äldre Dionysoskulter och till namnen på deltagarna i Dionysos’ orgier. Om deras innehåll är föga bekant, men säkerligen har hoppet att i det andra livet få fortsätta den dionysiska fröjden tillhört dem. Med Dionysos identifierades Sabazios, som hör hemma i nordvästra Mindre Asien. Hans kult omnämnes redan av Demosthenes. Den mest bekanta riten i hans mysterier var att draga en orm under kläderna på den som invigdes (9sòç dı’ xóAnov). Detta betyder icke, som sagts, att han adopterades av guden eller sexuellt förenades med honom, endast att gudens kraft genom beröringen meddelades den invigde. Av de tre viktigaste mysteriekulterna är Isis’ kult egyptisk, den Stora Modern med hennes bifigur Attis härstammar från Mindre Asien, Mithras från Persien. Enligt den egyptiska myten (jfr Ægypten) var Isis syster och gemål till Osiris. Hans broder Typhon (Seth) dödade honom och styckade hans kropp i fjorton delar. Isis uppsökte dem, sammanfogade dem och väckte åter Osiris upp till härskare i de dödas rike. Uppsökandet av den döde Osiris var en fest, som också firades i antikens länder och slöt med jubelropet: »vi ha funnit honom, vi fröjda oss tillsamman». Osiris’ mysterier nämnas mycket sällan, men till dem hör ett ofta citerat ställe. Man lade en bild på en bädd, klagade över den, därpå bars in ljus och prästen viskade: »varen tröst, I myster, då guden blivit räddad, skolen också I räddas ur vedermödorna». Däremot voro Isis’ mysterier mycket spridda. De s. k. Isisaretalogierna (lovprisningar) visa, att Isis gjorde anspråk på makt över allt utom underjorden, men denna makt tillfogas i den utförliga skildring av invigningen i Isis’ mysterier, som Apulejus ger i bok 11 av Metamorfoserna. Han talar därom i antydningar: »Jag kom till dödens gräns, jag beträdde Proserpinas tröskel, färdades genom alla element och vände åter tillbaka, mitt om natten såg jag solen lysa med klart sken. Jag trädde inför ansiktet av de övre och undre gudarna och tillbad dem ur närmaste närhet». Den verklighet, som ligger bakom dessa ord, kan man ej nå med någon säker- 1137 MYSTERIERELIGIONER Grekisk gravrelief framställande scen ur de eleusinska mysterierna: Triptolemos utsändes av gudinnorna Demeter och Kore. het. Apulejus’ skildring visar, att den invigde befriades från den tryckande bördan av ödets herravälde och måste helt ägna sig åt Isis’ tjänst. Den Stora Modern var en naturgudinna, som benämndes efter olika berg; Attis var hennes älskling, som blev henne otrogen, försattes i raseri, berövade sig sin mandom och dog; han ligger begraven under berget Agdos. Hans fest firades storartat i Rom vid vårdagjämningen. En pinie fälldes, fördes till templet, smyckades med bindor och violer och restes; den är Attis’ symbol. Höjdpunkten var »blodets dag», då hans tjänare, gallerna, virvlade omkring i yrande dans och sårade sig, så att blodet flöt, neofyterna berövade sig sin mandom liksom Attis. Därpå följde en »glädjens dag», om vars riter tyvärr intet är bekant. Slutligen fördes gudinnans bild till floden Almo och badades. Det är mycket osäkert, om mysterierna voro 1138