MANDEISM rakteriseras som ett slags rytmisk prosa. Se även De mindre profeter. Litt.: G. A. Smith, The book of the twelve prophets, commonly called the minor (The expositor’s bible, London 1912); A. v. Bulmerincq, Kommentar zum Buche des Propheten Maleachi (Dorpat 1929—1932); F. Horst, Die zwölf kleinen Propheten, Nahum bis Maleachi (Handbuch z. A. T. 1:14, Tübingen 1938). L. G. R. MANDEISM, en gnostisk religionsform, som fortlevat ända till våra dagar och nu räknar omkr. 5.000 medlemmar i s. Irak och angränsande delar av Persien. Heliga skrifter. M:s litteratur är avfattad på en särskild östarameisk dialekt, mandeiska. De viktigaste skrifterna äro: 1. Ginza (»skatten»), en samling texter av växlande innehåll och form och med partier av mycket olika ålder (utgavs första gången av svensken M. Norberg 1817, sedan av Petermann 1867, övers. av M. Lidzbarski, Leipzig 1925). 2. Joh a n n e s b o k e n, som utom stoff av skiftande art innehåller mandeernas traditioner om Johannes döparen (utg. och övers. av Lidzbarski, Giessen 1915). 3. Q olasta, liturgier för dopfest och dödsmässa (tillsamman med andra liturgier utg. och övers. av Lidzbarski i Mandäische Liturgien, Berlin 1920). — Av E. S. Drower ha utgivits en astrologisk skrift och ett bröllopsritual, varjämte ännu ett antal hittills outgivna skrifter finnas. Lära och kult. M. är utpräglat dualistisk. Mot varandra stå å ena sidan ljusvärlden därovan, där ett väsen, än kallat det Stora Mana, än Livet, Ljuskonungen eller Storhetens Herre, bor i glans och klart vatten, å andra sidan mörkrets rike med det svarta vattnet, befolkat av demoner och förtärande eld; till de onda väsendena hör också Anden (Ruha, även kallad den Helige Ande). Ur Första Livet utstråla andra ljusväsen, bl.a. Joshamin, Manda d'Hajje (»Livets kunskap»), mandeernas frälsare, som givit sekten dess namn, samt de s. k. uthraerna, ett slags änglaväsen. De olika versionerna av skapelsemyten representera två typer. Enligt den ena angripes ljusvärlden av mörkrets makter, men dess konung besegras och fängslas av Manda 951 Mandeiskt dop. d'Hajje, och världen skapas för att mörkret genom att blandas med ljuspartiklar skall försvagas och till sist besegras genom ljuspartiklarnas befrielse. I den andra typen skapas världen av en demiurg, antingen Joshamin eller den av honom frambragte Ptahil, och skapelsen är en akt av olydnad, som fängslar element från ljusvärlden i mörkrets substans. Människans kropp är skapad av »de sju», d. v. s. de av Ruha frambragta planeterna, men liv och ande har människan fått från ljusvärlden. Världsförloppet är en kamp mellan goda och onda makter. De senare söka förgöra människorna, som genom sin inneboende ljusprincip äro »främmande» i världen; bl. a. söka de förleda dem genom falska religioner, dit ej minst judendom och kristendom höra. Men frälsaren. Manda 952