- Project Runeberg -  Nordisk teologisk uppslagsbok för kyrka och skola / 2. I - O /
923-924

(1952-1957) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lärjunge - Läroförpliktelse - Läsare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LÄSARE, tolv. I evangelierna användes ej sällan |- begreppet i vidare betydelse om Jesu följeslagare och anhängare (t.ex. Luk. 19:37; Joh. 6: 60 f., 66; 19:38), och i Apg. brukas det nästan uteslutande om de kristna i allmänhet, om dem som tillhöra det nya förbundets folk. Av sina |. kräver Jesus helheti efterföljelsen (jfr Efterföljd). Det som binder vid världens väsende måste skäras av. Även familjebanden måste i givet fall sättas åsido (t.ex. Matt. 8:21 f., 10:37 f., 19:27 ff.; Luk. 14:26). Detta får ej så förstås som om Jesu 1. skulle vara tagna ut ur jordelivets värld och på ett fullkomligt sätt leva under Gudsrikets villkor. Det är ingalunda några fullkomliga 1. vi möta i evangelierna. I den avgörande stunden svika de sin Mästare (Mark. 14: 26—50, 66—72). Med alla sina brister stå de emellertid i livsgemenskap med Människosonen, som i deras liv verkar nyskapande och omgestaltande. För dem uppdagas Jesu messianitet (Mark. 8: 27 ff.), dem förbereder Jesus på sitt förestående lidande (Mark. 8:31 ff., 9:31, 10:33 f.), för dem avslöjar han Gudsrikets mysterier (Mark. 4: 10—12), de äro hans tjänare och medarbetare i Rikets värv (t.ex. Mark. 1: 17, 6:7 ff., 6:41, 11:1), de skola få äta och dricka vid hans bord i hans rike (Luk. 22: 29 f.). — Att vara Jesu efterföljare och stå i livsgemenskap med honom innebär emellertid för 1. att även dela det förakt, den smälek, den förföljelse, som kommer Människosonen till del i denna världen (t.ex. Matt. 10:17—39; Mark. 8:34 ff., 13:13; Joh. 15: 18 ff.). Detta 1:s trångmål i världen beklagas emellertid ej i N.T. Det har nämligen sin grund just däri, att Jesu l. ej äro av världen utan av Mästaren blivit utvalda och fått del i Gudsrikets fördolda härlighet (Joh. 15: 18 ff.). Så prisar Jesus sina 1. saliga, när de för hans skull smädas och förföljas (Matt. 5: 11 f.). Av t. ex. Apg. 5:41 framgår också, att det är i detta sinnelag 1. sedan arbeta vidare i sin Mästares tjänst, medan de bida hans härlighets uppenbarelse. Litt.: J. Wach, Meister und Jünger (Tübingen 1925); K. H. Rengstorf, art. padn i Theol. 923 Wörterbuch z. N. T., hrsg. v. G. Kittel, 4 (Stuttgart 1939); /. Engnell—N. A. Dahl, art. Lärjungar i Svenskt bibliskt uppslagsverk, utg. av I. Engnell—A. Fridrichsen, 2 (Gävle 1952); E. Percy, Die Botschaft Jesu (Lunds univ. årsskr. N.F. Avd. 1, bd 49:5, Lund 1953; s. 168—174, 287—293). E. L. LÄROFÖRPLIKTELSE, se Symbolforpligtelse. LÄSARE. Såsom |1. ha betecknats olika svenska pietistiskt eller herrnhutiskt präglade folkliga väckelser av ibland extatisk natur. De framträdde från mitten av 1700-talet bl.a. i Västergötland (Främmestad, Fröjered), Skåne och Blekinge, Härjedalen (M. Thunberg), Hälsingland och Norrbotten (N. Wiklund). L. representerade en konventikelkristendom, vars anhängare »läste» bibeln och uppbyggelseböcker. Under 1800-talet brukades termen 1. ofta i ringaktande betydelse även om anhängare till Hoof, Sellergren, Schartau, Rosenius, Hedberg, Waldenström och andra. I någon mån förekommer ordet vid denna tidpunkt även i svenska Finland. Gammalläseri. På ett säreget sätt har läseriet utgestaltats i övre Norrland, där det uppdelats på tvenne huvudriktningar: gammal-läseri och ny-läseri. Det norrländska läseriets uppkomst står i nära samband med de allmänna förhållandena i nordligaste Sverige. De vidsträckta socknarna, de långa avstånden till församlingskyrkan och förekomsten av stora byar, gåvo upphov åt en för övre Norrland karakteristisk institution: de s.k byabönerna, som gå tillbaka till 1600-talet. Dessa gudstjänster firades sön- och helgdagar i de olika byarna i enlighet med kyrkans handbok och leddes av en lekman (bönpräst), som bl.a. föreläste ur en postilla. Byabönerna befordrade läskunnigheten och genom dem blev andaktslitteraturen känd. Till dem kunde sedan en individualistisk kyrklig väckelsefromhet anknyta och sålunda uppstod gammal- eller kyrkläseriet. Detta ägde i allmänhet prästerskapets stöd och sympatier. I Ångermanland torde rörelsen ha omfattats av flera framstående församlingsherdar (P. Brandell, E. P. Sehlan). Nyläseri. I motsats till gammal-l. fram- 924

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:28 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntu/2/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free