LITURGISKA FÖRNYELSEN siken Motu proprio 1903 i tre huvudpunkter riktlinjerna för 1.: 1) kyrkfolkets aktiva deltagande i mässan (»I skolen icke bedja i mässan utan bedja mässan»), 2) återvändande till de renare skedena i liturgins och kyrkosångens historia, d.v.s. främst fornkyrkan, vilket bl.a. betydde betonandet av den gregorianska sångens företräde med Gregorius den stores Antifonale som främsta norm och 3) vetenskapligt studium av 1. Pius X:s dekret om kommunionen 1911 med dess anbefallande av lekmännens regelbundna och ofta företagna nattvardsgång inpräglade samma grundregler, vilket också skett i senare påvliga encyklikor, främst och utförligast i Pius XII:s Mediator Dei eller »Om den heliga liturgien» 1947. Denkan sägas vara en sammanfattning av den katolska 1l:s principer och målsättning. Påvens uppmuntran av ]. har gjort, att man vågat gå långt i kraven på liturgiska reformer och även av den romerska mässan (se Herderkorrespondens 1952, h. 4). Även teologiskt har 1. verkat befruktande (t.ex. i Odo Casels mysterieteologi). L. i den rom.-katolska kyrkan vill icke endast vara en mera inskränkt liturgisk eller kyrkosångsrörelse utan vill förnya det katolska fromhets- och bönelivet överhuvudtaget. Ett ständigt böneliv i och utanför klostren hör till det livsnödvändiga i kyrkan. Detta böneliv måste för såväl präst som lekman ha sitt centrum i liturgin, vars höjdpunkt är mässan. Under medeltiden hade liturgiken en högborg i England. Det är också främst det egna medeltida liturgiska arvet, till vilket Oxfordrörelsen anknöt, som inspirerat |. i den anglikanska kyrkan. Den anglokatolska riktningen i denna har senare starkt påverkats av Rom men icke till en början av den strängare 1. utan mera av den ymniga folkliga devotionsfloran, vilken 1. hade föresatt sig att rena. Först sent har denna brokighet i det anglikanska gudstjänstlivet övervunnits till förmån för en strängare och renare |]. Främst från den anglikanska 1. har intresset för 1. i den ekumeniska debatten inspirerats, vilket bl.a. kommit till ut- 835 tryck i samlingsverket »Ways of worship», framlagd vid den ekumeniska konferensen för »Faith and order» i Lund 1952. Den katolska 1. har även påverkat den reformerta kyrkan och dess på detta område för närvarande mest intressanta företeelse, »La communauté de Cluny», grundat 1940 i Saône et Loire i Frankrike, där man under gemensamt dagligt nattvards-, böne- och arbetsliv strävar att förena 1:s fromhetsideal och den katolska tidegärdstraditionen med reformert teologisk åskådning. L. har inspirerat den nya franska reformerta gudstjänstliturgin och har varit den drivande kraften vid införandet av altare i de reformerta kyrkorna. I de lutherska kyrkorna ha de liturgiska reformrörelserna gått fram i olika etapper. En äldre reformrörelse företrädd av Fr. A. W. Spitta och J. Smend och deras organ »Monatsschrift für Gottesdienst und kirchliche Kunst» (från 1896) ville i seg kamp mot den på det liturgiska området segt kvarblivande upplysningsrationalismen väcka ett nytt sinne för formen som ett oavlåtligt krav i gudstjänsten. I Spittas »Zur Reform des evangelischen Kultus» 1891 framfördes krav på en rad nya former i det evangeliska gudstjänstlivet för att undgå dennas ständiga tendens att bliva en ren predikogudstjänst. Här betonas mystikens roll i gudstjänstlivet och framföres krav på stillhet och andäktig tystnad i gudstjänsten. En yngre reformrörelse, med R. Otto och Fr. Heiler som sina förgrundsmän, betonade än mera tillbedjansmomentet i gudstjänsten och talade om »Sakrament des Schweigens», vari man under växelböner och litania når fram till den heliga tystnaden, där själen vilar ut i det lugna insjunkandet i den eviga grunden. De nämnda reformrörelserna ville omdana liturgin efter psykologiska principer. Ett direkt uttryck för dem var i Sverige E. Linderholms liturgiska reformarbete bl.a. i hans »Svensk högmässa» 1926. En ny impuls och en delvis annan inriktning med starkare basering i de historiskt framvuxna gudstjänstformerna fick 1. på luthersk mark genom 1920-talets högkyrkliga rörelser (se Högkyrklighet).»Hochkirch- 836