Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lärjunge
- Läroförpliktelse
- Läsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄSARE,
tolv. I evangelierna användes ej sällan |-
begreppet i vidare betydelse om Jesu
följeslagare och anhängare (t.ex. Luk. 19:37;
Joh. 6: 60 f., 66; 19:38), och i Apg. brukas
det nästan uteslutande om de kristna i
allmänhet, om dem som tillhöra det nya
förbundets folk.
Av sina |. kräver Jesus helheti
efterföljelsen (jfr Efterföljd). Det som binder
vid världens väsende måste skäras av. Även
familjebanden måste i givet fall sättas åsido
(t.ex. Matt. 8:21 f., 10:37 f., 19:27 ff.;
Luk. 14:26). Detta får ej så förstås som om
Jesu 1. skulle vara tagna ut ur jordelivets
värld och på ett fullkomligt sätt leva under
Gudsrikets villkor. Det är ingalunda några
fullkomliga 1. vi möta i evangelierna. I den
avgörande stunden svika de sin Mästare
(Mark. 14: 26—50, 66—72). Med alla sina
brister stå de emellertid i livsgemenskap
med Människosonen, som i deras liv verkar
nyskapande och omgestaltande. För dem
uppdagas Jesu messianitet (Mark. 8: 27 ff.),
dem förbereder Jesus på sitt förestående
lidande (Mark. 8:31 ff., 9:31, 10:33 f.), för
dem avslöjar han Gudsrikets mysterier
(Mark. 4: 10—12), de äro hans tjänare och
medarbetare i Rikets värv (t.ex. Mark. 1:
17, 6:7 ff., 6:41, 11:1), de skola få äta
och dricka vid hans bord i hans rike (Luk.
22: 29 f.). — Att vara Jesu efterföljare och
stå i livsgemenskap med honom innebär
emellertid för 1. att även dela det förakt,
den smälek, den förföljelse, som kommer
Människosonen till del i denna världen (t.ex.
Matt. 10:17—39; Mark. 8:34 ff., 13:13;
Joh. 15: 18 ff.). Detta 1:s trångmål i världen
beklagas emellertid ej i N.T. Det har
nämligen sin grund just däri, att Jesu l. ej äro
av världen utan av Mästaren blivit utvalda
och fått del i Gudsrikets fördolda härlighet
(Joh. 15: 18 ff.). Så prisar Jesus sina 1.
saliga, när de för hans skull smädas och
förföljas (Matt. 5: 11 f.). Av t. ex. Apg. 5:41
framgår också, att det är i detta sinnelag
1. sedan arbeta vidare i sin Mästares tjänst,
medan de bida hans härlighets
uppenbarelse.
Litt.: J. Wach, Meister und Jünger (Tübingen
1925); K. H. Rengstorf, art. padn i Theol.
923
Wörterbuch z. N. T., hrsg. v. G. Kittel, 4
(Stuttgart 1939); /. Engnell—N. A. Dahl, art.
Lärjungar i Svenskt bibliskt uppslagsverk, utg. av
I. Engnell—A. Fridrichsen, 2 (Gävle 1952); E.
Percy, Die Botschaft Jesu (Lunds univ. årsskr.
N.F. Avd. 1, bd 49:5, Lund 1953; s. 168—174,
287—293). E. L.
LÄROFÖRPLIKTELSE, se
Symbolforpligtelse.
LÄSARE. Såsom |1. ha betecknats olika
svenska pietistiskt eller herrnhutiskt
präglade folkliga väckelser av ibland extatisk
natur. De framträdde från mitten av
1700-talet bl.a. i Västergötland (Främmestad,
Fröjered), Skåne och Blekinge, Härjedalen
(M. Thunberg), Hälsingland och Norrbotten
(N. Wiklund). L. representerade en
konventikelkristendom, vars anhängare »läste»
bibeln och uppbyggelseböcker. Under
1800-talet brukades termen 1. ofta i ringaktande
betydelse även om anhängare till Hoof,
Sellergren, Schartau, Rosenius, Hedberg,
Waldenström och andra. I någon mån
förekommer ordet vid denna tidpunkt även i
svenska Finland.
Gammalläseri. På ett säreget sätt har
läseriet utgestaltats i övre Norrland, där det
uppdelats på tvenne huvudriktningar:
gammal-läseri och ny-läseri. Det norrländska
läseriets uppkomst står i nära samband
med de allmänna förhållandena i nordligaste
Sverige. De vidsträckta socknarna, de långa
avstånden till församlingskyrkan och
förekomsten av stora byar, gåvo upphov åt en för
övre Norrland karakteristisk institution: de
s.k byabönerna, som gå tillbaka till
1600-talet. Dessa gudstjänster firades sön- och
helgdagar i de olika byarna i enlighet med
kyrkans handbok och leddes av en lekman
(bönpräst), som bl.a. föreläste ur en postilla.
Byabönerna befordrade läskunnigheten och
genom dem blev andaktslitteraturen känd.
Till dem kunde sedan en individualistisk
kyrklig väckelsefromhet anknyta och
sålunda uppstod gammal- eller kyrkläseriet.
Detta ägde i allmänhet prästerskapets stöd
och sympatier. I Ångermanland torde
rörelsen ha omfattats av flera framstående
församlingsherdar (P. Brandell, E. P. Sehlan).
Nyläseri. I motsats till gammal-l. fram-
924
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:28 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/2/0476.html