omfattede; måske var det først og fremmest de stammer, som senere kaldtes Rakelstammerne, idet Leastammerne muligvis ikke var i Ægypten. Men de to grupper, som følte sig beslægtet, blev forenet efter indvandringen i Kanaan. Den gud, som åbenbarede sig for M., var den samme som fædrenes gud, men navnet Jahve føltes som noget nyt og har måske sin oprindelse fra disse egne. Det er givet, at Sinajpagten må have omfattet såvel kultiske som etisk-religiøse forpligtelser for folket. Til de første hørte forskellige ofre og fester, navnlig päåskefesten, der i sin oprindelige form synes at have været en nomadefest, og i denne fest optoges minderne om Jahves frelsesgerninger under ørkenvandringen, så at Jahve derved blev historiens gud. Det kan betragtes som udelukket, at alle de love, som tillægges M., kan stamme fra mosaisk tid, selv det kompendium, som vi kalder dekalogen* er omstridt. Man tør dog formode, at den skarpe afvisning af andre guder samt visse forpligtelser over for den ene Gud og næsten har været grundbestanden i den mosaiske religion. Ipåskelegenden trådte M. lyslevende frem for det gamle Israel år for år, og traditionen om M. nedfældedes i de historiske bøger, der senere fik hans navn. Nyere undersøgelser går ud på, at Ebed-Jahve-skikkelsen hos Deutero-Jesaja også har lånt træk fra M.-skikkelsen (Moses redivivus, jfr. Herrens tjänare). Denne opfattelse fortjener alvorlig overvejelse. I hvert fald er det uomtvisteligt, at man ventede, at der igen skulle komme en profet som M. (5. Mos. 18: 15, 18). Et vidnesbyrd om den betydning, man på N. T.s tid tillagde M., har vii beretningen om forklarelsen på bjerget, hvor M. og Elias viser sig i samtale med Kristus (Matt. 17: 3). Se også Moseböckerna. Litt.: H. Gressmann, Mose und seine Zeit (Forsch. z. Relig. u. Lit. d. A. und N. T.s, N. F. Heft 1, Göttingen 1913); E. Sellin, Mose und seine Bedeutung für die israelitisch-jüdische Religionsgeschichte (Leipzig 1922); P. Volz, Mose und sein Werk (2. ed. Tübingen 1932); M. Buber, Moses (Zürich 1948); Aa. Bentzen, Messias, Moses redivivus, Menschensohn (Zürich 1948); H. H. Rowley, From Joseph to Joshua (London 1950). E. H. 1125 MOTT MOTREFORMATIONEN, se Kontirarefor- mationen. MOTT, John R. (1865—1955), pionjär för nutida kristlig studentrörelse, förgrundsgestalt inom mission och ekumenik. Uppvuxen i ett amerikanskt metodistiskt hem lät M. redan från början metodistisk noggrannhet i livsföringen och amerikansk optimism och handlingsiver prägla sitt liv. Efter ett andligt genombrott 1886, då den engelske väckelsepredikanten J. E. K. Studds besökte Cornells universitet, där M. studerade, beslöt M. ägna sitt liv åt att förkunna Kristus för studenter. Samma år deltog M. i det första internationella kristliga studentmötet på Mount Hermon vid Northfield i Massachusetts och undertecknade där i likhet med 99 andra en förklaring, att han var villig att, om Gud tillät det, bli missionär. Detta var utgångspunkten för den internationella »Student Volunteer Movement for foreign missions», i vilken M. var ordförande 1888— 1920. Efter avlagd filosofisk examen 1888 blev M. sekreterare i det amerikanska KFUM:s studentsektion. På 1890-talet fick M:s arbete i allt större utsträckning internationell prägel. En höjdpunkt var stiftandet i Vadstena, Sverige, 1895 av »World’s Student Christian Federation », i vilket M. blev generalsekreterare till 1920, därefter ordförande till 1928. Under långa resor, som flera gånger förde honom runt jorden, grundlade och organiserade M. kristliga studentföreningar i alla världsdelar. Som handlingsmål uppställde M. »The evangelization of the world in this generation», även titel på en av hans många böcker. M:s arbete kännetecknades samtidigt av minutiös organisation och betoning av trons och bönens möjligheter. I exempel och i ord manade han till bön, som om organisation inte hjälpte, och till organisation, som om bön inte hjälpte. Vid noggrant förberedda besök i universitetsstäderna utvecklade han en imponerande talekonst och räknade efter mönster av amerikanska väckelserórelser gärna in antalet vunna själar. Men han tvingade inte den amerikanska väckelsereligiositeten på alla. Särskilt stort arbete nedlade M. på att knyta nordiska 1126