LITURGISKA STRIDEN vid sakramenten. De liturgiska förnyelsesträvandena kommo därför att i första hand inrikta sig på att skapa en rikare utformning av högmässan och att förnya tidegärden. Banbrytande var här en liten skrift av Johannes Bruun, »Dansk højmesse og tidesang med gregorianske toner» (Khvn 1933). Av senare publikationer av betydelse i detta sammanhang må nämnas »Samfundet Dansk kirkesangs højmesseforslag» (Khvn 1943) och de av Teologisk Oratorium utgivna »Antifonale» (Bringstrup 1949) och »Ugens tidebønner» (Bringstrup 1953). I Norge har en form av 1]. långsamt arbetat sig fram under loppet av de sista hundra åren. Under 1800-talet representerades den av kyrkomän som W. A. Wexels och A. Grimelund, men framför allt av Gustav Jensen, vilken äran främst tillkommer för det liturgiska återuppbyggnadsarbete, som tagit sig uttryck i Alterboken av 1889 och 1920. Som mångårig ledare av det praktisk-teologiska seminariet utövade han ett betydande inflytande på stora delar av prästerskapet, likaså genom sina »Afhandlinger om gudstjeneste og menighedsliv» (Kristiania 1887). Vidare må nämnas pastor Fasmer Dahls arbete på att återuppliva ves- pern som gudstjänstform. Särskilt efter andra världskriget har man kunnat spåra ett ökat intresse för liturgiska frågor — ej minst bland yngre präster även om man icke kan tala om en l. på samma sätt som t.ex. i Sverige. Karakteristisk för denna nyaste 1. är den lilla tidebönsbok, som 1948 utgavs i Trondheim under titeln »La oss alle be» samt det därtill hörande »Antifonale» (1949). Se även Högkyrklighet, Liturgik. Litt.: (utöver den i art. nämnda) W. Trapp, Vorgeschichte und Ursprung der liturgischen Bewegung (Regensburg 1940; kat.); O. Rousseau, Histoire du mouvement liturgique (Paris 1945; kat.); W. Birnbaum, Die katholische liturgische Bewegung. Darstellung und Kritik (Gütersloh 1926; prot.); M. H. Shepherd, The living liturgy (New York 1946; angl.); G. Dix, The shape of the liturgy (London 1945; angl.); E. Rattenburg, Vital elements of public worship (London 1936; angl.); A. G. Hebert, Liturgy and society. The function of the church in the modern world 839 (London 1935); G. Mensching, Die liturgische Bewegung in der evangelischen Kirche, ihre Formen und ihre Probleme (Tübingen 1925); Fr. Heiler, Katholischer und evangelischer Gottesdienst (2 ed. München 1925); G. Kunze, Der lutherische Gottesdienst heute (i Monatsschrift für Gottesdienst und kirchliche Kunst 1940); Tidskrift för kyrkomusik och svenskt gudstjänstliv 1926 ff.; A. Adell, I Guds rika hus (Sthm 1954). Se vidare under Liturgik. R. A. LITURGISKA STRIDEN (1574—1593). Denna i den svenska kyrkans historia djupt ingripande strid är helt knuten till Johan III:s i katolicerande riktning gående reformprogram och de i samband härmed bedrivna förhandlingarna med påven om den svenska kyrkans återförening med Rom. Redan vid sin kröning 1569 hade Johan framställt yrkanden, som tyda på en annan teologisk och kyrklig orientering än den som representeras av Gustav Vasa och Erik XIV. Först efter Laurentius Petris död 1573 framträdde emellertid Johan som kyrklig restaurator. Hans åtgärder dikterades av en uppriktig önskan att gagna kyrkan och av en förhoppning om att kunna spela den kyrkopolitiska medlarens roll i det religiöst splittrade Europa och att bana väg för kyrkornas återförening. En liturgisk renässans på bred front var Johans program. Hade normen tidigare varit den evangeliskt tolkade Skriften, blev den nu »icke allenast biblen och Martini (= Martin Luthers) utan ock Patrum (d. v.s. kyrkofädernas) scripta». Idealet och målet var den tro och gudstjänstordning, som en gång varit forntidens (pura antiqvitatis doctrina et religio sacrosancta). För att realisera detta program māåste 1571 års kyrkoordning kompletteras, en åtminstone delvis ny liturgi utarbetas och präster och biskopar bindas vid reformprogrammet. Detta blev också konungens tillvägagångssätt. Först förelåg den kompletterande kyrkoordningen färdig. Den 18/6 1575 antogs »Nova ordinantia ecclesiastica» av kyrkomännen, och när en månad senare biskopsvigning ägde rum skedde denna med de »ceremonier (d.v.s. stav, mitra och smörjelse), som både uti Gamla och Nya testamentet hava varit bruk- 840