raler och kyrkliga kom emellertid Porfirio Diaz i besittning av diktatorisk makt 1876 och behöll den med ett kortare avbrott till 1911. Reformerna stannade på papperet. När Diaz störtades, följde en tid av oro: revolutionen, under vilken det moderna M. föddes. Enligt den nya författningen av 1917 skulle reformbesluten från 1857 och 1873— 74 genomföras, varjämte tillades bl. a., att endast infödda mexikaner fick vara präster och att präster ej var valbara till kongressen. På grund av kyrkans motstånd vågade staten ej på flera år tillämpa författningens bestämmelser, och kyrkoledningen förbjöd präster att avlägga den ed på konstitutionen, som staten begärde av alla medborgare. Konflikten mellan stat och kyrka kulminerade 1926—29, då inga mässor celebrerades i landet. En avspänning inträdde 1929. I stort sett fick kyrkan ge efter, och fr. o. m. 1934 började de antiklerikala lagarna tillämpas på allvar. Det tillåtna antalet präster hölls lågt, skolorna fick direkt anti-kristen prägel. Fr. o. m. 1937 inträdde dock åter en tid av avspänning, som fortsatt intill innevarande tid. Kyrkan har anpassat sig efter frikyrkosystemet och erkänt det berättigade i de sociala omvälvningarna. Staten har tagit avstånd från direkt religionsfientlig kommunism. Den romerska kyrkan, vars anhängare uppskattas till omkr. 17,5 milj., har upplevt en renässans, och M. framstår på många sätt som ett katolskt land. Protestantismen i M. är starkt beroende av protestantismen i USA. Kritiken mot den romerska kyrkans maktmissbruk föranledde en grupp mexikaner att 1859 söka kontakt med protestant-episkopalkyrkan i USA. Under 1800-talets fyra sista årtionden uppstod protestantiska församlingar på olika håll i M.: baptister, anglikaner, kväkare, metodister, kongregationalister, presbyterianer etc. Under 1900-talet har andra tillkommit: pingstvänner, lutheraner etc. KFUM arbetar i M. sedan 1901, KFUK sedan 1923. Protestantiskt samarbete äger rum bl.a. i Union Theological Seminary i M:s huvudstad. Protestanterna, vilkas antal beräknas till omkr. 265.000, har arbetat tämligen oberoende av maktstriderna mellan staten och den ro- 1033 MIDDELALDEREN merska kyrkan men har en svår ställning under trycket av bäggedera. Litt.: N. Cuneo, Le Mexique et la question religieuse (Turin 1931); Quellenwerke zur alten Geschichte Amerikas 1 ff. (Stuttgart—Berlin 1938 ff.); S. Linné, Pyramidstaden. Studier och forskningar, vardagsliv och fest i Fornmexikos heliga stad Teotihuacán (Göteborg 1942; populär framställning av 1932 och 1934 års svenska arkeologiska fältarbete); G. C. Vaillant, The Aztecs of Mexiko (Toronto 1944); M. S. Bates, Religious liberty: An inquiry (New York 1945); M. W. Jakeman, The origins and history of the Mayas 1 (Los Angeles 1945); F. V. Scholes—R. L. Roys, The Maya chontal indians of Acalan—Tixchel (Carnegie Inst. of Washington, publ. 560, 1948; väldokumenterad framställning av mötet och sammansmältningen av inhemsk och kristen kultur och religion); World Christian handbook, ed. by K. G. Grubb—E. J. Bingle (2 ed. London 1952); W. Krickeberg om det gamla M. i Paideuma 4 (1950) och Sæculum 3 (1952); /. Lind, Mexiko, natur och folk (Sthm 1951); W. Matzigkeit, Invitation to Mexiko (New York 1951); Betty Starr, The Chorti and the survival of Maya culture (i American anthropologist 53, 1951). S. R. MIDDELALDEREN. Ordet og begrebet »middelalder» er opstået i løbet af 17.—18. årfor derefter i nyere tid at blive den faste betegnelse for den periode i Europas historie, der ligger mellem den klassiske oldtid og den tid, der begyndte med renæssancen. I selve betegnelsen ligger en forestilling om disse godt 1.000 år som en uvæsentlig mellemperiode mellem de to egentlige skabende kulturperioder — en opfattelse, der næppe kan siges at være holdbar. De træk, er er ejendommelige for m. og giver den et særpræg, der er forskelligt fra oldtidens og den nye tids, kan med nogen vanskelighed sammenfattes i følgende: Byerne er ikke længere samfundets konstituerende celler, men afløses i vid udstrækning af storgodserne. Derfor træder også naturalieøkonomi i stedet for pengeøkonomi. Håndværk og industri taber i betydning — til fordel for landbrug og hjemmeproduktion. Handelen svinder ind — i forbindelse med arabernes erobringer, hvorved Middelhavet ikke længere bliver det samlende midtpunkt. Pengevæsen og bankteknik afløses 1034