stadierna på vägen mot fullkomningen. Den har för första gången utgivits av trycket genom Luther, som säger sig ha lärt mer av denna bok än av alla andra, om man undantager bibeln och Augustinus. 5. Mystiken i efterreformatorisk tid. Medan m. inom den romerska kyrkan har framstående företrädare i 1500-talets Spanien (J ohan av Korset, Teresa av Jesus) och 1600-talets Frankrike (Madame Guyon och hennes försvarare, ärkebiskop Fén elon), följer den inom protestantismen ofta en sidofåra i utvecklingen. M. upphäres nämligen där av svärmare och spiritualister, så som under 1500-talet S. Franck, K. Schwenkfeld och V. Weigel och under 1600-talet J. Böhm e* (1575—1624). Emellertid kommer under det sistnämnda århundradet m. in även i den ortodoxa lutherdomen. Den återklingar där i psalmdiktningen, böne- och andaktslitteraturen, jfr P. Gerhardt* och J. Arndt*. G. Fox och kväkarna* taga upp läran om det inre ljuset, och radikalpietismen förfäktar en mystisk individualism. Herrnhutismens* realistiskt tänkta Kristus-gemenskap bär också en mystisk prägel. Alla dessa riktningar ha också vunnit anhängare i de nordiska länderna, medan omvänt E. Swedenborg* (1688—1772) fått större inflytande utanför sitt hemland. Under det att upplysningstidens rationalism dragit med sig allsköns ockultism, medför romantiken ett ökat sinne för m. På kontinenten följa härav en del övergångar till katolicismen och samtidigt en renässans inom denna själv. A. Ritschl betecknar följdriktigt pietism och mystik såsom olutherska och katolicerande. INorden uppträda i samband med folkliga väckelserörelser ända in i våra dagar en rad från m:s historia kända, extatiska fenomen. Exempel härpå giva barn- och dvalpredikanter, ropare, hoppare, laestadianer och pingstvänner. De ljusförnimmelser, som Sven Lidman skildrar i samband med sin omvändelse, ha sin exakta motsvarighet hos m:s klassiker. 6. Religionspsykologiskt. Den vetenskapliga undersökningen avy m:s fenomen är begränsad till vad som empiriskt kan konstateras 1149 MYSTIK och inordnas bland eljest kända fakta. Härvid kan den religiösa tolkningen stämplas eller framstå såsom en illusion. Eller också lämnas spelrum för det övernaturliga i luckorna av kausalkedjan (W. James). »Naturlagarna» kunna även betraktas såsom gudomliga ordningar, eller den religiösa och vetenskapliga förklaringen anses som olika aspekter på samma företeelse, varvid den ena icke utesluter den andra (Pratt). Man kan dock icke bortse från det dilemma, som uppkommer, när forskaren i subjekt-objektrelationen människan—Gud, enbart har att hålla sig till den förstnämndas beteende. För den religiöse själv är ju detta helt betingat av Gud. Men en immanent »förklaring» får icke räkna med denna. M:s psykologi är möjlig att skriva, därför att mystikern, som vi andra, är en människa, och därför att vi i hans beteende ha att göra med empiriska fakta. Svårigheterna bestå i att det särartade hos mystikern gärna drager med sig en patologisk tolkning och att mystikerns egen inre upplevelse är oåtkomlig för empirisk forskning. Vidare är mystikerns beskrivning av denna icke fullständig, och den utgör redan en tolkning. Denna är icke gjord för en nyfiken psykolog, som interpreterar det hela efter sin bornerade erfarenhet — eller snarare brist på erfarenhet — och nyttjar en rad tekniska termer, vilka äro föga givande för en riktig förståelse. Vad slutligen förklaringen av det hela beträffar, kan mystikerns egen metafysiska syn vara riktig, medan vetenskapsmannens deterministiskt-immanenta tolkning är uppenbart oriktig (Maréchal). Litt.: (allm.): V. Grønbech, Mystikere i Europa og Indien 1—4 (Khvn 1925—33); S. Cheney, Men who have walked with God (New York 1945; tysk övers. Wiesbaden 1949; utförlig, populär översikt); A. Huxley, The perennial philosophy (London—New York 1945; sv. Övers. 1952; m. såsom universell frälsningsväg); J. De Marquette, Introduction to comparative mysticism (Toronto 1949); J. James, The way of mysticism, an anthology (London 1950; populärt ordnad textsamling). 1. Fr. Heiler, Bönen (Sthm 1922); 7. Andræ, Mystikens psykologi (Sthm 1926); E. Ehnmark, Religionsproblemet hos Nathan Söderblom (Lund 1150