någon eller några gånger om året besöka kyrkan. Dessa besök förlades till vissa bestämda helger, som då ofta omfattade 2—3 dagar och blevo församlingens stora högtider. På kyrkplatsen byggde man sig stugor för dessa helgbesök. Så uppkommo »kyrkstäderna». I några församlingar lever denna helgtradition alltjämt starkt. Vanliga söndagar åter samlades byns folk, enligt vad de kyrkliga myndigheterna redan från 1600-talet hade påbjudit, regelbundet till en enkel gudstjänst med psalmsång och med läsning av dagens texter och böner och kanske någon postilla. Dessa av lekman ledda gudstjänster kallas »bön», »byabön», »söndagsbön» och ledaren »bönpräst», »läsmästare» eller dyl. På detta sätt upprätthölls, trots avstånd, väglöshet och armod, under lekmännens medverkan en stark kyrklig sed och en allvarlig folklig fromhet, vars verkningar alltjämt på många håll förspörjas. Det starkt utvecklade vägväsendet, som möjliggjort för präster och predikanter att flitigare besöka byarna, den ökade rörligheten i befolkningen samt radions gudstjänster ha under de sista årtiondena allt mer bragt denna gamla av folket självt vidmakthållna ordning för kyrklig uppbyggelse i upplösning. För kyrkan blir uppgiften att ännu mer än förr söka sig ut till de vittspridda byarna och bosättningarna. Också hållas i flera församlingar vida fler gudstjänster i byarna än i församlingskyrkan. Några s. k. kontraktsadjunkter, vilka ej äro bundna vid en viss kyrka, ha uteslutande sådan uppsökande församlingsvård som sin uppgift. Frivilliga organisationer biträda. Luleå stiftsråd, som anordnar årliga stiftsmöten m. m., har några »pastorsdiakoner» anställda såsom medhjälpare i predikan och själavård. Luleå stifts diakonifőörening har likaså ett antal diakoner i glesbygderna för uppsökande såväl social som andlig hjälp. Luleå stifts ungdomsförbund arbetar genom en kvinnlig resesekreterare och samlar ungdom till möten och läger. Stiftet har fem stiftsadjunktstjänster (ungdomspräster) för arbetet bland de unga. Ett antalungdoms-och1ägergårdar ha på frivillig väg skapats till 861 LUNDATEOLOGI Luleå domkyrka. Uppförd 1889—93. tjänst för denna verksamhet, likaså tre kyrkliga folkhögskolor, nämligen Edelviks i Burträsk och Pitedalens i Älvsbyn samt Samernas folkhögskola i Jokkmokk för lapsk ungdom. För barnen i ödebygderna ha de s. k. arbetsstugorna (kristliga skolhem) under 50 år utfört ett storartat arbete. Genom stiftsrådets försorg utges en mindre tidning för stiftet, »Kyrkhelg», och en årsbok, »Från bygd och vildmark». Biskopar: Olof Bergqvist 1904—38; Bengt Jonzon 1938—. Litt.: O. Bergqvist, Bland svenskar, finnar och lappar (Sthm 1939); O. Wersäll, Luleå stifts tillblivelse (Luleå 1945); Luleå stift i ord och bild (Sthm 1953; vidlyftigt, rikt illustrerat samlingsverk). B.J. LUNDATEOLOGI utgör en numera hävdvunnen beteckning på den teologiska åskådning, som i Lund sedan början av 1920-talet på olika sätt utvecklats av Gustaf 862