E. Briem, Zur Frage nach dem Ursprung der hellenistischen Mysterien (Lunds univ. årsskr., N. F. Avd. 1, bd 24, nr 5, 1928); dens., Mysterier och mysterieförbund (Sthm 1932); A. Loisy, Les mystères païens et le mystère chrétien (Paris 1914); F. Cumont, Die orientalischen Religionen im römischen Heidentum (3 ed. Leipzig—Berlin 1931); dens., Die Mysterien des Mithra (3 ed. Leipzig—Berlin 1923); A. Dieterich, Eine Mithrasliturgie (3 ed. Leipzig—Berlin 1923); R. Reitzenstein, Die hellenistischen Mysterienreligionen (3 ed. Leipzig—Berlin 1927). M.P. N. MYSTIK av grek. pvortizós, det som hänför sig till mysterierna; jfr púsv, sluta ögonen (för sinnesintryck), resp. munnen =icke förråda mysteriehemligheterna, pvs?îv, inviga. 1. Definition. »M. är fromheten i den mån huvudvikten lägges vid den inre religiösa upplevelsen, vid religionen som själens erfarenhet. M. är obetingad religiös introversion» (Andrae). För att skilja den judiskkristna m. från annan m. har Söderblom präglat begreppen personlighets- och oändlighets-m., där den förra är personlighetsbejakande och vilje- eller kallelsebetonad, medan den senare är personlighetsförnekande och känslobetonad. Heiler tager upp en annan av Söderbloms typbestämningar, profetisk religion, men ställer denna i motsats till m., vilken »är den form av gudsumgänge, som upplöser, förintar den mänskliga personligheten för att försjunka i gudomens oändliga enhet». Därmed vill Heiler ha sagt, att m. i princip är panteistisk. Nygrens distinktion mellan eros och agape leder även till att m., i den mån som den lägger vikt vid den mänskliga ansträngningen och själens uppåtstigande, kommer att företräda ett utomkristet, platonskt inslag i kristendomen. Söderblom vill med sin vidare definition giva plats åt m. även inom lutherdomen: »omvändelsens, trons, rättfärdiggörelsens och barnaskapets psykologi innefattar salighetens kategori lika väl och med fullt lika stor rätt som m. gör det». Den evangeliska teologien har rätt att tala om en unio mystica. »Det mystiska betyder en innerlighetens rikedom, icke en sugande oändlighet, ... Gud är nära». På katolskt håll gör man understundom gällande, att m. icke är något särartat utan det guds- 1141 MYSTIK förhållande, till vilket varje döpt människa är skickad. Religions- och kyrkohistorien giva dock många exempel på att teistisk och panteistisk m. lätt övergå i varandra. M:s speciella religiösa erfarenhet, dess kunskapsteori och dess asketiska etik eller teknik framträder med slående likhet inom vitt skilda tider och religionsområden. Detta utesluter dock icke en mångfald variationer eller påtagliga, historiska sammanhang, som t.o.m. upptlräda trots motsättningarna mellan olika världsreligioner. Sålunda har den islamska m. i flera hänseenden varit påverkad av den kristna, liksom båda äro beroende av den platonska och nyplatonska m. 2. Utomkristen mystik. Redan 500 f.Kr. innehåller den gammalkinesiska urkunden Tao tö king, (Den heliga boken om Tao och dess tö, d.v.s. verkande kraft) läran om en gudomlig världsprincip, av vilken den sant vise låter sig uppfyllas. Detta Tao finns före all tid och är alltings upphov, men det genomtränger även den synliga världen. För att uppleva Tao och vinna samklang därmed, måste all världslig ävlan övergivas och kontemplation övas. Ty, såsom en senare taoistisk filosof, Chuang-tsi (300-talet f. Kr.), säger: »Du måste vara stilla, du måste vara ren.» I motsats till de beskäftiga dygdemänniskorna äro Taos handlingslösa efterföljare »sällsamma i människors ögon, men inför Himlen är det de som äro vanligt folk». Jfr Taoismen. I det indiska upanishadtänkandet heter det gudomliga, som är universums själ och tingens innersta väsen, Brahman. Jaget, A'tman, är identiskt med detta: tat tvam asi (du är detta) eller aham brahmasmi (jag är Brahman) är det frälsande skådandets höjdpunkt. Det finns olika åsikter om möjligheten att nå fram härtill av egen kraft: »Ej genom undervisning når man Atman, ej med förstånd och mycken skriftlärdhet. Blott den som Atman utvalt nås av Atman, för honom Atman visar fram sitt väsen.» Om detta både förutsätter och leder till en fullständig förnekelse av världen, är däremot hhaktifromheten mera praktisk och livsbejakande. Gärning- 1142