genom slutsatser och ett analogiskt tänkande (thomismen), eller också gör man gällande, att vi visserligen kan uppfatta den omedelbart men då endast genom en särskild förmåga, som man finner än i ett från sinnesåskådningen och förståndsfunktionerna skilt förnuft (Platon, Hegel, Boström), än i vad man kallat den intellektuella åskådningen eller intuitionen (Plotinos, Schelling, Bergson), än i en speciell känsla (Schleiermacher), än i den religiösa tron (Spencer, V. Norström). Historia. Historiskt har denna m. i västerlandet sitt ursprung i grekiskt tänkande. Med rötter hos försokratikerna utformades den särskilt av Platon och Aristoteles i deras system. Sedan dess har den spelat en ofantlig roll i den filosofiska och teologiska diskussionen och har i stor utsträckning genomsyrat den västerländska kulturen överhuvud. En syntes av m. och kristendomen nådde över kyrkofäderna sin höjdpunkt på 1200-talet genom Thomas ab Aquino; och den aristoteliskt-thomistiska traditionens m. har därefter varit och är alltjämt den mäktigaste filosofiska strömningen i västerländsk kultur. I nyare tid går en mot denna m. kritisk utvecklingslinje över kontinental rationalism (Descartes, Spinoza, Leibniz) och engelsk empirism (Locke, Berkeley och Hume) fram till Kant. Genom sin s. k. kritiska filosofi skapade denne förutsättningarna för den hittills jämte thomismen mest betydelsefulla m., nämligen den efterkantianska subjektiva idealismen med Hegel som främsta namn. M. återföres ofta — efter Schopenhauer — på ett speciellt »metafysiskt behov». I huvudsak torde m. vara betingad på följande tre sätt. Syftemål. Bakom det metafysiska tänkesättet och de metafysiska systemen ligger först och främst ett avancerat teoretiskt intresse för klarhet och överblick och en långt driven intellektuell fordran på sammanhang och konsekvens. Man söker bringa reda i den dagliga erfarenhetens förvirrade mångfald av intryck och upplevelser genom att uppsöka och i ett enhetligt sammanhang klarlägga oreflekterat godtagna och själv- 1017 METAFYSIK klart tillämpade förutsättningar, och man strävar efter att höja sig över specialvetenskapernas plan, där splittring och motsägelser råder, till ett mer abstrakt plan, där deras gemensamma förutsättningar kan bringas till ett samstämmigt helt. Det materiella och det andliga, resp. kropp och själ, lagbundenhet, nödvändighet och frihet, kausalitet och finalitet, rumslighet och tidslighet, ting, egenskap och relation; att klargöra sådana i erfarenheten och specialvetenskaperna ständigt förutsatta och tillämpade begrepp och bringa dem i överensstämmelse med varandra i ett logiskt enhetligt system, så att varje faktor i erfarenheten i hela dess vidd kan tolkas som exempel på begreppen och principerna i detta koherenta system, det är en av de främsta drivkrafterna för m. M. i denna bemärkelse är vad man kallat formalontologi eller, enklare uttryckt, allmän verklighetsteori. Därtill knyter sig emellertid i det typiskt metafysiska tänkesättet för det andra ett speciellt verklighetsteoretiskt intresse. Det gäller frågan om verklighetsbegreppets bestämning. Problemet är kunskapsteoretiskt motiverat — m. har, tvärtemot vad som stundom påstås, även kunskapsteoretiska grunder. Vi säger, att ett omdöme är sant, om dess innehåll eller objekt är verkligt, medan omdömen och föreställningar, vilkas innehåll inte är verkliga, räknas som felaktiga. Det svårlösta problemet, vad »verklig» i detta fall innebär, gav tidigt upphov till ett för m. väsentligt lösningsförsök, som ständigt fortlevat och gång på gång framlagts i skilda former. I försokratiskt tänkande kom man, främst genom Parmenides, till slutsatsen, att det inte var möjligt att stanna vid erfarenhetsgivna företeelser och räkna med att somliga av dessa ha verklighet som en speciell egenskap. Man fann sig istället konsekvent förd fram till ett begrepp om det rena, d.v.s. bestämningslösa och från erfarenhetsmångfalden skilda i sig varande. Denna tanke utvecklades i modifierad form av Platon, enligt vilken de från sinnevärldens relativa verklighet skilda idéerna äro det sant varande och kunskapens egentliga objekt. 1018