Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIV
3 Mos. 18:5; 5 Mos. 30:15, 19). Speciellt
kommer ordet 1. då att beteckna
räddningen ur den katastrof, som skall drabba de
ogudaktiga. L. tänkes därvid liksom
överallt eljest i G. T. såsom en gåva av Jahves
vilja och makt.
I senjudendomen, där det religiösa hoppet
sträckte sig till det eviga livet i den
kommande tidsåldern, kom begreppet 1. i denna
betydelse av det religiösa idealet att
innebära ej endast en av den lekamliga döden
obruten existens, utan framför allt ett saligt
1. i Guds närhet; motsatsen till detta 1. blir
då ej längre död i egentlig mening utan en
tillvaro i det som ett pinorum tänkta
dödsriket; ofta betecknas de ogudaktigas lott
som »fördärv». I den rabbinska litteraturen
är begreppet 1. i den nämnda soteriologiska
betydelsen speciellt förknippat med lagen
(jfr Rom. 7: 10; Joh. 5: 39).
N.T. I de synoptiska evangelierna möter
oss begreppet 1. i denna mening, resp. »evigt
1.» jämförelsevis sällan; det betecknar
därvid liksom i senjudendomen det
eskatologiska slutmålet för den enskilde (t. ex. Matt.
7:14; Mark. 9:43, 45 och par.). Motsatsen
till 1. betecknas därvid även här som
»fördärv» (&rdXea« Matt. 7:13) eller Gehenna
(Mark 9:43, 45 och par.). Vida oftare
betecknas hos synoptikerna det eskatologiska
slutmålet med uttrycket »Guds rike»;
orsaken torde vara att detta begrepp var mera
innehållsfyllt än begreppet 1., som ju endast
betecknade frälsningen såsom sådan ifrån
individens synpunkt i motsats till
förtappelse.
Betydligt oftare möter oss uttrycket 1. eller
»evigt l.» i de övriga skrifterna i N. T., där
det antingen sättes i förbindelse med
frälsningen i Kristus (t.ex. Rom. 5:17 ff.; 6:
22 f.) eller med det kristna budskapet (t. ex.
Apg. 5:20; 2 Kor. 2: 16) eller med
omvändelsen (Apg. 11:18). Men även här synes
liksom i judendomen samt hos synoptikerna
1. övervägande vara tänkt såsom något
futuralt. Emellertid framträder 1. i Rom. 8: 2,
6, 10 (jfr Gal. 5:25; Ef. 4:18) direkt
såsom något, som finnes redan nu; detta har
emellertid sin grund däri, att 1. i betydelsen
av frälsningen är något, som enligt paulinsk
843
uppfattning redan finnes i Kristus såsom
den som människosläktets representant, den
andre Adam, uppståndne (Kol. 3:4; jfr 2:
13; 1 Pet. 1:3) och som den troende
därför har del i genom sin genom tron och
dopet förmedlade livsgemenskap med
Kristus (Kol. 2: 11—13).
Möter oss emellertid begreppet 1. endast
sporadiskt i Pauli brev, så är det däremot
ett av de dominerande i de johanneiska
skrifterna. På några ställen har begreppet
1. tydligen även där kvar sin ursprungliga
futurala innebörd (så 3:36b; 12:25; jfr
10: 28; 6:39 f.); utmärkande för de
johanneiska skrifterna är emellertid, att 1. i dem
oftast framställes som en närvarande
besittning. Därvid innebär begreppet 1. tydligen
även här liksom i de övriga skrifterna i
N. T. delaktighet i frälsningen såsom sådan
(så t.ex. Joh. 3:16, där »hava evigt liv»
står i motsats till »förgås» och i v. 17
motsvaras av »frälsa» i motsats till »döma»;
jfr vidare 3:36 och 5:24). Även i Joh. 6,
när Jesus där talar om sig såsom »livets
bröd», som för evigt tillfredsställer all
hunger och törst (6:35), är det fråga om
frälsningens gåva såsom sådan i motsats
till förtappelse, endast att denna frälsning
är på det intimaste förknippad med Jesu
person såsom den, i vilken Fadern skänker
världen 1. L. är därför ej detsamma som
den kristnes nya väsende (Joh. 3:5 f.; 1
Joh. 3:9) och innesluter därför ej t.ex.
etiska egenskaper, även om den rätta
kristna vandeln är oupplösligt förenad med |].
(1 Joh. 3:14 f.). Ej heller synes 1. hos
Johannes vara tänkt som himmelsk substans,
som ingjutes i själen; 1. är hos Johannes
intet annat än frälsning i motsats till
»fördärv», och denna frälsning är därvid,
liksom fallet är i G.T. och senjudendomen,
tänkt som en gåva av Guds vilja och makt.
Från Paulus skiljer sig Johannes, när det
gäller livsbegreppet, såtillvida, som detta
begrepp hos Johannes ej såsom hos
Paulus är förknippat enbart med Jesus såsom
uppstånden; redan under sitt jordeliv var
Jesus enligt Johannes bärare och
förmedlare av 1]. Jesus är nämligen för Johannes
redan såsom den av Fadern till världen
844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:28 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/2/0436.html