Schmalkaldiska artiklarna (Sthm 1938; m. inl. av Hj. Lindroth); Stora Galaterbrevskommentaren (Sthm 1939; m. inl. av M. Lindström); Om goda gärningar (Sthm 1942; m. inl. av S. v. Engeström) ; De 95 teserna om avlatens innebörd (Sthm 1946). Det senaste större urvalet av Luthers skrifter på danska är utgivet av Vognsbøl—Severinsen (Khvn 1911 f.). Kyrko- och huspostillorna ha senast utg. av V. Beck (Khvn 1890—91). Dessutom må nämnas: Udvalgte salmer og åndelige sange (Khvn 1917); Udvalgte breve af M. L. 1—2 (Khvn 1921—23); 25 prædikener (Khvn 1936; 2. samling Khvn 1938); Jøderne og deres løgne (Khvn 1938); Fadervor udlagt for jævne lægfolk (Khvn 1938); Davids 23. salme (Aakirkeby 1940); Martin Luther-texter (Khvn 1944). Till finsk a finnas övers. talrika samlingar av uppbyggelsekaraktär, såsom Huspostillan (4 ed. Helsingfors 1927) och Kyrkopostillan (i tre delar Helsingfors 1941—44). Vidare Stora Galaterbrevskommentaren (Helsingfors 1932). En 1908 påbörjad övers. av hela den tyska Braunschweigupplagan har avstannat efter övers. av Stora katekesen i den tyska ed:s 3 band. En ny finsk samling på 3 band med tillsammans över 1.700 sidor, omfattande det mest centrala stoffet, är för närvarande (1954) under utgivning. På norska finnes, utom Lilla katekesen och postillorna, Om et kristenmenneskes frihet (Oslo 1917) och Martin Luthers’ store katekismus (Oslo 1952). Betydelse och ställning i kyrkans historia. Det första som måste fastställas är att L:s betydelse i kyrkans historia icke består däri att han grundlagt ett eget kyrkosamfund. När vi stundom tala om »den lutherska kyrkan», sker detta blott i oegentlig mening. Det gäller här något som kommit till stånd under verklighetens tryck, men ej något som L. från början åsyftade. I sin reformatoriska förkunnelse var han medveten om att icke framställa någon särmening. Vad han åsyftade var blott att återgiva evangeliet dess ursprungliga innebörd. Därför ställde han sig avvisande till varje tal om en kyrka, som skulle uppkallas efter hans namn. I skriften »Eine treue Vermahnung zu allen Christen ...» 1522 vänder han sig mot dem som »vilja veta något nytt och betraktas såsom gut Lutherisch’» med följande ord: »Icke så, du narr, hör och låt säga dig: först och främst beder jag att man ville tiga med mitt 881 LUTHER Bont ber frephept epnes Chriften tmenfelen, Kartinus Luther. C3 Buiteenberg:Jun XX.ÍAr. Titelbladet till »En kristen människas frihet». namn och icke kalla sig luthersk, utan kristen. Vad är Luther? Läran är dock icke min. S:t Paulus ville i 1 Kor. 3 icke tåla, att de kristna skulle kalla sig efter Paulus eller Petrus, utan efter Kristus. ’Wie käme denn ich armer, stinkender Madensack dazu, dass man die Kinder Christi soll mit meinem heillosen Namen nennen?’ Nej, icke så, käre vän, låt oss utplåna partinamnen och kalla oss kristna efter honom, vilkens lära vi hava. Papisterna ha med rätta sitt partinamn, eftersom de icke låta sig nöja med Kristi lära och namn, utan också vilja vara påviska; så låt dem vara påviska efter honom som är deras mästare. Jag har med församlingen Kristi ena allmänna lära. Han allena är vår mästare, Matt. 23.» Det finns allenast en kyrka, den i vilken Gud och Kristus härskar och verkar. Det viktigaste av allt är att Kristi evangelium oavkortat får nå människorna. Guds ord, som är ordet om Kristus, måste förkunnas 882