artiklar, Wesleys Standard Sermons och hans kommentar till N.T. antogos som grundval för läroäåskådningen. Liksom i England fick m. i den nya världen en mycket stor utbredning. Under det att medlemstalet i Storbritannien och Irland vid Wesleys död uppgick till 71.688 och 1951 vuxit till 800.000, ökade det i Amerika under samma tid från 43.265 till 11.618.299. Ehuru tyngdpunkten förblivit i den angloamerikanska världen, har m. dock utbrett sig till alla världsdelar och räknade 1951 c:a 1 milj. medlemmar i Europa (Storbritannien inräknat), 188.400 i Sydamerika, 66.800 i Väst-Indien, 536.900 i Afrika, 568.000 i Asien och 310.300 i Australien. Antalet anhängare beräknas totalt till c:a 30 milj. Trosåskådning. Liksom pietismen betonar m. mer livet än läran, ehuru läran icke saknar karakteristiska drag. Wesley delade den anglikanska kyrkans åskådning i de 39 artiklarna, men genom hans förkunnelse om frälsningen genom tron ryckte reformationens nådesprincip på ett nytt sätt i förgrunden, förenades med hans lära om helgelsen* och gav åt hans frälsningsuppfattning dess därav betingade innebörd. Ehuru tron själv principiellt skildes från vissheten, ansåg han, att frälsningsvisshet normalt hörde samman med en levande tro. Denna tro måste vara verksam i gärning för att det kristna livet skall bevaras och utvecklas. Förlåtelsen och den samtidigt därmed skeende pånyttfödelsen, varmed helgelsen tog sin början, var ett ögonblickligt verk, även om människan själv icke alltid behövde vara medveten om tidpunkten för det nya livets genombrott. En gradvis fortskridande helgelse skulle ha fullkomligheten som syfte. Den fullkomlighet, som Wesley ansåg vara möjlig att uppnå i detta livet och som han kallade den skriftenliga fullkomligheten, innebar icke en absolut utan en relativ fullkomlighet under jordiska villkor. Den kom människan till del genom tron och innebar en uppfyllelse av kärleksbudet. Den fulla helgelsen betydde en fullkomlig eller ren kärlek. Den visade sig, vad gärningarna beträffar, i renheten i motivet. Hela det kristna livet hade sin källa i Kristi 33 1025 METODISMEN försoning, och en utveckling i helgelse ledde den kristne in i ett allt djupare beroende av Guds nåd i Kristus. Wesley delade den ortodoxa arvsyndsläran men betonade samtidigt som en konsekvens av sin arminianism i utkorelsesynen den enskilda människans ansvar för sin frälsning. Arvet från Wesley har bevarats i den senare m., även om läran om den kristliga fullkomligheten stundom trätt i bakgrunden eller hos vissa teologer helt uppgivits. Genom att betona såväl den enskildes omvändelse som samhällets förvandling, genom att sammanbinda luthersk försonings- och förlätelsetro med reformert och anglikansk helgelseaktivitet liksom genom att förena sakramentalt kyrkligt liv med väckelsereligiositet har m. alltmer blivit ägnad att skapa broförbindelser åt olika håll. Kyrkoordning och kyrkotukt. Det blev för m. karakteristiskt, att den fria, evangeliska anda, som präglade den såsom en väckelserörelse, förenades med ett fast och ordnat gudstjänstliv och kyrkoliv överhuvud. Liksom i fråga om läran anknöt Wesley också i detta hänseende till den anglikanska kyrkan och verkställde för den amerikanska m:s bruk en revision av Book of Common Prayer. Denna antogs vid den tidigare nämnda konferensen i Baltimore 1784 och blev grundvalen för gudstjänsttraditionen inom m. Samtidigt antog man också en kyrkoordning, vilken väsentligen sammanföll med de regler, som Wesley och hans medarbetare tidigare tillämpat i England. Under det att den för metodistkyrkan i Amerika grundläggande konstitutionen (religionsartiklarna, de s.k. allmänna reglerna, styrelseformen) huvudsakligen förblivit densamma, har lagstiftningen i övrigt förändrats och utbyggts för att motsvara de skiftande kraven för en alltmer växande organisation. Den ledande linjen i m:s livsstil och kyrkotukt framträder särskilt i de allmänna regler, som Wesley utarbetade för de ursprungliga metodistföreningarna, vilka bestodo av människor, som voro »förenade i avsikt att bedja med varandra, anamma förmaningens ord och vaka över varandra i kärlek, på 1026