in das Wesen der Mythologie. Gottkindmythos. Eleusinische Mysterien (Amsterdam 1941); P. Philippson, Untersuchungen über den griechischen Mythos (Zürich 1944); Der Mensch und die mythische Welt (=Eranos-Jahrbuch 17, 1949); M. Eliade, Le mythe de Vléternel retour. Archétypes et répétition (Paris 1949); dens., Traité d'histoire des religions (Paris 1949; kap. 11—12, utförliga bibliografier); dens., Images et symboles. Essais sur le symbolisme magico-religieux (Paris 1952); Ad. E. Jensen, Mythos und Kult bei Naturvölkern (Wiesbaden 1951); H. Lommel, Betrachtungen über Mythos besonders in Indien und Iran (i Paideuma 5, Bamberg 1952); O. Höfler, Zur Bestimmung mythischer Elemente in der geschichtlichen Überlieferung (i Festschrift für O. Scheel, Schleswig 1952); G. Widengren, Religionens värld (2 ed. Sthm 1953). CI. Ramnoux, Mythes et métaphysique (i Revue de Métaphysique et de Morale 55, 1950); G. Gusdorf, Mythe et philosophie (ibid. 56, 1951). 2. Chr. Hartlich—W. Sachs, Der Ursprung des Mythosbegriffes in der modernen Bibelwissenschaft (Schriften d. Studiengemeinsch. d. evang. Acad. 2, Tübingen 1952); Kerygma und Mythos 1—2, hrsg. v. H. v. Bartsch (Hamburg 1948— 52; Bultmann-diskussion); W. G. Kümmel, Mythische Rede und Heilsgeschehen im N.T. (i Coniectanea neotestamentica 11, Uppsala 1947); G. Bornkamm—W. Klaas, Mythos und Evangelium. Zum Programm R. Bultmanns (Theol. Existenz heute, N.F. 26, München 1951); R. Bultmanns Entmythologisierung (Bethel 1952); Für und Wider die Theologie Bultmanns. Denkschrift der evang. theol. Fakultät d. Univ. Tübingen (1952); G. Gloege, Mythologie und Luthertum (Berlin 1952); se även A. Oepke, Entmythologisierung des Christentums? (i Studium generale 1953) och A. Kolping, Sola fide (i Theologische Revue 1953); R. Prenter, Evangeliets avmytologisering (i Svensk teol. kvartalskr. 1946); R. Josefson, Evangeliets avmytologisering (i Ny kyrklig tidskr. 1951); dens., Bibelns auktoritet (Sthm 1953); G. O. Rosenqvist, Det nytestamentliga budskapets »avmytologisering» och förkunnelsen (i Svensk teol. kvartalskr. 1952). C.-M. E. MÄNNISKA, se Menneske. MÄNNISKOSONEN, se Menneskesønnen. DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA, se Menneskerettigheder. MÄSSA, se Högmässa. 1157 MÄSSBOK MÄSSBOK är namnet på den av kyrkornas liturgiska böcker som innehåller föreskrifterna för den gudstjänstliga liturgiska sången och musiken. Såväl prästens som körens och församlingens sång var under Gamla kyrkans tid mestadels en utantill-sång och den musikaliska traditionen en oskriven sådan. Från 300-talet vet man emellertid, att försångarna sjöngo ur pergamentblad eller pergamentrullar. Under det för gudstjänstlivets reglering betydelsefulla skedet under Gregorius den store skapades »antifonalet» — från 900-talet med utsatta noter — vari gudstjänstens sånger samlades och som blev en motsvarighet till »sakramentariet», där gudstjänstens läspartier samlades. Under medeltiden fördelades antifonalets innehåll på flera böcker. Titeln »Antifonale» bibehölls dels för boken med mässans variabla sångpartier (Introitus, Graduale, Halleluja o.s.v) kallad »Antifonale missae» dels för boken med tidegärdens sånger eller »Antifonale officii». De responsoriska sångerna fingo sin särskilda bok i »Responsoriale», de ej variabla sångerna i mässan (Kyrie, Gloria, Credo o.s.v.) sin i »Kyriale» etc. En för mässans samtliga sångpartier gemensam bok finns sedan 1100-talet i »Graduale». De ortodoxa kyrkorna äga motsvarande böcker. Hur texterna skola sjungas är i epistel- och evangelie-böckerna (»Apostolos » och »Evangelion») angivet genom den s.k. ekfonetiska notationen — musikaliska tecken skrivna ovanför textraderna. En särskild bok för kantor och kör finnes i »Hirmologion» med sina på 800- och 900-talen fastställda melodier. De reformatoriska kyrkorna använde under sin första tid så långt sig göra lät de medeltida liturgiska sångböckerna utan att skapa egna. Det anges sålunda ofta, att sången skulle utföras »cum usitato tono» (i vanlig ton[art]). Alltifrån den första reformationstiden skapades emellertid även nya liturgiska sångpartier, vilka då infördes i missalet eller kyrkohandboken såsom fallet är t.ex. i Luthers »Deutsche Messe» 1526. En reglering av den liturgiska sången 1158