språk först efter ankomsten till arbetsområdet. De flesta missionssällskap fordra, att deras m. avlägga en eller två examina i det språk de skola arbeta med. Flera samfund kombinera utbildningen av hemlandsarbetare och m. vid sina mi-ssionsskolor eller missionsinstitut. De blivande m. ges då en något längre utbildning än hemlandsarbetarna. Som exempel kan anföras Johannelunds Missionsinstitut i Sverige (Ev. Fosterlandsstiftelsen). Som exempel på skolor enbart för utbildning av m. må nämnas Det Norske Misjonsselskaps Misjonsskole i Stavanger, där endast missionspräster utbildas. Såväl inträdesfordringarna som studietiden variera avsevärt inom olika samfund. Somliga fordra studentexamen för inträde vid sina utbildningsanstalter, andra nöja sig med lägre förkunskaper. Studietiden varierar därför också från ett par år upp till fem år. Organisation på missionsfältet. Den T omersk-katolska kyrkans mission har en styrka i sin fasta organisation. Missionen bedrives av olika ordnar, men dessa äro inordnade i ett fast system och underställda en central ledning. Bland de missionerande ordnarna må nämnas franciskaner, dominikaner, jesuiter, redemptorister samt de vita och svarta fäderna. Vid sidan av missionsprästerna stå ett stort antal nunnor och icke prästvigda missionsbröder. År 1622 inrättades den s. k. Propagandan (»Sacra Congregatio de Propaganda Fide»), som från Rom har den högsta ledningen av all katolsk mission. För evangelisk mission finnes ingen gemensam högsta ledning. Numera har man emellertid på missionsfälten samordnat de olika missionsföretagens verksamhet genom regelbundna konferenser och s.k. kristna råd. M. med likartade uppgifter mötas till specialkonferenser, t.ex. för skolverksamhet och sjukvård. Ofta driva flera missioner tillsammans större institutioner såsom högre undervisningsanstalter och sjukhus, där m. från olika sällskap samarbeta. Vidare har verksamhetsområdet uppdelats mellan de olika sällskapen. Så kunna till- 1093 MODERNISMEN gängliga m. fördelas efter behovet och konkurrens undvikes. De flesta protestantiska missionsorganisationer ha på missionsfältet ett missionsråd eller en fältkommitté för arbetets ledning. Denna kommitté utgör också förbindelselänken mellan den enskilde m. och styrelsen i hemlandet. De olika missionsföretagen vilja givetvis på missionsfälten genomföra den kyrkoordning, som deras hemlandskyrkor accepterat. Ofta har det dock dröjt länge, innan t. ex. en episkopal författning kunnat genomföras. Å andra sidan har det också hänt, att missionsorganisationer utan episkopal bakgrund gått med på en episkopal ordning på missionsfältet. Bland europeiska missionsbiskopar må här nämnas den sydindiska tamulkyrkans tre första biskopar, svenskarna Heuman, Bexell och Sandegren samt för Zulukyrkan E. Sundgren. Ett stort antal infödda biskopar ha verkat på olika missionsfält, och allt eftersom kyrkorna på missionsfälten tillväxa blir deras relativa antal allt större. Litt. G. Warneck, Evangelische Missionslehre 1—3 (Gotha 1892—1903) ; dens., Kirchen-Mission oder freie Mission? (i Allg. Missions-Zeitschrift 1888); G. Allen, Missionary methods: St. Paul's or ours? (3 ed. London 1927); O. G. Myklebust, Misjonen som selskapssak og kirkesak (i Nord. Missionstidsskrift 1946); H. Schlyter, Kirche und Mission (i Theol. Lit.-Zeitung 1952); dens., Mission — kyrka — sällskap, studier i missionsorganisationernas historia (i Sv. teol. kvartalskr. 1953); Se vidare olika missionssällskaps jubileumsskrifter och årsberättelser samt prospekt från resp. utbildningsanstalter. A. V. Seumois, Introduction à la missiologie (Schöneck— Beckenried 1952); G. W. Lindeberg, Katolicismen i ljuset av dess verksamhet (Lund 1928); B. Arens, Handbuch der katholischen Missionen (2 ed. Freiburg i Br. 1925); J. Schmidlin, Katholische Missionsgeschichte (Steyl 1925). H.A. W. MODERNISMEN. I slutningen af forrige og i begyndelsen af dette århundrede opstod og udkæmpedes i den romersk-katolske kirke en voldsom strid mellem en konservativ og en fremskridtsvenlig, liberal 1094