dem spiller det sakramentale, mindst dåben, mere de troendes nadverfællesskab, en så afgørende rolle, at det er uden videre mening at tale om missionsk 1. Tilmed er embedsbetragtningen mere »højkirkelig» end den tilsvarende grundtvigske. Midterretningen i den danske kirke kaldes lejlighedsvis, dog uden egentlig grund, den højkirkelige. Misforståelsen kommer af den høje vurdering af embede og sakramenter, liturgi og kirkeforfatning; nogen |1. er der heller ikke der tale om. Måske kunne man snarere finde det i Tidehvervsbevægelsen*, men man kan ialtfald ikke identificere denne bevægelse med |.; der er tidehvervsfolk og barthianere med udpræget højkirkelige (liturgisk, dels også i embedsbetragtningen) tendenser. P.G. L. I Finland förekommer benämningen |. mycket sällan, ehuru den använts under den senaste tiden. Däremot kan landets kyrkliga liv som sådant karakteriseras som utpräglat lågkyrkligt. Den för 1. karakteristiska väckelsefromheten omfattas av samtliga religiösa folkrörelser och har genom dem genomsyrat kyrkolivet. Detsamma gäller bibelkristendomen, som befästs genom den s. k. biblicismen, som omfattats av flera ledande kyrkomän. Den av 1. företrädda lekmannaverksamheten äger ävenledes sin förankring i folkväckelserna. Lekmannamedverkan framträdde på 1860-talet i samband med Finska Missionssällskapets arbete i hemlandet och i större utsträckning upptogs den av den år 1873 grundade Lutherska Evangeliföreningen*. Dess »kolportörer» blevo i början på prästmötena föremål för en skarp kritik, vilket delvis berodde på att de tillhörde en bestämd kyrklig riktning. Inom læstadianismen* i Finland ha lekmannapredikanterna från början spelat en framträdande roll. De frikyrkliga riktningarna ha städse varit lekmannarörelser. Under 1900-talet har lekmännens inflytande inom kyrkan ytterligare ökat, särskilt i föreningsverksamheten. Också i kyrkorättsligt hänseende har deras ställning befästs (lokalförsamlingens organ, kyrkostyrelsen, förstärkta biskopsmötet, stiftsmöten, biskops- 917 LÄGKYRKLIGHET val). Vid kyrkomötet 1953 framträdde denna tendens mycket tydligt. Icke minst en stark lekmannamedverkan har präglat Finlands kyrkas lågkyrkliga karaktär. En högkyrklighet äger därför få möjligheter att vinna terräng. Detta gäller ämbetsuppfattningen, icke-protestantiska drag i kyrkoläran och särskilt liturgiska förnyelsesträvanden. Litt.: S. Sirenius, Kansankirkko yhdistystoiminnan tukemana (Borgå 1922); G. O. Rosenqvist, Finlands kyrka i det senaste halvseklets brytningstider (Lund 1946). W. A. 5S. I Norge representerer den haugianske vekkelse i begynnelsen av 1800-tallet (se Hauge) for første gang den typiske l.s kjennemerker: vekkelsesforkynnelse ved lekmenn, konventikkelfromhet, pietistisk ethos, ikke-sakramental fromhetstype og samtidig lojalitet mot kirken uten ønske om å bryte ut av den. Ordet 1. ble dengang ikke brukt. Med de lokale indremisjonsforeninger i 1850-årene (Skien 1853, Christiania 1853 o.s.v.) kommer et nytt innslag av l. og et nytt stadium i l.s historie: organisasjonens. For presteskapet kunne det lavkirkelige preg i indremisjonsbevegelsen ofte bli en anstøtssten, idet man hadde vanskelig for å forene lekmannsvirksomheten med det lutherske embetsbegrep og særlig Conf. Aug. art. 14. Gisle Johnson* forsøkte allerede fra 1854 av å rettferdiggjøre l. på dette punkt ved å tale om en kirkens nødstilstand som legitimerte ekstraordinære virkemidler. Under påberopelse av det Johnsonske »nødsprinsipp» ble Den norske Lutherstiftelse grunnlagt 1868 som en landsomfattende organisasjon for indremisjon. Da denne utsendte »bibelbud» som skulle kolportere skrifter og holde husandakt, men ofte opptrådte som forkynnere offentlig, ble lekmannsforkynnelsen og Augustana 14 det stående diskusjonstema på møter og i den kirkelige presse i et par årtier. På dette spørsmål skiltes retningene: De høykirkelige, hvis høykirkelighet bare bestod i en solid luthersk dogmatikk og dertil hørende embetsbegrep, ville ha lekmannsvirksomheten underordnet embetet ved en kirkelig autorisasjon av lekpredikanter; hithen hørte i 1860- og 70-årene ennå flertallet av preste- 918