- Project Runeberg -  Nordisk teologisk uppslagsbok för kyrka och skola / 2. I - O /
843-844

(1952-1957) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIV 3 Mos. 18:5; 5 Mos. 30:15, 19). Speciellt kommer ordet 1. då att beteckna räddningen ur den katastrof, som skall drabba de ogudaktiga. L. tänkes därvid liksom överallt eljest i G. T. såsom en gåva av Jahves vilja och makt. I senjudendomen, där det religiösa hoppet sträckte sig till det eviga livet i den kommande tidsåldern, kom begreppet 1. i denna betydelse av det religiösa idealet att innebära ej endast en av den lekamliga döden obruten existens, utan framför allt ett saligt 1. i Guds närhet; motsatsen till detta 1. blir då ej längre död i egentlig mening utan en tillvaro i det som ett pinorum tänkta dödsriket; ofta betecknas de ogudaktigas lott som »fördärv». I den rabbinska litteraturen är begreppet 1. i den nämnda soteriologiska betydelsen speciellt förknippat med lagen (jfr Rom. 7: 10; Joh. 5: 39). N.T. I de synoptiska evangelierna möter oss begreppet 1. i denna mening, resp. »evigt 1.» jämförelsevis sällan; det betecknar därvid liksom i senjudendomen det eskatologiska slutmålet för den enskilde (t. ex. Matt. 7:14; Mark. 9:43, 45 och par.). Motsatsen till 1. betecknas därvid även här som »fördärv» (&rdXea« Matt. 7:13) eller Gehenna (Mark 9:43, 45 och par.). Vida oftare betecknas hos synoptikerna det eskatologiska slutmålet med uttrycket »Guds rike»; orsaken torde vara att detta begrepp var mera innehållsfyllt än begreppet 1., som ju endast betecknade frälsningen såsom sådan ifrån individens synpunkt i motsats till förtappelse. Betydligt oftare möter oss uttrycket 1. eller »evigt l.» i de övriga skrifterna i N. T., där det antingen sättes i förbindelse med frälsningen i Kristus (t.ex. Rom. 5:17 ff.; 6: 22 f.) eller med det kristna budskapet (t. ex. Apg. 5:20; 2 Kor. 2: 16) eller med omvändelsen (Apg. 11:18). Men även här synes liksom i judendomen samt hos synoptikerna 1. övervägande vara tänkt såsom något futuralt. Emellertid framträder 1. i Rom. 8: 2, 6, 10 (jfr Gal. 5:25; Ef. 4:18) direkt såsom något, som finnes redan nu; detta har emellertid sin grund däri, att 1. i betydelsen av frälsningen är något, som enligt paulinsk 843 uppfattning redan finnes i Kristus såsom den som människosläktets representant, den andre Adam, uppståndne (Kol. 3:4; jfr 2: 13; 1 Pet. 1:3) och som den troende därför har del i genom sin genom tron och dopet förmedlade livsgemenskap med Kristus (Kol. 2: 11—13). Möter oss emellertid begreppet 1. endast sporadiskt i Pauli brev, så är det däremot ett av de dominerande i de johanneiska skrifterna. På några ställen har begreppet 1. tydligen även där kvar sin ursprungliga futurala innebörd (så 3:36b; 12:25; jfr 10: 28; 6:39 f.); utmärkande för de johanneiska skrifterna är emellertid, att 1. i dem oftast framställes som en närvarande besittning. Därvid innebär begreppet 1. tydligen även här liksom i de övriga skrifterna i N. T. delaktighet i frälsningen såsom sådan (så t.ex. Joh. 3:16, där »hava evigt liv» står i motsats till »förgås» och i v. 17 motsvaras av »frälsa» i motsats till »döma»; jfr vidare 3:36 och 5:24). Även i Joh. 6, när Jesus där talar om sig såsom »livets bröd», som för evigt tillfredsställer all hunger och törst (6:35), är det fråga om frälsningens gåva såsom sådan i motsats till förtappelse, endast att denna frälsning är på det intimaste förknippad med Jesu person såsom den, i vilken Fadern skänker världen 1. L. är därför ej detsamma som den kristnes nya väsende (Joh. 3:5 f.; 1 Joh. 3:9) och innesluter därför ej t.ex. etiska egenskaper, även om den rätta kristna vandeln är oupplösligt förenad med |]. (1 Joh. 3:14 f.). Ej heller synes 1. hos Johannes vara tänkt som himmelsk substans, som ingjutes i själen; 1. är hos Johannes intet annat än frälsning i motsats till »fördärv», och denna frälsning är därvid, liksom fallet är i G.T. och senjudendomen, tänkt som en gåva av Guds vilja och makt. Från Paulus skiljer sig Johannes, när det gäller livsbegreppet, såtillvida, som detta begrepp hos Johannes ej såsom hos Paulus är förknippat enbart med Jesus såsom uppstånden; redan under sitt jordeliv var Jesus enligt Johannes bärare och förmedlare av 1]. Jesus är nämligen för Johannes redan såsom den av Fadern till världen 844

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:28 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntu/2/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free