MELANCHTHON fyllelse i Jesu liv och gärningar; detta drag torde sammanhänga med att M. vuxit upp i en judekristen församling. Att så är fallet synes även framgå av åtskilliga specifikt judiska drag, som möter oss i M. (t.ex. maningen till bön om att de kristnas flykt undan de sista vedermödorna inte måtte ske på sabbaten (24:20; jfr vidare 5:19, 6:2—6, 16—18, 23:3, 16—22). I samma riktning pekar också den omständigheten, att M. i kap. 13: 1 f. utelämnat förklaringen av de judiska sedvänjorna i Mark. 7:3 f. Å andra sidan visar såväl evangeliets språk som den omständigheten, att det övervägande använder Septuaginta vid citat ur G. T., att det kommit till i en grekisktalande församling. Ett speciellt problem erbjuder den för M. egendomliga spänningen mellan utsagor, i vilka det hävdas, att Jesu budskap och gärning endast gällde Israel (10:5 f., 23; 15: 24), och andra, som peka i rakt motsatt riktning, bland dem framför allt missionsbefallningen i 28:19 (jfr även 2:1 ff., 8: 11 f., 21:43, 22:8—10, 27:25). Att bägge dessa slag av utsagor finnas i M., torde endast kunna förklaras så, att det förstnämnda slaget återger en äldre tradition, medan de utsagor, som ge uttryck åt en positiv inställning till hednamissionen, representera den uppfattning, som var rådande i den församling, i vilken M. kom till. Att emellertid även det andra slaget av utsagor togos med ìi evangeliet, torde bero på konservatismen i den kyrkligt-liturgiska tradition, som fick sin skriftligt fixerade gestalt i M. 4. Tillkomsttid och -plats. Denna förening av universalistisk uppfattning och judekristna särdrag, som sålunda är utmärkande för M., synes tillsammans med evangeliets grekiska språk tyda på att det tillkommit i en del av det romerska riket utanför Palestina, där det fanns en talrik judisk befolkning; flertalet av forskare har därför tänkt på Syrien som M:s hemland. Beträffande tiden för dess tillkomst visar bl. a. anspelningen på Jerusalems förstöring i 22:7, att M. fått sin nuvarande gestalt först efter år 70. Har emellertid M., såsom här ovan antytts, fått sin nuvarande gestalt genom en fortskridan- 987 de omvandling av de texter, som ligga till grund för detsamma, under dessas användning i gudstjänstlivet i den församling, i vilken M. kom till, måste detta vara åtskilligt yngre än t. ex. Mark., som vanligen brukar dateras till omkr. år 70. På en åtskilligt senare tid än Mark. synas även de legendariska tilläggen till Mark:s berättelser i 14: 28—33, 27: 51 ff.. 62—66, 28:2 ff 11—15 samt skildringen av tillståndet i den kristna församlingen i den yttersta tiden 24: 10—12 tyda (jfr de falska profeterna i 7: 15 ff.). Å andra sidan mäste M. dateras tidigare än Ignatiusbreven, i vilka det citeras. Sannolikt har det därför kommit till mellan åren 90 och 100. Se även Evangelieskrifter, Evangelium, Synoptiska problemet. Litt.: A. Jülicher—E. Fascher, Einleitung in das N. T. (7 ed., Tübingen 1931, s. 279—295); B. H. Streeter, The four gospels: a study of origins (London 1924, s. 500—527); E. v. Dobschüt:, Matthäus als Rabbi und Katechet (i Zeitschr. f. d. neutest. Wiss. 27, 1928); E. Hirsch, Frühgeschichte des Evangeliums 2 (Tübingen 1941, s. 358—362) ; G. D. Kilpatrick, The origins of the gospel according to St. Matthew (London 1946; har speciellt hävdat M:s liturgiska karaktär); K. Stendahl, The school of St. Matthew and its use of the Old Testament (diss. Uppsala 1954). Kommentarer: A. H. McNeile, The gospel according to St. Matthew (London 1915); Th. Zahn, Das Evangelium des Matthäus (Kommentar z. N. T. 1, hrsg. v. Th. Zahn, 4 ed., Leipzig 1922); E. Klostermann, Das Matthäusevangelium (Handbuch z. N.T. 4, hrsg. v. H. Lietzmann, 2 ed., Tübingen 1927); J. Schniewind, Das Evangelium nach Matthäus (Das N. T. Deutsch 2, 4 ed., Göttingen 1950; populär). B.P. MEDELTIDEN, se Middelalderen. MELANCHTHON, Philipp (1497—1560) studerade vid universiteten i Heidelberg och Tübingen, förvärvade vid det senare med utmärkelse magistergraden 1516 och kallades två år därefter till professor i Wittenberg. Sedan han 1519 blivit baccalaureus i teologi, flyttade han över till professur inom teologiska fakulteten. Det intima samarbetet med Luther började. På förvånansvärt kort tid tillägnade sig M. dennes tankar och intentioner. Därom vittnar 1:a uppl. 1521 av 988