LUTHERSKA EVANGELIFÖRENINGEN en stor del af svensk oprindelse (Lina Sandell, Ahnfelt). L. er præget af en ret streng personlig pietisme, men uden fordømmende holdning over for andre. Der drives de fleste steder ikke særlig stærk udadgående virksomhed; men der arbejdes energisk inden for de kredse, man har berøring med. Dåb og nadver modtages i folkekirken, medens man iøvrigt henter sin åndelige næring ved foreningens egne møder. Forholdet til folkekirken har tidligere været ret spændt, idet bevægelsen i begyndelsen var kritisk indstillet over for den officielle kirke, samtidig med, at bl.a. Indre Mission* tog kraftig afstand fra L. Nu er forholdet mere præget af gensidig forståelse. L. har ca. 50 missionshuse i Danmark (mest på Bornholm, i Nordsjælland og i Vestjylland) og et lignende antal prædikanter, hvoraf de fleste er ulønnede. Også folkekirke-præster benyttes som talere. Der er 6—7.000 medlemmer, foruden et ret stort søndagsskole- og ungdomsarbejde. I samarbejde dels med Brødremenigheden, dels med Fosterlandsstiftelsen, drives hedningemission i Østafrika og Surinam. L. har en højskole i Hillerød og en efterskole i Løgumkloster. L. driver en forlagsvirksomhed og udgiver bl. a. tre blade: »Budskab fra Nådens Rige», »Missionsvennen» og »Kristelig Børnetidende». 1892 udskiltes en mindre fløj »E van g elisk-luthersk Missionsforening», bl. a. på grund af uenighed om eskatologiske spørgsmål og fordi man anså L.s forkyndelse for at være for lovbetonet. Denne fløj er kun lille, men har dog en lille kirke i København (hvor nadveren med biskoppens tilladelse forvaltes af folkekirkepræster) og et missionshus i Skern i Jylland. Man har forbindelse med Bibeltrogna Vänner* i Sverige. Litt.: M. Neiiendam, Frikirker og sekter (3. ed. Khvn 1948); Kirkelig haandbog (8. ed. Khvn 1951). S. B. LUTHERSKA EVANGELIFÖRENINGEN är en av de största sammanslutningarna för inre mission i Finlands evangelisk-lutherska kyrka. L.uppstod urF.G. Hedbergs“ 903 evangeliska rörelse år 1873 med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen* som förebild. Dess förste ordförande var professor A. Moberg. Syftet var »att i förtröstan på Guds nåd och bistånd utbreda och till livgivande bruk allmännare befordra evangelii ord». I sin läroståndpunkt har L. betonat det lutherskt konfessionella, framhållit försoningens objektiva karaktär och dopets betydelse. I bibelfrågan är den strängt konservativ. L. har vinnlagt sig om spridningen av Luthers skrifter och kyrklig uppbyggelselitteratur. Dess »kolportörer» och predikanter ha utövat en omfattande verksamhet. Delvis genom impulser från den danska Indre missionen* ha bönehus uppförts och bönehusföreningar bildats. Genom särskilda förbund bedrives en vidsträckt ungdomsverksamhet (Evankelinen Nuorisoliitto, Evangeliska Unga). Sedan 1898 har L. ett missionsfält i Japan. I slutet av senaste århundrade genomgick L. en inre kris. Dess ledning hävdade konsekvent läran om »hela världens frälsning», och efter ett stormigt möte i Alahärmä i Österbotten 1895 skilde sig ett flertal präster från föreningen. En av L:s främsta prästerliga ledare under senare år var Johannes Bäck (d. 1901). Sedan år 1922 är L. delad i en finsk och en svensk gren (Suomen Luterilainen Evankeliumiyhdistys, Svenska L.). Inom den finska grenen av L. ha prostarna J. Engström och K. W. Tamminen spelat en framträdande roll. Verksamheten bedrives f.n. i 10 distrikt och 400 underavdelningar. Föreningen äger 75 bönehus. Antalet till föreningen anslutna medlemmar uppgick 1949 till 9.511 personer. Ungdomsförbundet omfattar 410 avdelningar med sångkörer, studiecirklar och juniorkretsar och 22.912 medlemmar (1950). Till föreningen är ett studentförbund anslutet (Evankelinen Ylioppilasliitto). Föreningen har ett studenthem i Helsingfors, 10 folkhögskolor, av vilka två äro s.k. folkakademier, ett vilohem och två hem för föräldralösa barn. I olika delar av landet anordnas s.k. »evangeliefester», som årligen i runt tal besökas av 200.000 personer. 904