MUHAMMED John R. Mott. Fotografi från 1933. lutheraner och österländska ortodoxa till Kristliga studentvärldsförbundet, som blev en plantskola för blivande ledare i kyrkornas ekumeniska arbete. Samtidigt som M. nedlade sitt huvudarbete inom kristliga studentrörelsen, fortsatte han sitt arbete inom KFUM som helhet och var 1915—1931 generalsekreterare inom amerikanska KFUM och 1926—1947 ordförande i KFUM:s världsförbund. Sistnämnda år blev han KFUM:s hederspresident på livstid. En tredje huvudlinje i M:s livsverk är hans insats för samarbete inom missionen. M. var den ledande mannen vid världsmissionskonferensen i Edinburgh 1910, ordförande inom dennas fortsättningskommitté och 1921—1942 ordförande i Internationella missionsrådet. De stora världsmissionskonferenserna i Jerusalem 1928 och Tambaram 1938 leddes av M. För de ekumeniska rörelserna »Life and Work» och »Faith and Order» har M. huvudsakligen haft indirekt betydelse. 1937 ledde 1127 han Life and Works världskonferens i Oxford och var sedan en av de ledande i det arbete, som följde för att organisera Kyrkornas världsråd. Då detta kom till stånd i Amsterdam 1948, valdes M. till världsrådets hederspresident. M. erhöll 1946 Nobels fredspris. Han har mottagit hedersdoktorat inom skilda fakulteter vid flera universitet bl.a. Edinburgh 1910. Litt.: B. Mathews, John R. Mott (London 19834; sv. övers. 1934); R. Rouse, The world’s student Christian federation (London 1948); A history of the ecumenical movement 1517—1948, ed. by R. Rouse and S. C. Neill (London 1954). S. R. MUHAMMED IBN ‘ABDALLAH er navnet på stifteren av Islam*. Han er födt i Mekka i Nordvest-Arabia (jfr. Arabia) om lag 570 e. Kr. Han var av en respektabel, men fattig ætt. Det var banu Haschim av stammen Quraisch, som var den ledende i Mekka. Da han var 25 år, vendte lagnaden seg for ham. Han ble gift med en rik enke, Chadidja, som var en kraftig og fremragende kvinne. Enda hun var 15 år eldre enn M., ble det et lykkelig ekteskap. De gode økonomiske forhold gjorde at M. kunne ofre seg mer for sine religiøse interesser, som altid må ha vært sterke hos ham. Den gammelarabiske religion, som M. vokste opp i, vil nærmest måtte karakteriseres som polydemonisme. En så overnaturlig, »guddommelig» kraft i fjell, steiner, trær og kjelder. Men denne kraften opptrer mest personifisert som »demoner» eller ånder. Over disse lokalt bundne, men lite individuelt særpregede åndene stod de tre gudinnene, Allat, al-'Uzza og al-Manat. Og over dem alle stod Allah (oppr. al-Ilah »guden»), som framforalt var skaperguden, men som spilte en lite fremtredende rolle i kultusen. Men M. hörte til de mange i Arabia på den tiden, som sökte nye religiöse veier, påvirket som de var av jödedom og kristendom (se Arabia, Islam). Så er det at M. en natt i året 609 i en hule utenfor Mekka opplever den kallelse som skulle endre hans og etter ham millioner av menneskers liv og tro. Av skaperguden Allah blir han befalt 1128