fattningshavare för själavård. Ett vanligt regemente har sålunda i regel tre befattningshavare. 1940-års krigsorganisation innebär en nyhet i så måtto att även andra än Svenska kyrkans präster äro anställda i själavårdsbefattningar vid den mobiliserade krigsmakten. Pastorer och predikanter i olika samfund och organisationer tagas även i anspråk för själavård. Denna »ekumeniska» organisation som prövades under den förstärkta försvarsberedskapen 1940—1945 visade sig fungera tillfredsställande och ur många synpunkter vara värdefull. Vissa härmed sammanhängande frågor kunde emellertid icke bringas till tillfredsställande lösning, så t.ex. frågan om sakramentsförvaltningen. I Danmark har trots upprepade framställningar från kyrkans sida och trots militärmyndigheternas välvilja ännu (1952) icke någon militärprästorganisation kunnat upprättas inom armén och flygvapnet. Inom den danska brigaden i utlandet finnas dock fältpräster. Inom marinen har själavården ordnats genom en kungörelse av 22/7 1950, vari bestämts att prosten och prästerna vid Holmens kyrka äro att betrakta som marinpastorer. Därjämte inkallas ännu icke ordinerade teologie kandidater att biträda i själavård och allmän personalvård. En liknande ordning avses för arméns vidkommande. I Norge finner man 1677 en garnisonspräst i Vinger. 1750 inrättas en garnisonspastorsbefattning i Fredriksvern. Under krigsåren 1808—1814 avses församlingspräster i de orter där trupper äro förlagda svara för den militära själavården. Garnisonspastorsbefaltningar inrättades på Akershus 1823 och i Horten 18553. Under kriget 1940—45 tilldelades de norska styrkorna i England, Sverige, Canada och Island fältpräster. Sedan 1948 har en fältprästorganisation upprättats i Norge. Under biskopen i Oslo fungerar en fältprost som chef för fältprästerna i fred som krig. Landet är indelat i fem distrikt. Varje distrikt har en garnisonspräst. I armén finnas 4, i marinen 4 och vid flygvapnet 2 fältpräster. Dessa biträdas av ett antal församlingspräster f.n. 48. Fält- 1045 MILITÄR SJÄLAVÄRD prosten har även till sitt förfogande sådana värnpliktiga som äro teologie studerande eller studera vid missionsskolor. Intill 253 sådana kan han konstituera till fältprästassistenter. Prästerna i norska kyrkan äro frikallade från värnplikt. Ändring häri är föreslagen. Förslag om upprättande av särskild fältprästkår föreligger. Sedan Finland år 1809 som storfurstendöme förenats med Ryssland, fanns det vid Finlands truppförband dels ordinarie militärpräster dels sådana som voro anställda i arvodesbefattningar. »Finska gardet» och »finska sjöekipaget» bildade egna församlingar. Sedan Finlands försvarsmakt efter frihetskriget 1918 organiserats, tillsattes vid densamma militärpräster, som stodo under ledning av en fältprost. Ända till år 1928 fanns det i truppenheterna 32 militärprästtjänster och under åren 1928—39 2 pastorstjänster av högre och 16 av lägre löneklass samt därutöver 9 arvodestjänster. De sistnämnda sköttes av därtill förordnade församlingspräster. Är 1940 omorganiserades försvarsmaktens militärprästorganisation så, att det förutom fältprosten kom att finnas 6 militärpastorer av högre och 23 av lägre avlöningsklass samt 9 arvodestjänster. Genom en kyrkolagsändring av 1941 underställdes militärprästerskapet en fältbiskop. Fältbiskopen är självskriven ledamot i kyrkomötet, biskopsmötet och det s.k. förstärkta biskopsmötet. Han uppehåller förbindelsen mellan det kyrkliga arbetet inom försvaret och Finlands kyrka. Han hör till generalskåren samt utnämnes av rikets president. Under fältbiskopens ledning fungerade i högkvarteret under kriget 1939—1944 en avdelning för kyrkliga ärenden. Under krigsåren 1939—40 och 1941—45 inkallades en stor del av församlingarnas präster. De tjänstgjorde vid staber i olika truppförband och lasarett; till en början anställdes dessutom en militärpastor vid varje regemente, från och med år 1941 även vid varje bataljon eller motsvarande truppenhet. Är 1952 genomfördes i försvarsmakten en omorganisation, enligt vilken i huvudstaben 1046