kärlekstanken 2 (2 ed. Sthm 1947); L. Pinomaa, Der Zorn Gottes in der Theologie Luthers (Helsingfors 1938); G. Wingren, Luthers lära om kallelsen (diss. Lund 1942); R. Prenter, Spiritus Creator (diss. 2 ed. Khvn 1946); dens., Skabelse og genløsning 1—4 (Khvn 1951—53); H. Bornkamm, Luther und das Alte Testament (Tübingen 1948); A. Gyllenkrok, Rechtfertigung und Heiligung in der frühen evangelischen Theologie Luthers (Uppsala univ. årsskr. 1952: 2); J. Heckel, Lex charitatis (München 1953). R. Bg LAMAISM, se Buddhism. LANDSTAD, Magnus, se Psalmböcker. LAPPAR. 1. Ursprunglig religion. Till de mest ursprungliga religiösa föreställningarna hos lapparna torde man få räkna dem som sammanhänga med riterna vid infångandet och dödandet av björnen samt den därpå följande förtäringen av bytet, den s. k. björnfesten. Dessa riter eller ceremonier som ha sina rötter i jägarstadiet, d.v.s. tiden innan lapparna började ägna sig åt renskötsel, avsågo dels att genom ärebetygelser och offer till villebrådet uttrycka sin glädje över den rikliga fångsten, dels att skaffa stammen eller byalaget fortsatt jaktlycka. Schamanismen* är en annan urgammal företeelse i lapparnas religiösa liv (se artiklarna Altaisk religion och Finsk-ugriska religioner). Schamanens, nåidens, verktyg 25 769 LAPPAR Lapptrumma från 1600-talet. varigenom han försatte sig i extatiskt tillstånd var trumman, kåptes, goawdes, sydlap. giewre, som även användes som rent trolldomsredskap. Föremål för kult voro också de s. k. seitarna, vissa särskilt egendomligt formade stenar, liknande människo- eller djurfigurer, eller för hand skurna träbeläten, vilka genom offer ägnades gudomlig dyrkan, varvid man beströk dem med offerdjurets blod. Dyrkan av de döda torde också hos lapparna vara urgammal. Det gällde att hålla sig väl med de avdöda förfäderna, annars kunde dessa hämnas genom att sätta sjukdomar eller annat ont på de efterlevande. Föreställningarna om de dödas fortvaro efter döden ha koncentrerats i saivo-tron, d. v. s. tron på en ort, Saivo, under jorden eller i heliga berg, Passevareh, där de döda fortsatte sitt jordiska liv i en värld som liknar världen ovan jord men är i alla avseenden bättre. Med denna tro ha också förbun- 770