filosofien (i Bibelforskaren 1923); G. G. Rosenqvist—A. Nygren, Religionens sanningsfråga. Ett meningsutbyte (i Svensk teol. kvartalskr. 1928); J. L. Snethlage, Het anti-ethicisme en Aulén (Assem 1930); M. Lindström, Svensk teologi av i dag (Lund 1938); N. F. S. Ferré, Swedish contributions to modern theology with special reference to Lundensian thought (New York— London 1939); O. Linton, Några huvudtankar i nutida svensk systematisk teologi exegetiskt granskade (i Sv. teol. kvartalskr. 1943); A. Nygren, Exegetisk och systematisk teologi i samarbete (ibm 1943); M. Fries, Metafysiken i modern svensk teologi (Sthm 1948); I. Hedenius, Tro och vetande (Sthm 1949); R. Bring, Kristen tro och vetenskaplig forskning. Några reflexioner med anledning av den populära debatten om »tro och vetande» (i Sv. teol. kvartalskr. 1949); V. Lindström, Distinktionen mellan lag och evangelium och frågan om kristendomens egenart (i Vid Åbodomens fot, Helsingfors 1949); Y. Alanen, Teologian luonne ja tehtävä (Borgå— Helsingfors 1950); O. Tiililä, Systemaattinen teologia 1 (Borgå—Helsingfors 1951); G. Wingren, Några karakteristiska drag i modern teologi (i Sv. teol. kvartalskr. 1951); dens., Teologiens metodfråga (Lund 1954); R. Prenter, Skabelse og genløsning. Dogmatik 1 (Khvn 1951); H. Nystedt, Plikt och kärlek. Studier i Anders Nygrens etik (Sthm 1951; jfr rec. av detta arbete av V. Lindström i Sv. teol. kvartalskr. 1952 samt efterföljande diskussion där); V. Warnach, Agape. Die Liebe als Grundmotiv der neutestamentlichen Theologie (Düsseldorf 1951; kat.); S. Holm, Religionsfilosofien i det tyvende aarhundrede, 2 (Aalborg 1952); A. Gyllenkrok, Liberalteologi och lundateologi, samt dens., Psykologi och teologi i Luthers syn på människan (i Årsbok för kristen humanism 1953). V. Lm LUNDS STIFT. Omkr. 1060 genomförde Sven Estridsen en ny stiftsindelning i Danmark, varvid allt land öster om Öresund avskildes från Roskilde och fördelades på två stift, Lund och Dalby. Dessa sammanslogos snart till ett, och Dalbybiskopen Egino, som med framgång missionerat i Blekinge och på Bornholm, överflyttades till Lund. Stiftet kom att omfatta Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm. Redan 1070 hade Skåne enligt Adam av Bremen 300 kyrkor. 1085 försåg Knut den helige domkyrkan i Lund med gods och privilegier. Ett domkapitel bildades. 869 LUNDS STIFT Lunds domkyrka. Började uppföras o. 1104. Huvudaltaret invigdes 1145. Skadades av brand 1234. Restaurerades under början av 1500-talet samt 1833—80 varvid bl.a. tornen ombyggdes. Se bilder även vid art. Kristelige sindbilleder och Kyrkoinredning. Från beroendet av ärkestiftet Hamburg-Bremen lösgjordes Danmarks kyrka 1103, då Erik Ejegod fick påvens medgivande till ett nordiskt ärkebiskopsdöme med säte i Lund. Den nya kyrkoprovinsen omfattade utom Danmark, Sverige, Norge, Island, Grönland, Färöarna och Rügen. Norden var härmed en andlig enhet med Lund som medelpunkt, till dess Norge 1153 och Sverige 1164 fick egna ärkebiskopar. Över Sverige behöll Lund primatet — en instans mellan påven och svenska kyrkan — som dock ofta bestreds och negligerades. Den förste av Lunds stora ärkebiskopar, Eskil (1137—77), kämpade för tidens nya religiösa och kyrkopolitiska ideal och tvingades genom konflikter med den framåtsträvande statsmakten tidvis i landsflykt. Hans efterträdare Absalon (1177—1201) och Andreas Sunesen (1201—22) samarbetade däremot harmoniskt med statsledningen, på vil- 870