LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET Inom Svenska L. ha prästerna L. L. Byman samt bröderna A. J. och I. Bäck ävensom lekmannapredikanten A. Hydén haft en framträdande ställning. Den svenska föreningen äger 44 bönehus. Ungdomsverksamheten bedrives i 72 avdelningar med söndagsskolor, strängbandskörer och juniorkretsar och 3.469 medlemmar (1950). Föreningen har två folkhögskolor. Föreningens registrerade medlemsantal är jämförelsevis litet. Bägge föreningarna bedriva förlagsverksamhet och utge ett flertal religiösa tidningar (bl.a. »Sanansaattaja», »Nuorison Ystävä», »Sändebudet» och »Ungdomsvännen»). Litt.: Lutherska Evangeliföreningen i Finland 1873—1923 (Helsingfors 1923); Kalendrarna Kotimatkalla och Hemåt (Helsingfors); Årsberättelser för Suomen Luterilainen Evankeliumiyhdistys och Svenska L. (Helsingfors); Svenska L. Vad den är och vad den vill (Helsingfors 1951). W.A.S. LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET (The Lutheran World Federation) är en fri sammanslutning av lutherska kyrkor. Försök till lutherskt samarbete förekom redan i slutet på 1800-talet i Tyskland och U.S.A. I Tyskland manifesterade sig dessa framför allt från 1868 i de allmänna lutherska konferenserna, som från 1901 också utsträcktes till Norden. I U.S.A. fingo dylika strävanden kraftig stimulans genom det första världskriget, och 1918 tillkom The National Lutheran Council. Man kände ansvar för trosfränderna i det krigshärjade Europa och sände en delegation dit. Den startade ett mycket omfattande hjälparbete. De tyska och amerikanska enhetssträvandena resulterade 1923 i en luthersk världsrörelse. Då skapades i Eisenbach det lutherska världskonventet. Dess exekutivkommitté sammanträdde varje år. De följande världsmötena ägde rum 1929 i Köpenhamn och 1935 i Paris. Det andra världskriget omöjliggjorde en planerad konferens i Philadelphia 1940. Det hindrade också exekutivkommittén att sammanträda, och först 1946 kunde arbetet reorganiseras på ett möte i Uppsala, då ärke- 905 biskop E. Eidem blev ordf. En post som heltidsanställd exekutivsekr. inrättades. År 1947 hölls generalförsamling i Lund. Här fick L. sitt nuvarande namn och en fastare organisation med biskop A. Nygren som president. Vid andra generalförsamlingen i Hannover 1952 (som avslutningsdagen samlade 70.000 deltagare) efterträddes han av Landesbischof H. Lilje. Hannovermötets viktigaste beslut var att upprätthålla tre departement vid L:s sekretariat i Genève för resp. mission, teologi och hjälpverksamhet (flyktingtjänst) med var sin direktor. Generalförsamlingarna sammanträda vart femte år. L:s verksamhet är främst inriktad på hjälparbete bland flyktingar, på stöd åt nödställda lutherska kyrkor och missioner och på litterärt och teologiskt arbete samt informationstjänst. Exekutivkommittén har under sig ett antal internationella kommissioner, varav de viktigaste hittills varit de för teologi, mission och flyktingsfrågor. L. omfattar nu (1953) 52 lutherska kyrkor med över 50 millioner medlemmar. L:s organ: 1948—50 »The Lutheran World Review» och »News Bulletin», sedan 1951 »Lutherische Rundschau» (eng. uppl. »The Lutheran World» från 1954) och »Information Service of the L. W.F». I varje land med ansluten kyrka representeras L. av en nationalkommitté. I U.S.A. utgöres denna sedan 1947 av National Lutheran Council. Dess organ är »The National Lutheran». I Sverige är nationalkommittén utsedd av biskopsmötet under namn av L:s svenska sektion (1929—48 Svenska landskommittén).Tidskrift: »Lutherhjälpen » (före 1948 »Kyrkor under korset»). Danmark, Norge, Finland och Island ha liknande nationalkommittéer, men sakna tidskrift. I sin tur skola dessa ha ett antal studiekommittéer under sig, svarande mot de ovan nämnda kommissionerna. Litt.: De nämnda tidskrifterna. De olika världsmötenas officiella minnesskrifter tr. Leipzig 1925, 1929, 1939, Philadelphia 1947 och Gunzenhausen 1952. Det lutherske Verdenskonvent (Khvn 1929); Bericht des Exekutivkommitees (Khvn 1929); O. Hauge, Lutherans working together (New York 1951); Svenska kyrkans årsbok 1924, 1927, 906