MARKUS EVANGELIUM kirchliche Dogmatik I. 2 (4. ed. Zürich 1948, s. 151 f.; vigtig); P. Maury m.fl., Le protestantisme et la vierge M. (Paris 1950); H. Asmussen, Maria, die Mutter Gottes (Stuttgart 1951; interessant, katoliserende). Angående dogmet om M.s legemlige optagelse i himlen, se: Pave Pius XII om M.s optagelse i himlen. Dansk oversættelse af bullen »Munificentissimus Deus» (Khvn 1950); E. Schlink, Evangelisches Gutachten zur Dogmatisierung der leiblichen Himmelfahrt Mariens (München 1950; fortræffelig fremstilling af ev. syn på M. ); G. Ebeling, Zur Frage nach dem Sinn des marialogischen Dogmas (i Zeitschrift f. Theologie u. Kirche 1950; E. hævder, at marialogien symbolsk udtrykker kirkens bevidsthed om sig selv og sin egen herlighed); F. Heiler, Das neue Mariendogma im Lichte der Geschichte und im Urteil der Oekumene (i Oekumenische Einheit 1951); R. Schimmelspfenning, Die Geschichte des Marienverehrung im deutschen Protestantismus (Paderborn 1952; udm. oversigt); K. E. Skydsgaard, Ja og nej (Khvn 1953; sv. overs. Katolicism och protestantism, Lund 1954). Katolsk: M.J. Scheeben, Die bräutlige Gottesmutter (Freiburg 1936); F. D. Joret, Katolsk M.-teologi (overs. Sthm 1937); A. Meyer, Maria, Jesu moder (overs. Sthm 1937); Katholische Marienkunde, udg. af P. Sträter, 1—3 (Paderborn 1947—50; hovedværk); Études sur la vierge, udg. af H. du Manoir, 1—2 (Paris 1949); J. Guitton, La vierge M. (Paris 1949; udm. fremstilling med henblik på moderne mennesker); M. Schmauss, Katholische Dogmatik 2, s. 609—638 (4. ed. München 1949); B. Altaner, Zur Frage der Definibilität der Assumptio B. V. M. (i Theologische Revue 1949—50, kritisk); V. Bennet—R. Winch, The assumption of our Lady and Catholic theology (London 1950, kritisk); R. Graber, Die marianischen Weltrundschreiben der Päpste in den letzten hundert Jahren (Würzburg 1951); F. D. Thorn, Kristustilbedelse og Mariavyrdnad (Oslo 1951); J. van der Burg, Jomfru Marias plass i Guds frelsesplan (Oslo 1951); F. Halvorsen, Maria, Guds moder (Khvn 1952); Enciclopedia cattolica 8 (Rom. 1952, udm. oversigt og litt.-ang.); i det pavelige bibelinstituts tidsskrift Biblica findes fast rubrik omhandlende M.s liv. K. E. SK. MARIA BUDSKAPS DAG, se Jungfru Marie bebådelsedag. MARIE BEBÅDELSEDAG, se Jungfru Marie bebådelsedag. MARIE KYRKOGÅNGSDAG, Marie kyrkogångsdag. se Jungfru 967 MARIÆ BEBUDELSESDAG, Marie bebådelsedag. MARKUS EVANGELIUM. 1. Författare. Enligt den gammalkyrkliga traditionen och redan enligt Papias (omkr. 130) skrevs detta evangelium ay Petrus’ tolk Markus, som noggrant tecknade sig till minnes de lärdomar han hade hört av aposteln. Traditionen identifierar synbarligen från början denne Markus med den Johannes Markus N.T. känner, i vars moders hus i Jerusalem den första kristna församlingen samlades (Apg. 12: 12) och vilken i ett par repriser följde aposteln Paulus på hans missionsresor (Apg. 13: 5; Kol. 4: 10) arbetande däremellan tillsammans med sin kusin Barnabas på Cypern (Apg. 15:39). Redan enligt N. T. har Markus verkat tillsammans med aposteln Petrus under dennes sista levnadsår (1 Petr. 5: 13). Petrus’ andel i M:s tillkomst blir i traditionen dock tämligen höljd i dunkel. Orsaken till att Petrus nämndes i samband med M. är lätt att se: M. behövde apostolisk auktoritet. Detta behov förefanns dock icke när M. skrevs, ty annars skulle man icke låtit boken vara anonym eller underlåtit att nämna någonting om författaren och hans apostoliske sagesman. 2. Källor. M:s författare behövde icke presentera sig för sina läsare för att väcka förtroende för sina angelägenheter (annorlunda redan Lukas och Johannes). Av författarens framställning framgår, att han valde och samlade sitt material ur den tradition, som förkunnades i hans församling och som man där av gammalt trodde på. Ur traditionen erhöll författaren både enskilda Jesusord, vilka församlingen bevarade som rättesnören för sin tro och vandel, och berättelser om hans stora visdom och hans underbara kraft, vilka för församlingen förhärligade Frälsarens gudomliga person och vid sidan därav även för övrigt tillfredsställde behovet av uppbyggelse. Möjligen kom ätminstone en del av Herrens ord och berättelser om honom till evangelisten redan i färdiga grupper, och åtminstone av händelserna kring korset och uppståndelsen fanns redan utan tvivel en enhetligare framställning, men de många hoppen och oslipa- se Jungfru 968