1910); E. Reuterskiöld, De nordiska lapparnas religion (Sthm 1912); C. v. Linné, Skrifter 5, Iter Lapponicum utg. av Th. M. Fries (2 ed. Uppsala 1913); S. Drake, Västerbottenslapparna under förra hälften av 1800-talet (diss. Uppsala, Sthm 1918); A. Pirak, En nomad och hans liv (Skrifter utg. av K. Hum. Vet:ssamf. i Uppsala 28: 3, 1933; lapsk text och ordbok ibid. 31: 2—3, 1937—39); E. Manker, Die lappische Zaubertrommel 1—2 (Sthm 1938—50); 7. I. Itkonen, Heidnische Religion und späterer Aberglaube bei den finnischen Lappen (Mémoires de la soc. finno-ougr. 87, Helsingfors 1946); dens., Suomen lappalaiset 1—2 (Borgå—Helsingfors 1948); H. Grundström, Lulelapsk ordbok (Uppsala— Khvn 1946—54); R. Karsten, Samefolkets religion (Sthm 1952; animistisk tolkning, sydamerikanskt jämförelsematerial), B. Collinder, Lapparna (Sthm 1953; historia, kultur, rester av förkristen religion, magi. Utförlig bibliografi). : H.G. 2. Kyrkliga förhållanden. Redan under 1000-talet omtalas hur ärkebiskop Adalbert av Bremen ordinerade missionären Stenfi eller Staffan till biskop i Hälsingland, som då omfattade ungefär hela nuvarande Norrland. Han fick även i uppdrag att söka omvända skridfinnarna, som 1. då kallades. Under 1300-talet tog svensk kolonisation av kustbygden och älvdalarna i Norrland stark fart, främjad icke minst av ärkebiskoparna i Uppsala, vilka visiterade ända upp i Tornedalen. 1389 uppsökte en kristen lappkvinna, Margareta, unionsdrottningen Margareta i Malmö och erhöll av henne ett brev, vari 1. uppmanades att överge sin. vidskepelse och anta den kristna tron. Hennes försök, som varade i flera år och även förde henne till Norge, blev emellertid utan kända Spår. Gustav Vasa och Karl IX vidtogo kraftiga åtgärder för kristendomens främjande i lappmarken. Genom Karl IX:s instruktion 1603 fingo statens fogdar i uppdrag att utse lämpliga platser för kyrkor och kapell. Kyrkor byggdes bl. a. i Arvidsjaur, Lycksele, Jokkmokk, Jukkasjärvi och Enontekis. Redan på 1500-talet byggdes Rounala kapell norr om Karesuando. 1632 grundades den första egentliga lapska skolan, den s. k. Skytteanska skolan i Lycksele. Den blev en 773 LAPPAR lång tid centrum för missions- och kulturarbetet. 1673 skildes landskapet Lappland i kyrkligt hänseende från kustsocknarna, och prästerna anbefalldes att bosätta sig invid kyrkorna, men först under 1700-talet fick lappmissionen sådan styrka, att den kunde bryta 1l:s hedendom. Inflytelser från pietismen och den norska lappmissionen genom Thomas von Westen, inrättandet av Kungl. direktionen över Lappmarkens ecklesiastikverk 1739 (upphörde 1801), ett levande intresse hos riksdagen, en rad för lappmissionen ivrande präster och landshövdingar samt inrättandet av sju fasta skolor vid Lapplands huvudkyrkor gjorde 1700-talet till den lapska missionens stora århundrade. Thomas von Westen (d. 1727), ls apostel, blev den som i Norge mer än någon annan bidragit till 1:s kristnande, och hans inflytande sträckte sig även till Sverige. I Sverige verkade under 1700-talet främst Pehr Fjellström (d. 1764) och Pehr Högström (d. 1784) för l:s kristnande. Pehr Fjellström, vars far och farfar båda voro kyrkoherdar i Silbojokk, bley efter studier i Uppsala lärare vid Skytteanska skolan i Lycksele 1719 och 1739 kyrkoherde där. Fjellström, som var nitisk och ordentlig som lärare samt från barndomen väl förtrogen med lapskan, skapade ett lapskt kyrkospråk. 1744 trycktes en rad skrifter som han översatt till lapska, och 1755 förelåg hans översättning av N. T. på lapska. Därigenom blev Fjellström banbrytare för lapsk mission och skolverksamhet. Pehr Högström anställdes efter prästvigning som missionär i lapska ecklesiastikverkets tjänst i Jokkmokk och Gällivare, sedan han först lärt sig lapska av Fjellström. 1742 utnämndes han till Gällivare församlings förste kyrkoherde, 1749 blev han kyrkoherde i Skellefteå. Även därefter fortsatte han sina missionsresor och tjänstgjorde även som visitator i Lappmarken. I Finska lappmarken åstadkom Gabriel Tuderus (d. 1705), resekaplan 1670 utan fast bostad, senare kyrkoherde i Torneå, allmän omvändelse av bestående värde bland 1. i Sodankylä, Sombio och Enare. I början 774