Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Missionsråd
- Missionsselskab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IMR:s intresse ytterst gäller kyrkans, eller
kyrkornas, världsmission, har å andra sidan
Kyrkornas Världsråd en växande
representation bland de unga kyrkorna och är aktivt
engagerat i evangelisationsarbetet såväl i
Västerlandet som bland de unga kyrkorna.
Skillnaden i struktur och funktion mellan
råden är tydlig: Kyrkornas Världsråd är en
sammanslutning av kyrkor; IMR är en
sammanslutning av på regional och nationell
basis organiserade råd. De konstituerande
kristna råd, som tillsammans utgöra IMR,
förete individuellt en ganska brokig bild:
kyrkor, missionsråd, KFUM- och KFUK-
organisationer, bibel- och litteratursällskap
ingå däri. Denna strukturskillnad kan
emellertid icke fördölja grundfaktum att
de två ekumeniska råden behöva varandra.
I stark förvissning härom ha vissa viktiga
organisatoriska avgöranden för det
inbördes samarbetet träffats. Gemenskapen tar
sig också uttryck i de båda
organisationernas beteckning som efter beslut år 1947
formulerats »Kyrkornas Världsråd i
association med Internationella Missionsrådet»,
resp. »Internationella Missionsrådet i
association med Kyrkornas Världsråd».
IMR:s ordf. var under många år dr John R.
Mott*. Den nuvarande ordf. är prof. John C.
Mackay, president vid
Princeton-seminariet. Den nuvarande generalsekreteraren är
dr Charles W. Ranson. Rådets speciella
organ är »International Review of Missions».
Missionsforskningen har kommit att inta
en allt viktigare plats i rådets arbete. Åren
1928—46 leddes denna del av rådets
verksamhet av dr J. Merle Davis, som framför
allt ägnat sig åt frågan om de unga
kyrkornas självunderhåll. Efter
Whitby-konferensen 1947 har forskningsuppgiften
koncentrerats på sådana viktiga problem som
prästutbildningen i de unga kyrkorna och
frågan om kyrkans missionsuppdrag (»The
missionary obligation of the church»).
Under och efter världskriget 1939—45 har IMR
i samarbete med Lutherska Världsförbundet
verkat för de s.k. »orphaned missions»
(föräldralösa missioner), d. v.s. sådana
missioner, som på grund av kriget avskurits
från allt finansiellt understöd från sina säll-
1085
MISSIONSSELSKAB
skap eller där missionärerna på grund av
sin nationalitet internerats eller repatrierats.
De enskilda nordiska ländernas
missionsråd, Danska Missionsrådet,
bildat år 1912, Svenska av år 1912, Finska av
år 1919, Norska av år 1920, spela en viss
roll för samarbetet mellan de olika
missionerna och särskilt för att åstadkomma
gemensam representation i den internationella
missionsrörelsen. Dessa råd sammanslöto
sig år 1923 i Nordiska
Missionsrådet. De nordiska ländernas
missionstidningar äro nära anknutna till dessa råd:
»Nordisk Missionstidskrift», Köpenhamn från
år 1890, »Svensk Missionstidskrift» från år
1913 och »Norsk Tidsskrift for Misjon» från
âr 1947. Egede-Instituttet i Oslo, grundat år
1947, och Svenska Institutet för
Missionsforskning, grundat 1952, äro organ för
missionsforskningen i Norden.
Litt.: K. B. Westman m. fl., Nordisk
missionshistoria (Sthm 1949; dansk och norsk ed. Khvn
och Oslo 1950); Norsk håndbok for misjon (2
ed. Oslo 1952); W. R. Hogg, Ecumenical
foundations (New York 1952). B. S.
MISSIONSSELSKAB er betegnelse for en
fri sammenslutning af evangeliske kristne
under ledelse af en bestyrelse med det
formål at virke for kristendommens udbredelse
ved at udsende missionærer til ikke-kristne
folk og grupper og understøtte deres arbejde
åndeligt og økonomisk.
Den begyndende evangeliske mission var
på luthersk grund nøje forbundet med
læren om fyrstens territorialret og den
retmæssige kaldelse, således den svenske
lapmission, i virkeligheden også den dansk-halleske
mission under ledelse af det højofficielle
kgl. missionskollegium (fra 1714).
Brødremenigheden (se Herrnhutismen) brød
med dette princip ved at gøre missionen til
menighedens sag, ved at understrege den
universelle missionspligt og anvende
lægmænd som missionærer. Herved fik den stor
betydning for den videre udvikling. Den
hollandske kolonimission fra 17. årh. var
knyttet til handelskompagnierne. Også de
engelske handelskompagnier havde pligt til
at ansætte kolonipræster; meni England
oprettedes tillige frie selskaber som bag-
1086
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:28 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/2/0557.html