- Project Runeberg -  Nordisk teologisk uppslagsbok för kyrka och skola / 2. I - O /
817-818

(1952-1957) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné, Carl von - Litania - Litauen - Liturgi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heten, tvingas han att här ställa upp en sedligt religiös teodicé, som han dock blott antydningsvis utför. Ehuru en regelbunden kyrkogångare och en intresserad bedömare av predikningar, når han i sin tro ej de centrala frälsningstankarna utan böjer av i moraliserande och teistisk riktning med en motsvarande eskatologisk uttunning. Men han hävdar frimodigt den kristna moralens värden och manar studenterna till gudsfruktan, rättfärdighet, ärlighet och glädje. Många ha ungefär såsom Samuel Ödmann tagit förblivande intryck av hans fromhet, som i sig inneslöt också uppriktig tacksamhet för Guds underbara ledning av hans liv. Dock framträder i hans religiösa liv mindre klart än i hans forskning hans egenartat intuitiva geni. Litt.: O. Levertin, Carl von Linné (Sthm 1906); J. Saħlgren, Linné som predikant (i Sv. Linnésällsk. årsskr. 5, 1922); E. Malmström, Carl von Linnés religiösa åskådning (diss. Uppsala, Sthm 1926); dens., Ur Linnés tankevärld och religiösa liv (Sthm 1932); dens., Carl von Linnés kyrkohistoriska ställning (i Sv. Linnésällsk. årsskr. 25, 1942); K. Hagberg, Carl Linnaeus (Sthm 1939); E. Ehnmark, Linnæus and the problem of immortality (i Hum. vetenskapssamf. i Lund årsberättelse 1951—52, Lund 1952). E. Mm LITANIA (grek. Jıtavesia, bön), läst i responsorisk form och avslutad med en kollekta, är den vanliga kyrkobönen i den ortodoxa kyrkan och förekommer vid flera tillfällen under mässan. Även den procession, varunder bönen reciterades, kallades |. Inom den romerska kyrkan förekommer |. i olika betydelser. Med 1. betecknas sålunda processionerna på Markusdagen den 25/4 (litania maior) samt de s.k. gångdagarna efter bönsöndagen (litaniae minores). L. betecknar även och framför allt en kyrkobön i responsorisk form. Under medeltiden hade denna bön formen av en allhelgonalitania (litania omnium sanctorum), vari markerades olika helgongrupper, såsom apostlar, martyrer, bekännare och jungfrur. Denna 1. användes i officiet vid laudes samt som processionssång vid flera tillfällen, såsom vid invigning av dopvatten på påsk- och pingstafton, sjukbesök 817 LITURGI samt präst- och biskopsvigning. Vid de under tidig medeltid förekommande gudsdomarna förekom en speciell 1. I 1. upptogos nya namn efter hand som helgonkulten utvecklades och nya helgon nådde Norden. Förekomsten av en |1. är därför oftast ett utomordentligt hjälpmedel för fastställande av ålder och proveniens hos en medeltida handskrift. Den romerska kyrkan av i dag har förutom allhelgonalitanian även en marialitania, en Jesu hjärtas, en Jesu namns samt en Josefslitania. Under reformationen lät Luther bearbeta och översätta augustinereremiternas allhelgonalitania 1529. Alla helgonnamn voro dock uteslutna, varigenom Luthers 1. blev avsevärt förkortad. Bruket av 1. inskränktes väsentligt i den evangeliska liturgien, icke minst därigenom att ett flertal akter, som innehållit en 1. i de medeltida handböckerna, försvunno ur kulten. I Norden kom |. att införas i liturgien efter tyskt mönster. I allmänhet har 1. bevarat något av sin ursprungliga botkaraktär även i evangelisk liturgi och användes därför huvudsakligen under fastan samt på vissa böndagar. Litt.: P. Drews, Studien zur Geschichte des Gottesdienstes und des gottesdienstlichen Lebens 4—5, Beiträge zu Luthers liturgischen Reformen (Tübingen 1910); E. Rodhe, Svenskt gudstjänstliv s. 225 ff. (Sthm 1923; behandlar |]. i svensk liturgi efter reformationen). Svenska medeltida 1. äro utgivna och kommenterade av H. Johansson, Svenska litanior från medeltiden (i Svenskt gudstjänstliv 1951) samt dens., Medeltida litanior från Västerås (i Svenskt gudstjänstliv 1952). H. J—son LITAUEN, se Baltiska länderna. LITURGI. Det græske ord AÀesitovpyta kommer af Xog (det, der hører folket til) og šoyov (handling) og betyder opr. »et offentligt hverv i folkets eller statens tjeneste», bruges altså opr. i en ganske profan, politisk teknisk betydning. I Septuaginta derimod er ordet en fast vending for den præstelige tjeneste i templet, altså en kultisk terminus. I N. T. møder vi kun sjældent ordet 1. I Luk. 1:23; Hebr. 8:6, 9:21 og 10:11 818

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:28 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntu/2/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free