MORGEN- OG AFTENBØN Det kritiska slagordet m. tillgripes gärna för att brännmärka den bundenhet och tvungenhet, som kan följa med en sträng moralisk åskådning. Denna kan medföra en osäkerhet i handlingslivet, vilken lätt framkallar det intrycket, att moralen överhuvud verkar förlamande. Det förbises härvid ofta, att tvungenheten och osäkerheten sammanhänger med bristande mognad och fasthet i den moraliska övertygelsen. En helgjuten moralisk åskådning undantränger bundenheten. I teologiskt språkbruk har termen m. likaledes en mycket svävande innebörd. Den användes även här i kritiskt syfte. Något gemensamt för alla riktningar, vilka åsättas etiketten m., är att de göra sig skyldiga till ensidighet i betoningen av det moraliska elementet i religionen. De flesta konfessionella lutheraner äro ense om att stämpla Kants åskådning som m. För honom fanns det inga andra yttringar av religion än det moraliska sinnelaget. Han betraktade det som vidskepelse, om man ville dyrka Gud på annat sätt. Men i det sista halvseklets meningsbrytningar har man ofta för m. beskyllt de åskådningar, som ansetts betona det etiska momentet i den kristna tron på bekostnad av andra moment. Protestanter klandra ofta den romerska kyrkan för dess m. Man åsyftar därvid några tankegångar, som kunna påvisas hos katolska författare, nämligen att det finns en bestämd moralisk standard, genom vilken kristna människor kunna så att säga fylla måttet i Guds ögon, samt att människan genom goda gärningar kan tillförsäkra sig Guds nåd i rikare mått och vinna en högre salighet i det kommande livet. Detta stämplas som m., emedan människans moraliska situation enligt protestantisk uppfattning icke tillåter henne ett så optimistiskt bedömande. Även sektfromheten beskylles gärna från kyrkligt lutherskt håll för m. Anmärkningen riktar sig mot tendenser att betrakta vissa moraliska kriterier som avgörande för en människas rätta förhållande till Gud. Kan en man, som svär, vara kristen? Eller en författare, som naket skildrar erotiska 1111 förhållanden? Den inomkyrkliga kritiken befarar också m. i ett starkt betonande av den kyrkliga sedens krav. I diskussionen om »moralisk upprustning» och liknande strävanden tillgripes även emellanåt invändningen, att dessa rörelsers m. är främmande för evangelisk kristendom (jfr Oxfordgrupprörelsen). Man synes icke ha stöd i N. T. för uppfattningen, att det kan läggas för stor vikt vid det moraliska. Ej heller Luther kan åberopas till stöd för en sådan uppfattning. Om kristendomen predikar ånger och bot, förkunnar den också därigenom med största tänkbara styrka moralisk förnyelse. Alla kristna konfessioner äro ense därom, att tro utan gärningar är död. Missriktad m., som kan bli mycket ödesdiger, uppkommer, när den moraliska strävan präglas av självtillräcklighet, när man i en viss moralisk standard ser en borgen för gudsförhållandets äkthet, när man glömmer, att varje människa måste mätas med sitt eget mått och att människan på alla stadier är hänvisad att leva av barmhärtighet. Men det är ett ofrånkomligt led i all äkta kristendom, att fullkomlighetskravet upprätthålles gentemot alla. Litt.: Handböckerna i etik, särsk. P. Ramsey, Basic Christian ethics (New York 1950); A. Runestam, Jagiskhet och saklighet (Sthm 1944); Karl Barth, Evangelium und Gesetz (München 1935); N. Søe, Erkendelsen og virkeliggørelsen av det gode (Khvn 1937). Av betydelse för m:s problem är vidare de dogmhistoriska framställningarna av moralistiska skeden i kristendomens historia: de apostoliska fäderna, romersk katolicism, upplysningsteologien. Lutherlitteraturen behandlar moralismen under rubriken lag och evangelium såsom i A. Runestam, Den kristliga friheten hos Luther och Melanchthon (diss. Uppsala, Sthm 1917); R. Bring, Förhållandet mellan tro och gärningar inom luthersk teologi (Helsingfors 1933), samt R. Prenter, Spiritus creator (diss., 2 ed. Khvn 1946); O. Hartman, Är Gud moralisk? (Sthm 1951). S. v. E. MORALSK OPRUSTNING, se Oxfordgrupprörelsen. MORGEN- OG AFTENBØN. I Danmark og Norge vedblev tidesangen efter reformationen på latin i dom- og klosterkirker, så 1112