rum (19:28—24: 53). Dessa tre huvuddelar få en dubbel inledning, då L. i likhet med Matt., men oberoende av detsamma först skildrar Jesu och Johannes Döparens barndom (1:5—2: 52) och sedan enligt Mark. angiver den historiska utgångspunkten för Jesu offentliga verksamhet (3: 1— 4: 13). Den första huvuddelen sönderfaller i tre berättelseserier, av vilka den första (4: 14—6: 11) har sitt material ur Mark., den andra (6:12—8: 3) mest innehåller Jesu tal, tagna ur den för Matt. och L. gemensamma Logiakällan (Q), och den tredje (8:4—9: 50) hämtar sitt material åter ur Mark. Även den andra huvuddelen, den av Lukas starkt utvidgade reseberättelsen, kan uppdelas i tre avsnitt. Ledkällan för perikoperna 9: 51— 13:35 är Q, medan materialet i 14:1—18: 14, »de eländigas evangelium», kommer från en särkälla (L) och perikoperna 18: 15—19: 27 åter följa Mark. Tyngdpunkten ligger dock i den tredje huvuddelen, som efter att ha skildrat Jesu verksamhet i Jerusalem (19:28—21: 38) återgiver Jesu martyrium (22: 1—23: 56) för att nå sin höjdpunkt i vittnesbörden om Jesu uppståndelse (24: 1—53). Alla dessa avsnitt bygga på Mark. men kompletteras även med andra källor. För Lukas’ sätt att använda källor är det betecknande, att han å ena sidan med god förmåga förbättrar den grekiska Mark.- textens språkbruk och stil, t. ex. avskaffar de latinska låneorden, men å andra sidan mycket troget återgiver de palestinska källornas (Q, L) ursprungliga form. Härav förklaras det faktum, att L. äger de bästa grekiska satserna i hela N. T. och samtidigt är fullt av semitismer, så att den äldsta traditionsformen kommer bäst till synes i vissa L.-perikoper. L:s teologiska grundtankar kunna härledas redan ur julevangeliet: I dag har Frälsaren som hör hela världen till uppenbarat sig. Uppfyllelsens tanke behärskar även den andra inledningen. Enligt stamtavlan är Jesus den nye Adam som börjar den elfte, d. v.s. den sista världsveckan, och i dopet har han blivit utropad till Guds son, vilken han redan genom sin övernaturliga födelse är. Den programmatiska 857 LUKAS EVANGELIUM Nasaretpredikan upprepar änglabudskapet: med Jesu uppträdande har ett behagligt Herrens år börjat, i dag har Skriften gått i fullbordan. Då Israel dock inte mottog frälsningen går den över till hednafolken (4: 17—28). Frälsningens »i dag» uppleves varje gång Jesus botar de sjuka (t.ex. 5: 26), men särskilt i syndernas förlåtelse har den kommande saligheten blivit närvarande verklighet (7: 48—50; 19:9). Frälsningens dag i ordets fullaste mening är långfredagen, då den förste som trott på den Korsfäste fick löfte om att redan »i dag» gå in i paradiset (23:43). Genom uppståndelsen på den tredje dagen visade sig den davidiske Messias som lidit martyrdöden vara världsfrälsaren (24:47). Hur hednafolken fingo del av detta budskap, berätta Apg. om, medan L. därigenom betonar frälsningens universalism, att det framställer Jesus som de förlorade israeliternas frälsare. Jesu kamp för sitt evangelium om Guds kärlek till syndarna belyses bäst av särkällans liknelser om den förlorade sonen och fariséen och publikanen. Från denna L-källa härröra de för hela evangeliet mest karakteristiska dragen. Påverkad av den har Lukas idealiserat den »apostoliska fattigdomen» och skärpt uttalandena mot världslig åtrå efter rikedomar. Att L. likaså skulle ha understrukit de mänskliga dragen i Jesu personlighet, stämmer nog inte med resultaten av en jämförande exeges. Tvärtom har L. tigit om Jesu emotioner. L:s ofta återkommande skildring av Jesu böneliv hör med till den fromhetstyp, som även betonar den Heliga Andes grundläggande betydelse för det kristna livet. Lukas har haft sinne för liturgiska och kultiska värden i församlingslivet och har även återgivit några urkristna psalmer. Det är beaktansvärt, att Lukas med hjälp av sin särkälla både begynner och slutar sitt evangelium med en tacksägelse i templet. Författaren till L. är enligt den kyrkliga traditionen den »käre läkaren» Lukas, en av aposteln Paulus’ medarbetare, som nämnes i Filem. 24; Kol. 4: 14 och 2 Tim. 4: 11. Att en bildad hellenist och hednakristen skrivit L., stämmer bra med innehållet i 858